| Straff- och tröstpredikan. | Propheten Hesekiel. | Cap. 34. | 615 |
7. Derföre hörer, I herdar, HERrans ord:
8. Så sannt som jag lefwer, säger HERren HERren: Efter I låten mina får till rofs, och min hjord alla wilddjur till spis warda, medan de ingen herde hafwa; och mina herdar icke fråga efter min hjord, utan äro sådana herdar, som föda sig sjelfwa, men mina får wilja de icke föda;
9. Derföre, I herdar, hörer HERrans ord:
10. Detta säger HERren HERren: Si, jag will till de herdar, och skall kräfwa min hjord utur deras händer, och skall göra en ända med dem, att de skola icke mer herdar wara, och skola icke mer föda sig sjelfwa; jag skall frälsa mina får utur deras mun, att de icke mer skola uppäta dem.
De anförtrodda fåren skola kräfwas af de otrogna herdarnes händer.
11. Ty så säger HERren HERren: Si, jag skall sjelf taga min hjord till mig och besöka dem.
12. Likasom en herde besöker* sina får, då de ifrån sin hjord förwillade äro: alltså skall jag besöka mina får, och skall förlossa dem ifrån alla rum, dit de hafwa förströdde warit, på den tiden då mulet och mörkt war. *Luc. 15: 4.
Genom sina ogudaktiga konungar, falska propheter och wårdslösa prester hade Judafolket försjunkit i otro, afguderi och syndaförderf och blifwit förskingradt bland hedningarna; men Herren lofwar att sjelf, såsom sitt folks herde, uppsöka och återförsamla det förskingrade, hela det sönderrifna, föda sin hjord och straffa de otrogna legoherdarna. Detsamma gäller om Christi kyrka; då den förderfwas och förskingras af otrogna herdar, så will Herren sjelf besöka och samla sin hjord. En sådan hemsökelse med stränghet och barmhertighet på en gång förestår också den affälliga christenheten.
13. Jag skall utföra dem ifrån allt folk, och församla dem utur alla land, och skall föra dem uti deras land, och skall föda dem på Israels berg, och i alla dalar, och på alla lustiga platser i landet.
14. Jag skall låta dem komma på de bästa betena, och deras hyddor skola stå på de höga berg i Israel; der skola de ligga uti roliga hyddor, och hafwa fet bet på Israels berg.* *Ps. 23: 1, 2.
15. Jag will sjelf föda mina får, och skall låta dem lägra sig, säger HERren HERren.
Till en del uppfylldes dessa prophetior derigenom, att en del af Judafolket återfördes från den Babyloniska fångenskapen till Canaans land, och den gode Herden, som gaf sitt lif för fåren, besökte dem med sin egen personliga närwarelse och samlade många in i himmelriket genom sitt Evangelium; men på ett ännu härligare sätt will Han söka sitt folk i den långa fångenskapen, hwari det nu är förskingradt, Rom. 11. Och Han will besöka sin kyrka, och Han will söka hedningarna, Han will samla till sin hjord alla, som wilja frälsas, så att det skall blifwa ett fårahus och en herde.
16. Jag skall uppsöka det borttapde, och igenhemta det förwillade, och förbinda det sargade, och stärka det swaga, och hwad sett och starkt är, skall jag bewara; och skall sköta dem, såsom de betarfwa det.
Och hwad fett och starkt är skall jag bewara o. s. w., grt.: och hwad fett och starkt är skall jag förderfwa, och sköta den (nemligen hjorden) med dom. Herren uppsöker det förlorade, Han återförer det wilseförda, Han helar de sargade, Han helbregdagör de andeligen sjuka och Han slår och förödmjukar de feta och starka och förderfwar dem, som icke wilja förödmjuka sig under Hans staf, dem som hafwa gödt sig sjelfwa af Hans hjord. Allt detta förbarmande öfwer de elända, förlossning från träldomen, straff öfwer alla förtryckare innefattas i det ordet dom eller rätt, hwarmed Han will sköta sin hjord. Jfr 5 Mos. 32: 15 och Zach. 11: 7, 11.
17. Men till eder, min hjord, säger HERren HERren alltså: Si, jag will döma emellan får och får, och emellan wädrar och bockar.* *Matth. 25: 32.
Mellan botfärdiga och obotfärdiga, mellan ödmjuka och stolta, mellan de lydiga och motståndarena skiljer Herden med sin herdestaf, så snart skiljningstiden kommer, och en sådan skiljningstid är företrädeswis hwarje hemsökelsetid, men alltid pågår och werkställes denna skiljning i nådens rike. Matth. 3: 12.
18. Är det icke nog, att I så god bet hafwen, och så öfwerflödeligen, att I förtrampen det med fötterna? Och så sköna källor till att dricka så öfwerflödeligen, att I träden deruti med fötterna, och gören dem orena?
Då werldslig öfwerhet förderfwar ett lands tillgångar, så förtrampar den källorna, men isynnerhet syftar källornas förtrampning derpå, att otrogna lärare göra läran grumlig genom usel eller konstig och blomsterprydd framställning, genom willfarelse eller orätt fördelning af sanningens ord. Sådana herdar wilja sjelfwe icke ingå i himmelriket, ej heller tillåta andra att ingå; sjelfwe dricka de icke af den lefwande
_619.jpg&oldid=346265){kind=link}