| 524 | De igenlefda fråga Herran. | Propheten Jeremia. | Cap. 42, 43. |
6. Ware sig godt eller ondt, så wilja wi lyda HERrans wår Guds röst, den wi sände dig till; på det oss må wäl gå, då wi HERrans wår Guds röst lyda.
7. Efter tio dagar skedde HERrans ord till Jeremia.
8. Då kallade han Johanan, Kareahs son, och alla höfwitsmännerna, som när honom woro, och allt folket både små och stora,
9. Och sade till dem: Detta säger HERren, Israels Gud, till hwilken I mig sändt hafwen, att jag skulle bära eder bön fram för Honom:
10. Om I blifwen i detta landet, så will jag uppbygga och icke omkull slå eder; jag skall plantera och icke upprycka eder:* ty det onda, som jag eder gjort hafwer, det ångrar mig allaredan. *Jer. 24: 6; cap. 31: 4; cap. 33: 7.
11. I skolen wäl säkre wara för konungen i Babel, den I rädens för, säger HERren; I skolen icke frukta honom: ty jag will wara när eder, att jag skall hjelpa och frälsa eder ifrån hans hand.
12. Jag skall bewisa eder barmhertighet,* och förbarma mig öfwer eder, och föra eder uti edert land igen. *1 Mos. 43: 14.
13. Men om I sägen: Wi wilja icke blifwa i detta landet, på det I ju icke skolen lyda HERrans eder Guds röst;
14. Utan sägen: Nej, wi wilja draga in uti Egypti land, på det wi intet örlig se måga, eller höra basuners ljud, och ingen hunger för bröds brists skull lida, der wilja wi blifwa.
15. Nu, så hörer HERrans ord, I qwarblefne af Juda: Detta säger HERren Zebaoth, Israels Gud: Om I ställen edert ansigte till att draga in uti Egypten, så att I wiljen der blifwa:
16. Så skall swärdet, der I frukten eder före, drabba på eder uti Egypti land; och hungren, den I rädens före, skall allestädes följa eder uti Egypten, och skolen der dö.
17. Ty ware sig ho de kunna, som sitt ansigte dit ställa, att de wilja draga in uti Egypten, der till att blifwa, de skola dö genom swärd, hunger och pestilentie; och ingen skall qwar blifwa, eller undslippa det onda, som jag skall öfwer dem komma låta.
18. Ty så säger HERren Zebaoth, Israels Gud: Likasom min wrede och grymhet* är gången öfwer Jerusalems inbyggare, så skall hon ock: gå öfwer eder, om I dragen in uti Egypten: på det I skolen warda till bannor, till under, till swärjande, och till skam,† och aldrig mer få se detta rummet. *Jer. 7: 20; †cap. 18: 16; cap. 25: 9; cap. 44: 8, 12.
19. HERrens ord gäller eder till, I qwarblefne af Juda, att I icke dragen in uti Egypten: derföre weter, att jag i dag betygar eder;
20. Eljest sen I edra själar illa före: ty I sänden mig till HERran eder Gud, och saden: Bed HERran wår Gud för oss; och allt det HERren wår Gud sägande warder, det kungör oss, så wilja wi göra derefter.
21. Det hafwer jag nu i dag låtit eder få weta; men I hafwen icke welat höra HERrans eder Guds röst, eller allt det Han mig till eder befallt hafwer.
22. Så skolen I nu weta, att I genom swärd, hunger och pestilentie dö måsten, uti det rum, dit I akten att draga, att I der bo skolen.
Det war rätt och godt, att de genom propheten wille weta Herrans wilja och lofwade lyda den, v. 1–6, men då de icke åtlydde den, blef det, som de gjorde, en stor synd. Då man på något sätt frågar Herran för att få weta Hans wilja, då man måste wälja och fatta beslut, så är det ock nödwändigt, att man med full wisshet will göra det, som wisar sig wara Guds wilja.
43. Capitel.
Rådet föraktas. Egypten slagen.Då Jeremia alla HERrans deras Guds ord till allt folket uttalat hade, såsom HERren deras Gud honom alla dessa ord till dem befallt hade:* *Jer. 42: 9.
2. Sade Asaria, Hosaja son, och Johanan, Kareahs son, och alla öfwerdådiga män till Jeremia: Du ljuger; HERren wår Gud hafwer icke sändt dig till oss, eller sagt, I skolen icke draga in uti Egypten till att bo der;
3. Men Baruch, Neria son, eggar dig emot oss, på det wi skola åt de
_528.jpg&oldid=346002){kind=link}