| 522 | Jeremia när Gedalia. | Propheten Jeremia. | Cap. 40, 41. |
Gedalia, Ahikams son, öfwer landet, och både öfwer män och qwinnor, barn och de ringaste i landet, som till Babel icke förde woro;
8. Kommo de till Gedalia i Mizpa, nemligen: Ismael, Nethanjas son, Johanan och Jonathan, Kareahs söner, och Seraja, Thanhumeths son, och Ephai söner af Nethophat, och Jesania, Mahachati son, samt med deras män.* *2 Kon. 25: 23.
9. Och Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, gjorde dem och deras män en ed, och sade: frukter eder icke att wara de Chaldeer underdånige; blifwer i landet, och warer konungen i Babel underdånige, så warder eder wäl gående.* *2 Kon. 25: 24.
10. Si, jag bor här i Mizpa, på det jag skall tjena de Chaldeer, som till oss komma; derföre församler in win, och fikon, och olja, och låter det uti edra fat och bor uti edra städer, som I fått hafwen.
11. Och alla de Judar, som i Moabs land woro, och Ammons barns, och i Edom, och i alla land, då de hörde, att konungen i Babel hade låtit somliga qwar blifwa i Juda, och satt Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, öfwer dem;
12. Kommo de alla igen ifrån alla rum, dit de hade fördrifne warit, in uti Juda land till Gedalia i Mizpa, och församlade in ganska mycket win och fikon.
Det war i Mizpa Samuel fordom hade sitt domaresäte. Winet och fikonen samlades såsom skatt till Babylon. Föga folk war nu qwar i landet, egendomarne öfwergifna, och de Judar, som nu inkommo från Moabs land och andra håll, fingo fält att odla.
13. Men Johanan, Kareahs son, samt med alla höfwitsmännerna, som i marken legat hade, kommo till Gedalia i Mizpa,
14. Och sade till honom: Wet du ock, att Baalis, Ammons barns konung, hafwer sändt hit Ismael, Nethanjas son, att han skall slå dig ihjäl? Så wille Gedalia, Ahikams son, icke tro dem.
Amoniternas konung kunde under sin skadeglädje öfwer Jerusalems förstöring och landets förödelse ändå icke unna den lilla qwarlefwan af folket, att nu lefwa i lugn under den gode och förståndige styresmannen Gedalia.
15. Då sade Johanan, Kareahs son, till Gedalia hemligen i Mizpa: Käre, jag will gå bort, och slå Ismael, Nathanjas son, ihjäl, så att ingen skall få weta det: hwi skall han slå dig, att alle de Judar, som till dig församlade äro, skola förströdde warda, och de, som ännu af Juda qwar blefne äro, förgås?
16. Men Gedalia, Ahikams son, sade till Johanan, Kareahs son: Det skall du icke göra; det är icke sannt, som du om Ismael säger.
41. Capitel.
Gedalia dräpes, dråparen förföljes.Men i sjunde månaden, kom Ismael, Nethanjas son, Elisamas sons, af konungslig slägt, samt med konungens öfwerstar, och tio män med honom, till Gedalia, Ahikams son, i Mizpa, och der åto de tillhopa med hwarannan i Mizpa.
Konungens, nemligen konung Zedekias. Ismael war af Davids slägt, och troligtwis derföre så full af afund att Gedalia blifwit styresman, som dock icke war af konungslig slägt. Ismaels arghet war således desto afskywärdare, emedan han handlade så förrädiskt emot sitt eget folk.
2. Och Ismael, Nethanja son, stod upp, och de tio män som med honom woro, och slogo Gedalia, Ahikams son, Saphans sons, ihjäl med swärd; derföre att konungen i Babel honom öfwer hela landet satt hade.
3. Dertill slog Ismael alla de Judar, som när Gedalia woro i Mizpa, och de Chaldeer, som der funnos, och alla krigsmännerna.
4. Den andra dagen derefter, sedan Gedalia slagen war, och det ännu ingen wisste,
5. Kommo åttio män af Sichem, af Silo, och af Samarien, och hade rakat af skägget, och sönderrifwit sina kläder, och fargat sig,* och buro spisoffer och rökelse med sig, att de det skulle offra uti HERrans hus. *3 Mos. 19: 27, 28. 5 Mos. 14: 1.
Skäggets afrakande och de sönderrifna kläderna woro tecken till sorg öfwer de stora olyckor, som hade öfwergått landet. De kommo med sina offer till Mizpa, der man således hade byggt ett altare och hus till gudstjensts förrättande;
_526.jpg&oldid=345997){kind=link}