| 618 | Löfte om Juda hemkomst. | Propheten Hesekiel. | Cap. 36. |
liksom en skriftlig dom, underskrifwen med den Allsmäktiges namnteckning.
6. Derföre prophetera om Israels land, och säg till berg och högar, till bäckar och dalar: Detta säger HERren HERren: Si, jag hafwer talat i mitt nit och grymhet, efter I sådan försmädelse af hedningarna lida måsten:
7. Derföre säger HERren HERren alltså: Jag upphäfwer min hand, att edra grannar, hedningarna, allt omkring skola åter bära sin skam:
8. Men I, Israels berg, skolen grönskas igen, och bära eder frukt åt mitt folk Israel; och det skall ske snarligen.
I nit och grymhet (v. 6), nemligen emot fienderna, v. 2 och 7. Icke hedningarne, utan Israel skulle åter få ärfwa Canaans land. Och detta löftets widsträcktaste betydelse är, att de helige skola ärfwa riket. Dan. 7: 27.
9. Ty si, jag will wända mig till eder igen, och se till eder, på det I skolen brukade och sådde warda.
Herren will återigen wända sitt nådeliga ansigte till sitt förstfödda folk och sitt förödda land. Han bedröfwar wäl, men förbarmar sig åter efter sin stora mildhet.
10. Och jag will göra, att I många warden, ja, hela Israels hus, och städerna skola åter besatte, och öde rummen byggda warda:
11. Ja, jag skall gifwa eder folk och fä nog, att I skolen föröka eder, och wäxa till: och jag skall sätta eder der in igen, der I tillförene bodden, och skall göra eder mer till godo än någon tid tillförene, och I skolen förnimma, att jag är HERren.
12. Jag skall låta komma folk till eder, hwilka mitt folk Israel wara skola, de skola besitta dig, och du skall wara deras arfwedel, och skall icke mer arfwingelös warda.
13. Detta säger HERren HERren: Efter man detta säger om eder: Du hafwer många menniskor uppätit, Och hafwer gjort ditt folk arfwingelöst:
14. Derföre skall du nu icke mer uppäta menniskor, eller göra ditt folk arfwingelöst, säger HERren HERren.
Om eder, v. 13, nemligen I berg. Hedningarna bespottade Judalandet med den förebråelse, att det hade uppätit sitt folk. Så är det nu ock ett wanligt tal bland Christi kyrkas fiender, att Christendomen skadar folket, att den hämmar och inskränker själsutwecklingen och friheten o. s. w.; emedan Christendomen sätter bestämda skrankor för det köttsliga sinnet och för synden och lasten, hwartill dessa hedningar gerna wilja hafwa oinskränkt frihet.
15. Och hedningarna skola icke mer bespotta dig, eller försmäda dig ibland folk, och du skall icke mer förtappa ditt folk, säger HERren HERren.
16. Och HERrans ord skedde ytterligare till mig:
17. Du menniskobarn, då Israels hus i sitt land bodde, och orenade det med sitt wäsende och gerningar så att deras wäsende war för mig, såsom en qwinnas orenhet uti hennes krankhet;* *Es. 64: 6.
Såsom Judafolket förorenade hela landet med sina synder, så hafwa också de christna folken förorenat Christi kyrka, och derföre ofta blifwit hemsökta och blifwa det ännu; men Christi kyrka kan likaså litet omintetgöras af fienderna, som judalandet kunde borttagas från jorden.
18. Då utgöt jag min grymhet öfwer dem, för det blods skull, som de i landet utgjutit, och det genom sina afgudar orenat hade.
19. Och jag förströdde dem ibland hedningarna, och förjagade dem uti landen, och dömde dem efter deras wäsende och gerningar:
20. Och höllo sig likasom hedningarna, dit de kommo, och ohelgade* mitt helga namn, så att man sade om dem: Är detta HERrans folk, som utur sitt land draga måste? *Es. 52: 5. Rom. 2: 24.
Såsom Judafolket med sina synder gåfwo hedningarna anledning att försmäda Guds namn, så hafwa också affälliga christna gifwit fienderna anledning att försmäda Christi namn. Och tillståndet i Christi kyrka synes wittna emot christendomen, så att fienderna kunna säga, att christendomen icke kan åstadkomma andelig eller lekamlig wälfärd. De besinna icke, att ingalunda christendomen, utan just affallet från christendomen är orsaken till allt elände bland de christna.
21. Men jag förskonade för mitt helga namns skull, hwilket Israels hus ohelgade ibland hedningarna, dit de kommo.
22. Derföre skall du säga till Israels hus: Detta säger HERren HERren: Jag gör det icke för eder skull, I af Israels hus, utan för mitt helga namns skull, det I ohelgat hafwen ibland hedningarna, till hwilka I komne ären.
23. Ty jag will helga och stort göra mitt namn, det genom eder för hedningarna ohelgadt är, det I ibland dem
_622.jpg&oldid=346273){kind=link}