| Prophetia emot Judarna. | Propheten Hesekiel. | Cap. 7, 8. | 567 |
men der skall hwarken lagen mer wara när presten, eller råd när de gamla.* *Jer. 18: 18.
27. Konungen skall wara bedröfwad, och förstarna skola sorgeligen klädde wara, och folkens händer i landet skola förtwiflade wara: jag skall så ställa mig med dem, såsom de lefwat hafwa, och skall döma dem, såsom de förtjent hafwa, att de skola förnimma, att jag är HERren.
Förut hafwa de låtit Herrans propheter ropa förgäfwes; förgäfwes söka de nu i nöden råd och tröst hos sina falska propheter. Redan här i tiden får menniskan uppskära, hwad hon sått hafwer; hwarje synd är ett sädeskorn, som, då icke bättring sker, wäxer och bär frukt, hwaraf en del mognar och bär frukt redan i det jordiska lifwet.
8. Capitel.
Fyra styggelser. Deras straff.Och det begaf sig uti sjette året, på femte dagen i sjette månaden, att jag satt i mitt hus, och de äldste af Juda sutto för mig: der föll HERrans HERrans hand öfwer mig.
Detta sjette år räknas från Jojachins bortförande i fångenskapen. Se cap. 1: 2.
2. Och si, jag såg, att hwad som nedanför Hans länder war, det war likasom en eld; men ofwan Hans länder war det ganska klart.* *Hes. 1: 4, 27.
3. Och Han räckte ut likasom en hand, och fattade mig i mitt hufwudhår: så upptog mig ett wäder* emellan himmel och jord, och förde mig till Jerusalem uti en Guds syn till den innersta dörren, som norrut är, der ett beläte stod husherren till förtret. *Hes. 3: 12.
I denna syn, som war den andra, hwilken propheten fick skåda, uppenbarade sig Guds härlighet på nytt för honom. Genom dessa uppenbarelser af Herrans härlighet äfwen i Babels land fick propheten och folket den tydligaste försäkran, att Herren är närwarande öfwer allt och hjelper alla, som Honom söka. Men i denna syn blef han också försatt till Jerusalem, för att der se de afgudiska styggelser, som bedrefwos. Wid dörren af den inre förgården mot norr stod ett afgudabeläte. Herren sjelf war husherre i sitt tempel och Honom till trots uppsattes en afgudabild. Se 2 Kon. 21: 4, 5. Honom till fönstret stod det der; ty Gud är en nitälskande Gud.
4. Och si, der war Israels Guds härlighet, likasom jag henne tillförene sett hade i marken.* *Hes. 3: 23.
Om Guds härlighets uppenbarelse, se cap. 1 och cap. 3: 23.
5. Och Han sade till mig: Du menniskobarn, lyft dina ögon upp norrut: och då jag upplyfte mina ögon norrut, si, då stod det förtretliga belätet norrut wid altareporten, der man ingår.
Den norra porten af den inre förgården kallades altarporten; ty den war midtför den norra sidan af altaret. Der stod belätet inuti förgården.
6. Och Han sade till mig: Du menniskobarn, ser du ock, hwad desse göra? Nemligen den stora styggelsen, som Israels hus här gör, att de ju skola drifwa mig långt ifrån min helgedom: men du skall ännu se större styggelser.
Gud och afgudarne, Christus och Belial, kunna icke förlikas. Då menniskan uppsätter någon synd såsom en afgud i sitt hjerta, så drifwer hon Guds Anda bort ifrån sig. Då uti ett kyrka otro och synd blifwa rådande, så drifwer man dermed Herran bort ifrån Hans helgebom.
7. Och Han hade mig intill gårdens port, och jag såg, och si, der war ett hål på wäggen.
8. Och Han sade till mig: Du menniskobarn, bryt igenom wäggen: och som jag bröt igenom wäggen si, då war der en dörr.
9. Och Han sade till mig: Gack der in, och se de slemma styggelser, som de här göra.
10. Och då jag kom in och såg till, si, då woro der allahanda beläten, matkars och djurs, alltsammans styggelse, och allahanda Israels hus afgudar, allestäds omkring wäggarna gjorda;
11. För hwilka stodo sjuttio män af de äldsta i Israels hus, och Jaasanja, Saphans son, stod också ibland dem; och hwardera hade sitt rökwerk i handen, och ett tjockt damm gick upp af rökwerket.
Allt detta föreställes uti en syn, v. 3. Öppningen war ett litet fönster, som propheten (i synen) utwidgar och kommer till en dörr, som förde honom in uti en sal, der han fick se alla dessa wederstyggliga afgudagestalter och de äldste, som rökte för dem. I Egypten tillbeddes och dyrkades allehanda djur, och detta afguderi bedrefs nu i hemlighet i Guds tempelgård af de förnämsta i folket. Dessa förnäma nämnas icke, såsom om deras själar hade högre wärde än andra menniskors, men de göra mera ondt med sitt förföriska exempel, emedan de hafwa stort anseende. Från de högre till de lägre sprider sig förderfwet fort, såsom brusande watten från höjderna.
_571.jpg&oldid=346127){kind=link}