| 526 | Emot de igenlefde Judar. | Propheten Jeremia. | Cap. 44. |
skedde till alla Judar, som uti Egypti land bodde; nemligen i Migdol, i Thahpanhes, i Noph, och de, som i det landet Pathros bodde, och sade:
2. Detta säger HERren Zebaoth, Israels Gud: I hafwen sett allt det onda, som jag hafwer komma låtit öfwer Jerusalem, och öfwer alla Juda städer; och si, i denna dag äro de öde, och der bor ingen uti:
3. Och det för deras ondskas skull, som de bedrefwo, på det de skulle förtörna mig, och gingo bort och rökte, och tjente andra gudar, hwilka hwarken de eller I, eller edra fäder kände.
I Egypten bodde ett stort antal Judar, som småningom hade dragit sig dit under de 20 åren, som förflutit sedan det första Babyloniska kriget, för att undgå faran och oroligheterna i Canaans land. Till dessa samt alla Judar i Egypten, så wäl de förut, som de nu ditflydda, ställer propheten Jeremia detta warningstal i Herrans namn. De woro redan i Canaan förfallna i afgudadyrkan, och i Egypten hade de sjunkit ännu djupare i denna synd. Nu kunde de se med ögonen de grufliga straffdomar, som för detta affalls skull hade gått öfwer dem och deras land. Propheten förmanar dem att gifwa akt på detta och betrakta det ödelagda landet (v. 2). Detta war straffet för deras ondska (v. 3). Hwarje synd förorsakar en ödeläggelse först i hjertat, och sedan griper den omkring sig och werkar förödelse i hela menniskan och i alla lefnadsförhållanden.
4. Och jag sände tidigt till eder alla mina tjenare, propheterna, och lät säga eder: Görer dock icke sådana styggelser, dem jag hatar.
5. Men de lydde icke,* och böjde ej heller sina öron ifrån sin ondska, att de måtte omwändt sig, och för andra gudar icke rökt. *Jer. 35: 14, 15.
6. Derföre upptändes ock min wrede och grymhet, och brann öfwer Juda städer, och öfwer gatorna i Jerusalem, så att de äro förstörde och öde wordne, såsom det i denna dag finnes.
7. Nu, så säger HERren Gud Zebaoth, Israels Gud: Hwi gören I dock detta stora onda emot edert eget lif? På der ibland eder skall utrotad warda både man och qwinna, både barn och spenabarn af Juda, och intet af eder qwar blifwa;
8. Att I så förtörnen mig genom edra händers werk, och röken för andra gudar uti Egypti land, dit I dragne ären till att bo der; på det I skolen utrotade warda, och komma till bannor och försmädelse ibland alla hedningar på jorden?
9. Hafwen I förgätit edra fäders olycka, Juda konungars olycka, deras hustrurs olycka, dertill eder egen olycka, och edra hustrurs olycka, som eder wederfaren är uti Juda land, och på gatorna i Jerusalem?
10. Likwäl äro de ännu intill denna dag icke ödmjukade, och rädas heller icke: och wandra icke uti min lag och rätter, som jag eder och edra fäder föresatt hafwer.
11. Derföre säger HERren Zebaoth, Israels Gud, alltså: Si, jag skall sätta mitt ansigte emot eder till en olycka,* och hela Juda skall utrotad warda. *3 Mos. 17: 10. Amos 9: 4.
12. Och jag skall taga de öfwerblifna af Juda, som sitt ansigte ställt hafwa till att draga in uti Egypti land, och bo der: en ände skall warda med dem alla uti Egypti land; genom swärd skola de falla, och genom hunger skola de förgås, både små och stora: de skola dö genom swärd och hunger, och skola warda till ett swärjande, widunder, bannor och försmädelse.* *Jer. 42: 18.
Ännu hade dessa Judar, som flyttat eller flytt till Egypten, icke förödmjukat sig till bättring. De hade wändt sitt ansigte till Egypten, och detta war att wända ansigtet bort ifrån Herran eller emot Honom; men derföre wände Han sitt ansigte mot dem (v. 11) till straff och utrotande.
13. Jag skall också hemsöka Egypti lands inbyggare med swärd, hunger och pestilentie, likasom jag i Jerusalem gjort hafwer:
14. Så att ingen af Juda återlefwor skall undkomma eller igen blifwa, hwilka dock fördenskull hit i Egypti land dragne äro, till att bo här, att de åter måtte komma uti Juda land igen, dit de gerna igen komma wille, och bo der; men de skola icke komma dit igen, undantagande dem allena, som hädan fly.
De hoppades att genom Pharaos makt och bistånd åter få komma tillbaka till Juda land och bo i trygghet der, men detta war en falsk förhoppning. Det går på samma sätt, då menniska hoppas att komma till himmelen genom egna uträkningar.
_530.jpg&oldid=346008){kind=link}