Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 600.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
596 Prophetia emot Jerusalem. Propheten Hesekiel. Cap. 23, 24.

barn, som de mig födt hade, dem till offer.

Barnen tillhörde Herran både genom skapelsen och genom nådaförbundet, men likwäl gåfwos de åt afgudarna!

38. Derutöfwer hafwa de gjort mig detta: de orenade min helgedom på den tiden, och ohelgade mina sabbather.

39. Ty då de slagtade åt afgudarna sina barn, gingo de på samma dagen in uti min helgedom, till att ohelga honom: si, sådant hafwa de begått uti mitt hus.

Att på samma dag, de offrade sina barn åt afgudarna, inträda i Herrans helgedom, war liksom att trotsigt säga Honom i ansigtet, att de icke fruktade Honom. Så gör äfwen du, som den ena stunden går till Herrans bord och den an-bra stunden offrar din själ i syndens afgudahus.

40. De hafwa ock sändt bud efter män, som utur fjerran land komma skulle: och si, när de kommo, badade du dig, och färgade dig, och prydde dig med smide, dem till ära:

41. Och satt på en skön säng,* för hwilken stod ett bord tillredt, der rökte du uppå, och offrade min olja deruppå: *Ords. 7: 16, 17.

42. Der war ett stort glädjerop; och åt männerna, som wida wägar ifrån mycket folk och af öknen komne woro, gåfwo de smide uppå deras armar, och sköna kranfar på deras hufwud.

Genom inbjudning till de tygellösa och lastbara afgudafesterna (v. 40) och genom rökelsen (v. 41) gjorde Samarien sig sjelf till en afgud för dem, som kommo till henne. Afguderiet och synden framställas af Salomo under bilden af en förförande sköka. Ords. 7.

43. Men jag tänkte: Hon är wan med hor af ålder; hon kan icke återwända af boleri;

44. Ty man går till henne in, likasom man till en sköka ingår; rätt så går man till Ahala och Ahaliba, de otuktiga qwinnor, in.

45. Derföre skola de män, som rätten fullfölja, straffa dem, likasom man horkonor och blodsutgjuterskor straffa skall: ty de äro horkonor, och deras händer äro fulla med blod.

De män, som rätten fullfölja, äro Assyrierne, hwilka Herren walde till redskap att utföra rätten eller straffet öfwer Israel och Samarien.

46. Alltså säger HERren HERren: För upp öfwer dem en stor hop, och gif dem till sköfwels och rof;

47. Att de måga stena dem, och stinga dem igenom med sina swärd, och dräpa deras söner och döttrar, och bränna deras hus upp med eld.* *Hes. 16: 40.

48. Alltså skall jag göra en ända på otukten i landet, så att alla qwinnor skola se derwid, och icke göra efter slik otukt.

49. Och man skall lägga eder otukt uppå eder, och I skolen bära edra afgudars synder, på det I skoten förnimma, att jag är HERren HERren.

Alla qwinnor (v. 48), d. ä.: allo folk, länder och städer. Under dessa fasansfulla afmålningar framställes den ogudaktighet och de afgudiska laster, som woro rådande bland Juda och Israels folk. Af hela den Heliga Skrift lära wi, att synden aldrig framställes under milda betäckande och wackra namn, utan nämnas alltid wid sitt rätta namn och wisas i sin egen afskywärda, orena skökogestalt. Det är ett af de farligaste konstgrepp, som begagnas af lögnens fader, att synden benämnes och omtalas i dagligt lif under förblomerade, falska, sköna namn, så att t. ex. snålhet kallas sparsamhet eller hushållsaktighet, otukten kallas artighet och belefwenhet, det falska smickret kallas höflighet, lögnen kallas skämt eller narri, dryckenskapen kallas swaghet, och ofta kallas lasten för dygd, eller påklädes dygdens mantel. Man kan taga för afgjordt, att då detta sker i en predikan, så är det en predikan, hwaraf satans rike har stor nytta, men alldeles ingen skada. Märkwärdigt är, att i wår tid, som är förskräckligt förderfwad och köttslig, äro dock i wissa fall öronen fina och ömtåliga; hjertat är fullt af orenlighet, under bet ytan glänser — hwitmenade grafwar!

24. Capitel.

Juda widbränd gryta. Prophetens hustru.

Och HERrans ord skedde till mig, i nionde året, på tionde dagen i tionde månaden, och sade:

2. Du menniskobarn, skrif denna dagen upp, ja, rätt denna dagen: ty konungen i Babel hafwer rätt på denna dagen rustat sig emot Jerusalem.* *2 Kon. 25: 1.

I nionde året efter Jojachins bortförande. Se cap. 8: 1. Judarne i Babel hade ingen möjlig utwäg att genom menskliga medel weta, att Jerusalems belägring just på denna dag började. Derigenom att propheten tillkännagaf detta för dem just på den dagen, skulle de se ett ytterligare bewis, att Herren talade genom honom. Rustat sig emot, d. ä. tillrustat belägringen.

3. Och gif det ohörsamma folket en liknelse före, och säg till dem: Detta säger HERren HERren: Sätt till en