| En härlig botpredikan. | Propheten Hesekiel. | Cap. 18. | 585 |
18. Men hans fader, den wåld och orätt brukat hafwer, och ibland sitt folk det som icke duger gjort hafwer: si, han skall dö för sin missgernings skull.
De obotfärbigas fåfänga ursäkt, v. 2, wändes här på flera sidor, och Herren wisar sjelf, huru rättfärdig Han är i alla sina domar.
19. Så sägen I: Hwi skall sonen icke bära sin faders missgerning? Derföre att han hafwer gjort rätt och wäl, och hållit och gjort alla mina rätter, skall han lefwa.
20. Ty hwilken själ som syndar, hon skall dö; sonen skall icke bära fadrens missgerning; och fadren skall icke bära sonens missgerning:* utan den rättfärdiges fromhet skall wara öfwer honom, och den orättfärdiges arghet skall wara öfwer honom. *5 Mos. 24: 16. 2 Kon. 14: 6. 2 Chrön. 25: 4. Jer. 31: 30.
I denna framställning ingår icke arfsynden, utan blott werksynden.
21. Men om en ogudaktig omwänder sig ifrån alla sina synder, som han gjort hafwer, och håller alla mina rätter, och gör rätt och wäl, så skall han lefwa, och icke dö.
22. Men på all hans öfwerträdelse, som han gjort hafwer, skall icke tänkt warda: utan skall lefwa för den rättfärdighets skull, som han gör.
Grt.: I sin rättfärdighet, som Han gör. Redan i Gamla Testamentet blefwo alla de, som omwände sig till Herran, förskonade, och ännu mera gäller detta i nya förbundets tid.
23. Menar du, att jag lust hafwer öfwer den ogudaktiges död, säger HERren HERren: och icke mycket mer, att han omwänder sig ifrån sitt onda wäsende och lefwer?* *2 Petr. 3: 9.
24. Och om den rättfärdige wänder sig ifrån sin rättfärdighet, och gör det ondt är, och lefwer efter all den styggelse, som en ogudaktig gör, skulle han lefwa? Ja, att hans rättfärdighet, som han gjort hafwer, skall icke ihågkommen warda:* utan han skall dö uti sin öfwerträdelse och synder, som han gjort hafwer. *Hes. 3: 20; cap. 33: 12, 13.
25. Och ändå sägen I: HERren handlar icke rätt. Derföre hörer nu, I af Israels hus: Hafwer jag icke rätt, och I orätt?* *Hes. 33: 20.
Så är menniskonaturen beskaffad, så länge hon icke blifwit förödmjukad genom nådens makt; hon will sjelf hafwa rätt, hon will, att Gud skall hafwa orätt, likasom Adam gjorde, då Gud talade med honom efter syndafallet. Men då en menniska rätt lär känna sig sjelf, så anser hon sig wara den störste bland syndare. Innan någon kan blifwa rättfärdig inför Gud genom Christi rättfärdighet, måste han upphöra att gå till rätta med Gud; menniskan måste inför sitt samwetes domstol blifwa orättfärdig och Gud allena rättfärdig.
26. Ty när den rättfärdige wänder sig ifrån sin rättfärdighet, och gör det ondt är, så måste han dö; men han måste dö för sin ondskas skull, som han gjort hafwer.
27. Twärtom, när den ogudaktige wänder sig ifrån sin orättfärdighet, som han gjort hafwer, och gör nu rätt och wäl, han warder behållande sin själ lefwande.
28. Ty efter han fruktar sig, och wänder åter af sin ondska, så skall han lefwa, och icke dö.
29. Och ännu säga de af Israels hus: HERren handlar icke rätt. Skulle jag hafwa orätt? I af Israels hus hafwen orätt.
30. Derföre will jag döma eder, I af Israels hus, hwar och en efter hans wäsende, säger HERren HERren.
Derföre wänder eder om, och låter eder omwända, på det I icke skolen falla för missgerningens skull.
Herren wedergäller hwar och en efter hans gerningar med fullkomlig rättfärdighet. I afseende på timliga straff måste barn och efterkommande stundom lida under följderna af föräldrars eller förfäders ondska. Men i den andeliga wedergällningen ingår aldrig något annat än de synder, en menniska sjelf begått eller i sitt hjerta hyser. Den, som omwänder sig, undgår domen och friar sin själ genom nåden.
31. Kaster ifrån eder all eder öfwerträdelse, der I med öfwerträdt hafwen, och görer eder ett nytt hjerta, och ny anda:* ty hwi will du så dö, du Israels hus? *Ps. 51: 12.
32. Ty jag hafwer ingen lust till hans död, som dör, säger HERren HERren: derföre omwänder eder, så fån I lefwa.* *Hes. 33: 11.
Synden är en last, och menniskan uppmanas, att kasta den ifrån sig. Ganska märkwärdig är uppmaningen från Herran, att menniskan skall göra sig ett nytt hjerta och en ny anda, v. 31. Menniskan kan af egen kraft hwarken göra det ena eller det andra, men då Herren uppmanar dertill, så lärer Han, att Han will göra det och att menniskan skall taga emot och anwända de
_589.jpg&oldid=346178){kind=link}