| Det heliga landets gudstjenst. | Propheten Hesekiel. | Cap. 46. | 641 |
46. Capitel.
Offrens tid, art, rum.Detta säger HERren HERren: Den porten på inre gården, som öster ut ligger, skall i de sex söknedagar tillsluten wara; men om sabbathsdagen, och i nymånaden, skall man upplåta honom.
2. Och försten skall träda utantill under portens förhus, och blifwa ståndande utantill wid porten afsides; och presterna skola offra hans bränneoffer och tackoffer;* men han skall tillbedja wid portens tröskel, och sedan gå ut igen; men porten skall öppen blifwa, allt intill aftonen. *Hes. 45: 22.
Nemligen östra porten till den inre förgården.
3. Sammalunda ock folket i landet skola tillbedja för HERran, i dörren åt samma port, på sabbatherna, och nymånaderna.
Folket kunde genom porten se in i helgedomen, men fick ej inträda genom denna port.
4. Men bränneoffret, som försten för HERran offra skall på sabbathsdagen, skall wara sex lamm, de utan wank äro, och en wädur utan wank;
5. Och ju ett epha till wäduren, till spisoffer; men till lammen så mycket som han förmår, till spisoffer, och ju ett hin olja till ett epha.
6. Men i nymånaden skall man offra en ung oxe, den utan wank är, och sex lamm, och en wädur utan wank;* *4 Mos. 28: 11.
7. Och ju ett epha till oxen, och ett epha till wäduren, till spisoffer; men till lammen så många epha som han förmår, och ju ett hin olja till ett epha.
8. Och när försten går derin, så skall han gå in genom portens förhus, och åter gå der ut igen.
9. Men folket i landet, som för HERran kommer på de stora högtider, och ingår genom den porten norrut att tillbedja, det skall åter utgå genom den porten sunnan till: och de som ingå genom den porten sunnan till, de skola utgå genom den porten nordan till; och skola icke gå ut igen genom porten, der de igenom ingångna äro, utan gå rätt framåt ut;
10. Men försten skall både ingå och utgå med dem.
Denna föreskrift, v. 9, att icke återwända tillbaka genom samma port, genom hwilken man ingick, hade till ändamål, att förebygga all oordning, som kunde uppstå genom trängseln. I andeligt afseende kan man häraf lära, att i gudaktigheten får aldrig något tillbakagående ega rum. Försten hade icke i templet något företräde framför folket, han skulle gå in och ut med församlingen, men v. 2, 8 och 12 äro härwid att märka. Se Jac. 2: 1–6.
11. Och på helgedagarna, och högtiderna, skall man offra till spisoffer, ju till en stut ett epha, och ju till en wädur ett epha, och till lammen så mycket en förmår, och ju ett hin olja till ett epha.* *Hes. 45: 24.
12. Men då försten will göra ett friwilligt bränneoffer eller tackoffer HERranom, så skall man upplåta honom den porten östan till, att han må offra sitt bränneoffer och tackoffer, likasom han det eljest på Sabbathen offra plägar; och när han går åter ut, så skall man sluta porten igen efter honom.
13. Och han skall göra HERranom dagligen ett bränneoffer, nemligen ett årsgammalt lamm utan wank; detsamma skall han offra hwar morgon;
14. Och skall hwar morgon lägga deruppå sjettedelen af ett epha till spisoffer, och tredjedelen af ett hin olja beblandadt med semlomjöl, till spisoffer HERranom; det skall wara en ewig rätt om det dagliga offret.
15. Och alltså skola de offra lammet, samt med spisoffret och oljan, hwar morgon till ett dagligt bränneoffer.
16. Detta säger HERren HERren: När försten gifwer åt en sin son en skänk af sitt arf, detsamma skall höra hans söner till, och de skola besitta det för ett arf.
Af sin egen lott af jord kunde försten gifwa åt sin son, men icke af den jord, som hörde folket till.
17. Men om han något skänker en af sina tjenare af sitt arf, det skola de besitta allt intill friåret; och sedan skall det falla intill försten igen; ty hans del skall allena komma hans söner till.
18. Och skall försten intet taga ifrån sitt folk af deras arfwedel, eller
_645.jpg&oldid=346337){kind=link}