| Templets watten. | Propheten Hesekiel. | Cap. 75. | 643 |
igenom slättmarken uti hafwet, och ifrån det ena hafwet uti det andra; och när det kommer uti hafwet, så skola de wattnen sunda warda.
Grt.: Och han sade till mig: Detta watten flyter mot östertrakten och nedflyter på slättmarken (eller ödemarken) och kommer till hafwet; i hafwet utflyter det och så blifwa dess watten sunda. Öfwer slättmarken norr om Döda hafwet utflyter denna ström i detta haf, och genom detta friska wattnet blifwer äfwen det bittersalta hafswattnet sundt och friskt. Detta är en härlig bild deraf, att genom sanningens ord och den Helige Andes nådeströmmar den förderfwade, syndiga, andeligen döda menniskonaturen, som liknar det Döda hafwet, blir frisk och sund och får andeligt lif och andelig helsa.
9. Ja, allt det deruti lefwer och röres, dit denna strömmen kommer, det skall lefwa och skall hafwa ganska många fiskar, och all ting skall helbregda warda och lefwa, dit denna strömmen kommer.
Allt det som lefwer och röres i det watten, som med denna ström betecknas, alla menniskor, som nedsänka sig andeligen i Evangelii helsoflod, de blifwa delaktige af det sanna lifwet. Genom det heliga dopet nedsänkes menniskan först i nådens helsoflod, och alla, som förblifwa deruti eller återwända dertill och sedan förblifwa i dagligt åtnjutande af detta lifwets watten, de hafwa det ewiga lifwet. Äfwen på den genom menniskans syndaskuld lidande naturen omkring henne, på jorden, som för syndens skuld är förbannad, har Evangelium en helbregdagörande, helsogifwande, förädlande och förklarande inflytelse. Fiskarne brukas äfwen af wår Frälsare i liknelser om himmelriket; ty de äro en passande bild af rent, friskt, oförderfwadt, sprittande lof och talrik mängd. Evangelium liknas wid en not, och apostlarne lofwade Han att göra till menniskofiskare.
10. Der skola fiskare wara; ifrån EnGedi allt intill EnEglaim skall man upphänga fiskagarn; ty ganska många fiskar skola der wara, likasom i stora hafwet.
EnEglaim låg wid norra ändan af Döda hafwet, EnGedi wid södra ändan, Se 1 Sam. 24: 1, och härmed wore således antydt, att hela Döda hafwet och trakten deromkring, som warit utmärkt för sin förödelse allt sedan Sodomsbranden, skulle nu blifwa sunda och fruktbara genom den heliga strömmen från Herrans helgedom. Så blifwer den syndiga menniskan och den förödda werlden förwandlad, så göres den andligen döda menniskosjälen till en Herrans lustgård med ett lefwande watten, så snart helsofloden från himmelen blifwer deruti utgjuten.
11. Men dammar och kärr skola icke helbregda warda, utan salta blifwa.
Allt det, som icke blifwer delaktigt af denna lefwande ström, förblifwer bittert och orent. Äfwen om dessa dammar och kärr woro stora, förblefwo de dock salta och bittra, om icke detta watten inkom deruti. Så förblifwer hwarje samhälle och hwarje enskild menniska, äfwen om hon wore ett stort snille, dock ingenting annat än en bitter gyttjepöl, om Evangelium och dess lifgifwande krafter icke emottagas såsom en renande, lifgifwande helsoflod.
12. Och utmed densamma bäcken i stranden, på båda sidor, skola wäxa allahanda fruktsamma träd, och deras löf skola icke förwissna eller deras frukt förruttna; och skola alla månader bära ny frukt; ty deras watten flyter utur helgedomen; deras frukt skall tjena till spis, och deras löf till läkedom.
Dessa träd skola aldrig blifwa utan löf och frukt, emedan både löf och frukt af beständig växtkraft förnyas. Äfwen detta är en ljuflig och betydelsefull prophetia om beständig grönska och fruktbarhet i Christi kyrka, som oupphörligt frambringar nytt lif och nya frukter. Se Phil. 1: 11.
13. Detta säger HERren HERren: Dessa äro de gränser, der I efter skolen utskifta landet åt de tolf Israels slägter; ty twå delar höra Josephs slägte till.* *1 Mos. 48: 5. Jos. 17: 17.
Levi stam hörer icke till dessa tolf, ty han har en annan arfwedel, cap. 44: 28, men Josephs båda söner Manasse och Ephraim utgöra twå stammar efter Jacobs prophetiska wälsignelse, och härigenom bibehålles stammarnes tolftal.
14. Och I skolen utskifta det lika, så åt den ena som åt den andra; ty jag hafwer swurit, att jag wille gifwa edra fäder och eder landet till arfs.* *1 Mos. 12: 7; cap. 17: 8; cap. 26: 3; cap. 28: 13.
15. Detta är nu landets gräns norr ut, ifrån stora hafwet, ifrån Hethlon allt intill Zedad;
16. Nemligen Hamath, Berotha, Sibraim, hwilka till Damascus och Hamath gränsa; och HazarTicon, det till Havran gränsar.
17. Detta skall wara gränsen ifrån hafwet, allt intill HazarEnon; och Damascus och Hamath skola wara ändan norr ut.
Det stora hafwet är Medelhafwet, som utgjorde landets gräns i wester. De orter, som här nämnas, äro till en del okända men de beteckna den norra gränsen af landet. Berotha är Bejruth. Damascus och Hamath äro bekanta städer, och Havran är landet öster om
_647.jpg&oldid=346342){kind=link}