| Propheten beder för Jerusalem. | Propheten Hesekiel. | Cap. 9, 10. | 569 |
Denna befallning är ganska mild och ljuflig för alla, som icke äro så långt komna uti det onda, att de äro alldeles likgiltiga. De män, som skola tecknas och således skonas, kallas icke här rättfärdiga och fromma; utan äfwen alla de, som sörjde öfwer synden, såwäl öfwer sina egna, som öfwer hela folkets styggelser, skulle tecknas och skonas. Redan den, som känner och sörjer öfwer synden, är fattad af Guds nåd och står under Hans särskilda barmhertiga herdawård, och somliga af de sålunda sörjande äro redan Guds barn, fastän de icke åtnjuta någon känbar tröst eller trosfrimodighet. Detta tecken föreställde förbundstecknet, såsom wid utgången utur Egypten Påskalammets blod sattes till tecken på Israeliternas dörrträd.
5. Men till de andra sade Han, mig åhörande: Går efter dessa igenom staden, och står derinne; edra ögon skola ingen skona, eller med någon öfwerse.
6. Slår både gamla, ynglingar, jungfrur, barn och qwinnor till döds; men de som tecknet hafwa på sig, ingen af dem skolen I wederkomma; begynner först uppå min helgedom;* och de begynte uppå de gamla män, som för huset woro. *Jer. 25: 29. 1 Pet. 4: 17.
7. Och Han sade till dem: Ohelger huset, och görer gårdarna fulla med döda kroppar; går här ut; och de gingo ut, och slogo i staden.
Äfwen Herrans helgedom skonas icke, då folket är affallet, helgedomen oskärad och straffdomen bestämd.
8. Och då de utslagit hade, war jag ännu qwarblifwen; och jag föll på mitt ansigte, ropade, och sade: Ack! HERre, HERre, will du då förgöra alla de qwarlefda i Israel, att du så utgjuter din wrede öfwer Jerusalem.
9. Och Han sade till mig: Israels hus och Juda hus missgerning är allt för stor; det är icke annat än öfwerwåld och orätt i landet och i staden; ty de säga: HERren hafwer öfwergifwit landet, och HERren ser oss icke.* *Hes. 7: 23; cap. 8: 12.
På prophetens bön och klagan, v. 8, swarar Herren, v. 9, och förklarar uttryckligen orsaken till den dom, som hade skett.
10. Derföre skall mitt öga ock icke skona,* och ingen nåd bewisa; utan jag skall göra med dem, som de förtjent hafwa. *Hes. 8: 18.
11. Och si, den mannen, som linnekläden uppå hade och skriftygen wid sin sida, swarade och sade: Jag hafwer gjort såsom du mig budit hafwer.
Denna märkwärdiga syn är outsägligt skön, ehuru förskräcklig för alla, som qwarblifwa i synden. Hwaruti bestod detta tecken, som sattes på deras anleten, hwilka skulle skonas? Detta tecken heter på grundspråket Tav. Detta är också namnet på den sista bokstafwen i det Hebreiska alphabetet. Denna bokstaf hade fordom gestalten af ett kors. Herrans befallning, v. 4, lyder då således: teckna de män i ännet med (ett Tav eller med) ett kors, och så hade man i denna teckning korstecknet, såsom en förebild af Christi försoningsdöd. Den himmelske Öfwerstepresten tillämpade alltså kraften och werkningen af sin död på korset äfwen på alla i Gamla Testamentet, hwilka trodde på Herrans ord och löften, ehuru försoningsdöden på korset ännu icke war skedd. I det Nya Testamentet är det just korset i själens anlete, som är förbundstecknet, och alla, som emottaga detta tecken, blifwa frälste från sina synder och från den ewiga döden. Och i allmänna hemsökelser hafwa straffets redskap, alla de tjenare, som Herren begagnar såsom straffets redskap, en bestämd befallning från den himmelske Konungen, att skona dem, som hafwa detta tecken. Dessa äro nemligen inneslutna och omhägnade af Herrans wård och wakt. Men om de ock måste deltaga i sådana allmänna lidanden eller hädankallas genom döden af hunger, krig eller pestilens o. s. w. såsom mängden, så äro de äfwen derwid särskilt under Guds wård. Fly till korset, håll dig fast derwid, låt korset blifwa outplånligt inskrifwet i din själ, så är du frälst från alla fiender. Om något korstecken, som menniskorna sjelfwe skola göra, talar Skriften aldrig. Detta tecken tecknade Herren sjelf genom sitt sändebud.
10. Capitel.
Glöd strös. Herrans härlighet.Och jag såg, och si, på himmelen ofwan Cherubims hufwud war likasom en saphir, och ofwanpå honom war likasom en stol.
Se cap. 1.
2. Och Han sade till den mannen i linnekläden: Gack in emellan hjulen under Cherub, och tag händerna fulla med glödande kol, som emellan Cherubim äro, och strö dem öfwer staden; och han gick in, så att jag såg, då han der ingick.
3. Men Cherubim stodo på högra sidan i huset, och gården wardt innantill full med töcken.* *1 Kon. 8: 10. Es. 6: 4.
Se Uppb. 8: 1–5. En Herrans eld strös öfwer staden, och derpå följer stadens undergång. Herrans eld är en renings- och luttringseld; dess första werkan är att utbränna det, som syndigt och orent är. För de fromma, för dem, som emottaga Guds Ande, blifwer Herrans eld en renande, luttrande, stärkande, lifgifwande nådeseld; för Herrans motståndare werkar denna eld
_573.jpg&oldid=346133){kind=link}