| Jeremia Klagowisor. | Cap. 1. | 547 |
för hans stora synders skull, och hans barn äro i fängelse† bortdrifne för fienden. *5 Mos. 28: 43, 45. †Jer. 52: 28.
6. All fägring är borta för dottren Zion: hennes förstar äro likasom wädrar, de der ingen bet finna, och gå wanmäktige för plågaren.
Zions fägring war templet och gudstjensten; allt war nu borta! — Wädrar, grt.: Hjortar. Ps. 42: 2.
7. Jerusalem kommer ihåg i denna tid, huru elände och öfwergifwen han är, och huru mycket godt han af ålder haft hafwer: medan allt hans folk nederligger för fienden, och ingen är som hjelper; hans fiender se sin lust uppå honom, och bespotta hans Sabbather.
8. Jerusalem hafwer syndat, derföre måste han wara likasom en oren qwinna: alla de som ärade honom, de försmå honom nu, efter de se hans skam;* men han suckar och faller neder till marken. *Jer. 13: 22, 26.
Med syndat menas här, att så många och swåra synder blifwit begångna, att ingenting annat, än fångenskapen kunde förmå detta folk till bättring.
9. Hans orenlighet låder wid hans klädesfållar: han hade icke trott, att honom på sistone så gå skulle; han är ju allt för grufligen nederstött, och hafwer dertill ingen, som tröstar honom: Ack HERre! se uppå mitt elände; ty fienden högmodas fast.
Detta betyder, att syndaförderfwet i Juda rike war så inrotadt i allas sinnen och så allmänt, att ingen eller knappt någon blygdes derwid.
10. Fienden hafwer kommit sin hand wid alla hans klenodier: ty han måste se deruppå, att hedningarna gingo in uti hans helgedom, om hwilka du bjudit hafwer, att de icke skulle komma uti din församling.* *5 Mos. 23: 3.
De största klenodierna woro templets dyrbarheter.
11. Allt hans folk suckar och går om bröd, sina klenodier gåfwo de för mat, på det de skulle wederqwicka själen: Ack HERre! se dock till, och skåda, huru föraktelig jag worden är.
Dessa klenodier woro folkets enskilda dyrbarheter.
12. Eder alla säger jag, som gån här fram om: Skåder dock, och ser till, om någon wärk kan wara sådan som min wärk, den mig så uppäter: ty HERren hafwer gjort mig full med jemmer, på sin grymma wredes dag.
13. Han hafwer sändt en eld af höjden uti mina ben, och låtit honom der mäktig wara: Han hafwer utsatt ett nät för mina fötter, och stött mig tillbaka; Han hafwer gjort mig till ett öde, så att jag sörja måste hela dagen.
Elden af höjden betyder Herrans wredeseld, som kan uppenbara sig i många olika gestalter. Denna eld intränger i märg och ben, den intränger i själens innersta delar och af starka själsqwal lider kroppen med.
14. Mina swåra synder hafwa uppwaknat genom Hans straff, och alla tillsammans kommit mig uppå halsen, så att all min kraft mig förgås: HERren hafwer så farit med mig, att jag icke mer uppkomma kan.
Synderna, hwilka länge synts liksom sofwande eller glömda, komma fram såsom en af sömn uppwaknad här i hemsökelsens tid; då blifwer det ljust i samwetet, då står syndamängden såsom en wäpnad här framför själens ögon och hotar att falla den inpå halsen. Hwad förmår den förskräckta själen emot dem alla! Då förgås den inbillade egna kraften. Lycklig då den, som flyr undan till nådastolen och räddar sig under Jesu banér!
15. HERren hafwer nedertrampat alla mina starka, som jag hade: Han hafwer låtit utropa öfwer mig en högtid, till att förderfwa mina unga män: HERren hafwer låtit jungfrun dottren Juda trampa en press.
En högtid, nemligen en högtid för fienderna. Att trampa pressen (winpress eller oljopress) war ett tungt arbete, som ingen annan än arbetsfolk förrättade. En jungfru gjorde det aldrig, utan då hon blef förnedrad till trälinna. Denna liknelse uttrycker det fallna Zions djupa förödmjukelse.
16. Derföre gråter jag så, och båda mina ögon flyta med watten:* ty hugswalaren, som min själ wederqwicka skulle, är långt bort ifrån mig: mina barn äro borta; ty fienden hafwer öfwerhanden fått. *Jer. 14: 17.
Herren war wred, templet förstördt, offergudstjensten upphörd, konungen dödad, ädlingar och hjeltar fallna och de fleste af Zions barn borta! Hwilken kunde då hugswala det gråtande Zion!
17. Zion räcker sina händer ut, och der är dock ingen, som henne tröstar: ty HERren hafwer bjudit, allt omkring
_551.jpg&oldid=346071){kind=link}