| 614 | Straffpredikan. | Propheten Hesekiel. | Cap. 33, 34. |
och gören styggelse, och den ene skämmer den andras hustru;* och menen, att I wiljen besitta landet? *Hes. 18: 6.
Mot folkets anspråk i v. 24 framställes här deras synder och deras obotfärdighet. Hwad hafwen I med alla dessa synder förtjent?
27. Så säg till dem: detta säger HERren HERren: Så sannt som jag lefwer, alla de i öknen bo, de skola falla genom swärd, och hwad på marken är, det will jag gifwa djuren till att uppäta, och de som i fästen och i kulor äro, de skola dö af pestilentie;
28. Ty jag will platt föröda landet, och göra en ända uppå dess högmod och makt; att Israels berg så öde skola warda, att ingen skall der framgå.
I fäste och i kulor, v. 27, d. ä. de som ännu hade skydd i befästade städer eller gömt sig i kulor. Ingenstädes skulle de kunna undfly Herrans hand.
29. Och de skola förnimma, att jag är HERren, när jag hafwer platt förödt landet, för all deras styggelses skull, som de göra.
30. Och du menniskobarn, ditt folk talar emot dig här och der på gatorna, och för portarna, och den ene säger till den andra: Käre, kommer och lärer oss höra, hwad dock HERrans ord är, som han säger.
Så drifwa de ännu gäckeri med Herrans ord, de komma och höra för att gå bort och försmäda.
31. Och de skola komma till dig uti församlingen, och sitta för dig såsom mitt folk, och skola höra dina ord; men icke göra derefter;* utan skola hwissla åt dig, och likwäl lefwa framgent efter sin girighet. *Es. 42: 20; cap. 53: 1.
32. Och si, du måste wara deras wisa, den de gerna sjunga och spela skola: alltså skola de höra dina ord, och icke göra derefter.* *Es. 28: 10.
”Judarne kommo wäl till predikan, icke att de tro eller sig bättra wille, utan till att hwissla åt den arme propheten, och bespotta honom, och att de något kunde få höra, der de måtte göra sig skämt och wisor af. Så ärade de det kära Guds ord, såsom man det i wår tid i werlden ärar.” L.
33. Men när det kommer, som komma skall, si, så skola de förnimma, att en prophet ibland dem warit hafwer.
När straffet kommer, som propheten förkunnar. Prophetians fullbordan är ett wittnesbörd och insegel från Herren sjelf, som ingen kan motsäga.
34. Capitel.
En rätt herdes embete.Och HERrans ord skedde till mig, och sade:
2. Du menniskobarn, prophetera emot Israels herdar; prophetera, och säg till dem: Detta säger HERren HERren: We Israels herdar,* hwilka föda sig sjelfwa; skulle icke herdarna föda hjorden? *Jer. 23: 1.
Folkets ledare äfwen i det werldsliga, men isynnerhet i det andeliga ståndet, hafwa ett herdaembete. Dessa prophetior och lärdomar angå både den werldsliga öfwerheten och själasörjarena i Guds församling, men allramest de sednare.
3. Men I åten det feta, och klädden eder med ullen, och slagtade det gödda:* men fåren willen I icke föda. *Zach. 11: 16.
Det är herdarnas pligt att söka hjordens wälfärd. Då deremot herdarna söka sin egen nytta, men icke folkets bästa, så ådraga de sig derigenom stort answar och stort straff från den himmelska Konungen och Öfwerherden.
4. De swaga stärkten I icke, och de sjuka heladen I icke; det såra förbunden I icke, der förwillade hemtaden I icke igen, och det borttappade uppsökten I icke; utan strängeligen och hårdeligen hafwen I rådit öfwer dem.
5. Och mina får äro förskingrade, likasom de der ingen herde hafwa, och äro alla wilddjur till spis wordne, och platt förskingrade;* *Es. 53: 6. Matth. 9: 36.
6. Och gå wilse här och der på bergen och på alla höga backar, och äro förströdde öfwer hela landet; och ingen är, som efter dem frågar, eller något sköter om dem.
Detta är en förskräcklig målning på otrogen öfwerhet och otrogna själasörjares grufliga missbruk af sitt embete. De förströ hjorden, de förderfwa den både i lekamligt och andligt afseende och bjuda icke till att befrämja dess sanna wälfärd. Folkets herdar såwäl i lekamligt, som andeligt hänseende, såwäl öfwerheten som själasörjarne, äro dertill satte, att de skola wara den himmelske Öfwerherdens tjenare; ty Han sjelf will wara och Han är sitt folks herde. Så snart nu Hans tjenare wilja wara herrar, i stället för herdar, så äro de icke blott onyttiga tjenare, utan de äro Herrans motståndare; så snart dessa tjenande herdar icke wilja sjelfwe wara Öfwerherdens får och ledas af Hans herdestaf, Ps. 23, så äro de affällingar, som skada, förtära och förskingra hjorden. Folket är då herdelöst och utsatt för ulfwens klor, Joh. 10: 10, 12, för alla andeliga fiender, förförare och förderfware.
_618.jpg&oldid=346262){kind=link}