| 386 | Klagan öfwer Judakonungar. | Propheten Hesekiel. | Cap. 19, 20. |
medel, Han dertill föreskrifwer. Då menniskan hörsammar Guds ord, gör Herren sjelf hos henne ett nytt hjerta och en ny anda.
19. Capitel.
Joahas, Jojachin, Zedekia.Men gör en klagogråt öfwer Israels förstar;
2. Och säg: Hwi ligger din moder lejinnan ibland lejinnorna, och uppföder sina ungar ibland de unga lejon?
Detta capitel står i sammanhang med cap. 18. Josia war en from fader, hans barn woro ogudaktige. Med modren lejinnan menas Jerusalems stad, se Jer. 12: 8. Hwarföre håller hon sig till de wilda hedniska folken och uppföder sina barn på hedniskt wis?
3. En af dem födde hon upp, och der wardt ett ungt lejon utaf, det wände sig till att rifwa och uppäta menniskor.
Med detta unga lejon menas Juda konung Joahas, som konungen of Egypten hade bortfört. Se 2 Kon. 23: 32, 34. Jer. 22: 11.
4. Då hedningarna hörde sådant om det, grepo de det uti deras kulor,* och förde det i kedjor in uti Egypti land. *2 Kon. 23: 33. Jer. 22: 11.
5. Då nu modren såg, sedan hon hade länge hoppats, att hennes hopp war borta, tog hon en annan af sina ungar, och gjorde der ett ungt lejon af.
Denne andre war Jojachin, Juda konung, som blifwit bortförd af NebucadNezar.
6. Då det wandrade ibland lejinnorna, wardt det ett ungt lejon,* det också wandes till att rifwa och uppäta menniskor. *2 Chrön. 36: 5.
7. Det förderfwade deras hus och deras städer, så att landet och hwad deruti war, grufwade sig för dess rytandes röst.
Grt: Och han wåldförde deras enkor och Ödelade deras städer. Detta uttrycker den grufligaste wåldsamhet.
8. Då lade hedningarna sig af alla land kring om det,* och kastade ett nät öfwer det, och grepo det i dess kulor. *2 Kon. 24: 2.
9. Och satte det uti ett galler, och förde det i kedjor till konungen i Babel; och man lät förwara det, att dess röst icke mer skulle hörd warda på Israels berg.
Chaldeerne, Syrerne och Moabiterne förbundo sig till denne konungs förderf. 2 Kon. 24: 2.
10. Din moder war likasom ett winträd, som wid watten planteradt war, och dess frukt och qwistar wuxo af det myckna wattnet;
11. Att dess qwistar så starke wordo, att de till herraspiror dugde, och det wardt högt ibland winträn. Och då man såg att det så högt war och många qwistar hade;
12. Wardt det i grymhet rifwet neder till jorden och förkastadt; östanwäder* förtorkade dess frukt och dess starka qwistar wordo sönderbrutne, så att de borttorkades, och uppbrände wordo. *Os. 13: 15.
Modren, nemligen hufwudstaden, liknas här wid ett stort fruktbart winträd, se 2 Sam. 20: 19. Mindre städer kallas döttrar, 4 Mos. 21: 25. Judafolkets krafter liknas här wid saften eller blodet i winstocken; qwistarne betyda här konungaslägten; östanwädret, som förtorkade detta winträd, war krigsstormen från Babylon.
13. Men nu är det planteradt i öknen, uti ett torrt och törstigt land.
Juda folk och Davids stam war nu planterad i Babels land.
14. Och en eld gick utaf dess starka qwistar, den förtärde dess frukt, så att der inga starka qwistar mer uppå äro till någon herrespira: det är en klagelig och jemmerlig ting.
En eld gick ut af dess starka qwistar och förtärde dess frukt, i det konung Zedekia fortfor i sin ogudaktighet och gjorde uppror mot konungen i Babel. Qwistarne af konungastammen blefwo således afskurna.
20. Capitel.
Juda förwites. Swar nekas.Och det begaf sig i sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kommo några af de äldsta i Israel till att fråga HERran, och satte sig neder för mig.
De wille fråga, huru det skulle gå med Jerusalem.
2. Då skedde HERrans ord till mig, och sade:
3. Du menniskobarn, tala med Israels äldsta, och säg till dem: Detta säger HERren HERren: Ären I komne till att fråga mig? Så sannt som jag lefwer, jag will intet swar gifwa eder, säger HERren HERren.
4. Men will du, menniskobarn, straffa dem, så må du straffa dem alltså: Håll dem före deras fäders styggelse;
5. Och säg till dem: Detta säger HERren HERren: på den tid jag utwalde Israel, upphof jag min hand* till Jacobs hus säd, och lät dem känna
_590.jpg&oldid=346181){kind=link}