| Hesekiels kallelse och embete. | Propheten Hesekiel. | Cap. 3. | 561 |
13. Och jag hörde ett ruskande af djurens wingar, hwilka sig slogo emot hwarannan; och bullret af hjulen, som hardt när dem woro, och dönen utaf en stor jordbäfning.
14. Då lyfte wädret mig upp, och förde mig bort; och jag for bort, och wardt swårligen förfärad: men HERrans hand höll mig fast.
Af Anden fördes propheten från Jerusalem, der han skådade Herrans härlighet, åter till fångarne wid elfwen Chebar i Babels land.
15. Och jag kom till de fångar, som bodde wid den elfwen Chebar i skördetiden, och satte mig när dem, som der sutto,* och blef der med dem i sju dagar ganska sorgfull. *Job 2: 13.
I skördetiden, grt.: Thel abib (axhög), sannolikt namnet på stället, propheten kände djup bedröfwelse, han kände sin ringhet, han kände prophetembetets swåra kall, han kände det motsträfwiga folket och satt fördjupad i tankar och sorg både öfwer syndaskulden och det straff, som kommit öfwer detta folk.
16. Och då de sju dagar framlidne woro, skedde HERrans ord till mig, och sade:
17. Du menniskobarn, jag hafwer satt dig till en wäktare öfwer Israels hus, du skall höra ordet af min mun, och göra dem en förwaring på mina wägnar.* *Hes. 33: 7.
Ur sin tystnad, v. 15, wäcktes nu propheten genom Herrans röst, som närmare underwisade honom hwad han skulle tala. Se Hes. 33: 7.
18. Om jag säger till de ogudaktige: Du måste döden dö, och du förwarar honom icke, och säger honom det icke, att den ogudaktige tager sig wara för sitt ogudaktiga wäsende, på det han må blifwa lefwande, så skall den ogudaktige dö för sina synders skull; men hans blod will jag kräfwa utur din hand.
19. Men om du förwarar den ogudaktige, och han icke omwänder sig ifrån sitt ogudaktiga wäsende och wägar, så skall han för sina synders skull dö; men du hafwer friat din själ.
Om en ordets tjenare icke redligt förkunnar Guds wilja och råd för menniskorna, så är han saker till deras förtappelse, han är en andelig mördare, och de förtappades blod, deras själar skola en gång utkräfwas af hans hand. Förkunnar han ordet redligt, så undgår han denna dom fastän de icke wilja tro på ordet och blifwa frälste.
20. Och om en rättfärdig wänder sig ifrån sin rättfärdighet, och gör det ondt är, så skall jag låta honom stöta sig, så att han måste dö: ty efter du icke hafwer förwarat honom, skall han för sina synders skull dö, och hans rättfärdighet, som han gjort hafwer, skall icke ansedd warda;* men hans blod skall jag äska utur din hand. *Hes. 18: 24; cap. 33: 12, 13.
Då den rättfärdige affaller från Herran, så har han förlorat sin rättfärdighet och dess frukt. Då en rättfärdig sålunda affaller, så lägger Herren någon stötesten i hans wäg, låter honom komma i frestelse, så att han faller allt djupare och förgås i sina synder, om han icke will bättra sig. Så gick det med Pharao, Achab och Judas.
21. Men om du förwarar den rättfärdige, att han icke syndar, och han syndar också icke, så skall han lefwa: ty han hafwer tagit sig der wara före: och du hafwer friat din själ.
22. Och dersammastädes kom HERrans hand öfwer mig, och sade till mig: Statt upp och gack ut i marken, der will jag tala med dig.
23. Och jag stod upp och gick ut i marken, och si, då stod der HERrans härlighet likasom jag henne wid elfwen Chebar sett hade;* och jag föll neder uppå mitt ansigte. *Hes. 1: 3.
24. Och jag wardt wederqwickt, och stod upp på mina fötter;* och Han talade med mig, och sade till mig: Gack och innelyck dig uti ditt hus. *Hes. 2: 2.
I ensamheten på marken, v. 22, och i sitt hus, v. 24, blef propheten af Herran underwisad, styrkt och förberedd till sitt höga kall. Jag wardt wederqwickt, grt.: Anden kom i mig och upprättade mig på mina fötter, cap. 2: 2.
25. Och du, menniskobarn, si, man skall lägga band uppå dig, och binda dig dermed, att du icke skall komma ifrån dem.
Till detta lidande och denna förföljelse för sanningens skull war propheten beredd genom Herrans härlighet, som han förut hade sett. Före Christi lidande skedde förklaringen på Tabor. Före hungren och pröfningen i öknen blef Elias spisad af en engel, och innan Paulus blef kindpustad af en satans engel, hade hans själ warit upplyftad till tredje himmelen, 2 Cor. 12. Då stora lidanden skola öfwergå Christi församling, blifwer den förberedd genom något mäktigt anderop, några underbara werkningar och wittnesbörd om Herrans närwarelse. Prophetens
_565.jpg&oldid=346111){kind=link}