| 606 | Prophetia emot Egypten. | Propheten Hesekiel. | Cap. 29. |
isynnerhet hans härar, skulle sålunda blifwa hemsökte af den Allsmäktige. Se v. 12.
6. Och alla de, som bo uti Egypten, skola förnimma, att jag är HERren, derföre att de för Israels hus en rörstaf woro;* *2 Kon. 18: 21. Es. 36: 6.
7. Hwilken, då de honom fattade, söndergick och stack dem genom sidan; när de stödde sig wid honom, gick han sönder, och stack dem i länden.
En rörstaf sönderbrytes lätt. Israels folk walde Egypten till ett stöd i nödens tid, men detta stöd wisade sig som en bräcklig rörstaf. Se 2 Kon. 18: 21. Es. 36: 6.
8. Derföre säger HERren HERren alltså: Si, jag will låta swärdet komma öfwer dig, och utrota i dig både folk och fä.
9. Och Egypti land skall warda tomt och öde; och de skola förnimma, att jag är HERren: derföre att han säger: Strömmen är min, och jag hafwer gjort honom:
10. Derföre si, jag will till dig och till dina strömmar, och skall göra Egypti land tomt och öde, ifrån det tornet i Sevene* allt intill Ethiopiens gränser; *Hes. 30: 6.
11. Att deruti hwarken fä eller folk gå eller bo skola, i fyrtio år långt.
Från tornet i (till) Sevene eller Syene, o. s. w. (v. 10) betyder ifrån landets ena gräns till den andra. Migdol eller tornet låg wid Nilflodens mynning, och Sevene låg på gränsen af Ethiopien (grt.: från Migdol till Sevene och till Ethiopiens gränser). Den tid af fyrtio år, under hwilken Egypten skulle lyda under främmande wälde, måste tagas likaså bokstafligen, som de 70 åren af Judafolkets fångenskap. Tiden bestämmes ännu twå gånger (v. 12 och 13). NebucadNezar besegrade Egypten i Zedekia tid, men det förblef ännu en tid sjelfständigt. Pharao Hophara blef besegrad år 568 eller 569 före Christi födelse, då NebucadNezars belägring af Tyrus nådde sitt slut. Således om wi derifrån räkna 40 år, så komma wi till 529, som war det år, då den persiske konungen Cyrus dog, och under hela den tiden war Egypten skattskyldigt under det Persiska riket.
12. Ty jag will göra Egypti land öde såsom dess öde gränser, och låta dess städer öde ligga såsom andra öde städer, i fyrtio år långt; och skall förströ de Egyptier ibland hedningarna, och förjaga dem bort i landen.
13. Dock, detta säger HERren HERren: När de fyrtio är ute äro, så skall jag åter samka de Egyptier tillhopa ifrån folken, dit de förströdde warda:
14. Och skall omwända Egypti fängelse, och låta dem komma uti Pathros* land igen, det deras fädernesland är. och skola wara der ett föga rike. *1 Mos. 10: 14.
En del af Egyptens folk hade således warit bortförda i fångenskap likasom Judafolket. Egyptens rike blef ett swagt rike i lång tid derefter. Pathros, se Jer. 44: 1.
15. Ty det skall wara litet emot andra riken, och icke mer rådande wara öfwer hedningarna: och jag skall förminska dem, så att de icke råda skola öfwer hedningarna;
16. Att Israels hus icke skall mer förlåta sig uppå dem, och synda dermed, att de hålla sig intill dem; och skola förnimma, att jag är HERren HERren.
17. Och det begaf sig uti sjunde och tjugonde året, på första dagen i första månaden, skedde HERrans ord till mig, och sade:
18. Du menniskobarn, NebucadNezar, konungen i Babel, hafwer fört sin här med stor möda inför Tyrus, så att alla hufwud woro skalliga, och alla axlar förslitna; och hans arbete är dock ännu honom eller hans här för Tyrus icke lönt wordet.
19. Derföre säger HERren HERren alltså: Si, jag skall gifwa NebucadNezar, konungen af Babel, Egypti land, att han skall taga bort allt dess gods, och skall skinna och beröfwa det, på det han må gifwa sin här sold:
20. Men Egypti land will jag gifwa honom för sitt arbete, som han derpå gjort hafwer: ty de hafwa tjent mig, säger HERren HERren.
21. På den tiden skall jag låta wäxa Israels hus horn, och skall upplåta din mun ibland dem, att de skola förnimma, att jag är HERren.
Konungen af Babel lät med sin här belägra Tyrus i 13 år, och då han ändtligen intog det, så fann han deruti intet byte, ty Tyrierna hade under tiden förswarat sig till lands och deremot uppbyggt en ny stad på den närbelägna ön, nemligen nya Tyrus, och dit hade de fört alla sina egodelar och flydde sjelfwe dit, så att då NebucadNezar inryckte i gamla staden, fann han hwarken innewånare eller rikedomar. Han hade således arbetat förgäfwes, men det war liksom ett uppdrag från Gud, att Tyrus hade så blifwit straffadt, derföre gifwer Gud Egypten till sold eller belöning åt NebucadNezar etter hans här. Detta är ganska märkwärdigt; wi kunna
_610.jpg&oldid=346238){kind=link}