| Hesekiels syner. | Propheten Hesekiel. | Cap. 1, 2. | 559 |
stundom förskräckligt, såsom i storm och jordbäfning, o. s. w., ty äfwen i naturen förnimmes dånet af dessa wingar. Men de äro stilla, då Herren bjuder; allt är Honom underdånigt och betäcker för Honom ansigtet af häpnande kärlek. Och wädret och hafwet äro Honom lydige. Då Christus, den ewige Konungen, talar, måste alla andra röster förstummas. Ps. 46: 7. Ps. 76: 9.
26. Och öfwer himmelen, som öfwer dem war, war likasom en saphir, såsom en stol,* och på den stolen satt en, lik en menniska.† *Es. 6: 1. Hes. 10: 1. Uppb. 4: 2. †Dan. 7: 13.
Grt.; Och på den stolens liknelse en liknelse såsom en menniskas utseende. Här beskrifwes sjelfwa thronen närmare och den härlige Konungen synes i menniskogestalt. Propheten fick i andanom skåda Guds enfödde Son, som i tidens fullbordan skulle blifwa menniska, och nu är Han både såsom Gud och förklarad menniska i en person eller såsom Gudamenniskan upphöjd på fadrens högra hand. Här är Konungen både i allmaktens och i nådens rike; här är Han, i hwilken bor hela Gudomens fullhet lekamligen.
27. Och jag såg, och det war såsom ett klart ljus; och innantill war det såsom en eld allt omkring: ifrån hans länder upp och neder såg jag såsom en eld blänka allt omkring.
28. Likasom regnbågen* synes i molnskyn, när regnat hafwer, så blänkte det allt omkring. Detta war HERrans härlighets anseende: och då jag det sett hade, föll jag uppå mitt ansigte, och hörde en tala. *Uppb. 4: 3.
Härlighets anseende, grt.: härlighets liknelses anseende. Så äro elden och regnbågen förenade, så är Gud, som för alla syndiga wäsen är en förtärande eld, en förbundets och kärlekens Gud i Christus Immanuel för den fallna werlden, och uppenbarar sig såsom förbundets Gud genom regnbågens milda, ljufliga färger. Regnbågen är himlaljuset i jordisk gestalt. Den föreställer således föreningen emellan det himmelska och det jordiska i förbundet mellan Gud och menniskan. Och såsom wattnet måste förwandlas och uppstiga i skyn, för att kunna emottaga ljuset och framställa en regnbåge, så måste menniskosjälen genom tron förwandlas och upplyftas från jorden för att emottaga Herrans ljus och upptagas i Hans förbund. Denna syn war för Hesekiel inwigningen till prophetembetet. Guds härlighet, Guds regering öfwer werlden. Guds uppenbarelse och styrelse i Israel och upprättandet af ett himmelrike på jorden genom ett ewigt förbund i enfödde Sonen, som skulle blifwa menniska och försona werlden och upphöjas på härlighetens thron och blifwa Konung ewinnerligen — allt detta skulle i prophetens werksamhet omfattas och framställas både för det fångna Judafolket och för hela Guds församling på jorden i alla tider, till dess alla trogna få skåda Guds härlighet. Att frambära Guds förbund med menniskan i Christo Jesu, genom Evangelii ord, är således en prophets och en Evangelisk lärares höga kall.
2. Capitel.
Propheten sänd. Folket hårdt.Och Han sade till mig: Du menniskobarn, statt upp* på dina fötter, så will jag tala med dig. *Hes. 3: 24. Dan. 10: 9.
Propheten Hesekiel kallas ofta af Herran sjelf menniskobarn. Guds Son, som uppenbarade sig på thronen såsom menniska, kallar honom så af kärlek, ty Hans lust är med menniskors barn. Ords. 8: 31. Detta ord skulle också påminna propheten om hans ringhet och hålla honom hårdt wid ödmjukheten. Ordet menniskobarn innefattar Guds förbund med menniskors barn, det är en prophetia om menniskones Son, och derom, att menniskors barn i Christo blifwa lefwande Guds barn.
2. Och då Han så talade med mig, kom jag åter till mig igen, och stod upp på mina fötter, och hörde uppå Honom, som talade med mig.
Kom jag åter till mig igen, grt.: kom Anden (nemligen Herrans Ande, cap. 1: 12, 20) i mig och ställde mig på mina fötter. Propheten blef således uppfylld, upplifwad och upplyst af Herrans Ande, och just detta war smörjelsen och inwigningen till det prophetiska embetet.
3. Och Han sade till mig: Du menniskobarn, jag sänder dig till Israels barn, till det affälliga folket, som ifrån mig fallit hafwa; de med deras fäder hafwa allt intill denna dag brutit mig emot.
4. Men de barn, som jag sänder dig till, äro hårdnackade, och förstockade i hjertat, till dem skall du säga: Detta säger HERren HERren:
5. Ehwad de höra det eller låta det: Det är wäl ett ohörsamt folk, så skola de dock likwäl weta, att en prophet ibland dem är.
Herren låter förkunna sitt ord, antingen menniskan will lyda det och blifwa frälst eller icke. De, som tro och lyda, blifwa frälste, de, som icke tro, äro förtappade; men då ordet är hördt, lägges skulden till deras förtappelse på dem sjelfwa, och då är detta ord ett wittnesbörd emot dem.
6. Och du, menniskobarn, skall icke frukta dig för dem, huru de döma dig; der äro wäl gensträfwige, och hwassa törnen* emot dig, och du bor ibland skorpioner: men du skall icke frukta
_563.jpg&oldid=346105){kind=link}