| 650 | NebucadNezars dröm. | Propheten Daniel. | Cap. 2. |
”Bönen är wår rätta tröst och låter oss icke komma på skam.” L.
19. Då wardt denna hemliga ting Daniel genom en syn om natten uppenbarad: för hwilket Daniel lofwade Gud af himmelen.
”Huru gerna och nådeligen hörer Gud de trognas bön!” L.
20. Och Daniel tog till att tala och säga: Lofwadt ware Guds namn ifrån ewighet till ewighet;* ty Hans är både wishet och starkhet. *Ps. 113: 2.
Efter bönhörelsen glömmer icke Daniel att prisa Gud med tack och lof.
21. Han förwandlar tider och stunder; Han sätter konungar af, och sätter konungar upp; Han gifwer de wisa deras wishet, och de förståndiga deras förstånd.* *Job 32: 8.
”Han sätter tid före, huru länge hwart och ett rike stå skall, ja, huru länge hwar och en menniska lefwa och hwart och ett ting wara skall.” L.
22. Han uppenbarar det djupt och hemligt är; Han wet, hwad i mörkret ligger; ty när Honom är alltsammans ljus.
Herren öfwerskådar och genomskådar allting i det allraklaraste ljus.
23. Jag tackar och lofwar dig, mina fäders Gud, att du hafwer förlänt mig wishet och starkhet; och hafwer nu det uppenbarat, der wi dig ombedt hafwa, det är, konungens ärende hafwer du oss uppenbarat.
24. Så gick Daniel upp till Arioch, den af konungen befallning hade till att dräpa de wisa i Babel, och sade till honom alltså: Du skall icke förgöra de wisa i Babel; utan haf mig upp till konungen, jag will säga konungen uttydelsen.
25. Arioch hade Daniel med hast upp för konungen, och sade till honom alltså: En är funnen ibland Juda fångar, som konungen uttydningen säga kan.
26. Konungen swarade och sade till Daniel, den de Beltesazar kallade: Är du densamma, som mig kan säga den dröm, som jag sett hafwer, och hans uttydning?
Konungen och hans folk kallade Daniel med hans nya namn.
27. Daniel swarade inför konungen, och sade: Den hemlighet, som konungen äskar af de wisa, lärda, stjernkikare, och spåmän, står icke i deras makt att säga konungen;
28. Utan Gud af himmelen, Han kan uppenbara hemliga ting; Han hafwer tedt konung NebucadNezar hwad i tillkommande tider ske skall.* Din dröm och din syn, då du sof, war denna: *1 Mos. 49: 1.
29. Du konung tänkte i din säng, huru det måtte tillgå i framtiden: och den, som hemliga ting uppenbarar, Han tedde dig, huru det gå skulle.
30. Så är mig denna hemlighet uppenbarade, icke igenom min wishet, likasom hon större wore än allas de som lefwa: utan derföre att uttydningen måtte konungen underwist warda, och du ditt hjertas tankar weta få.
31. Du konung såg, och si, ett ganska stort och högt beläte stod för dig, det war grufligt uppå se.
Detta beläte hade menniskogestalt, men war mycket stort och af ett grufligt utseende. Se cap. 7: 7.
32. Dess belätes hufwud war af klart guld, dess bröst och armar woro af silfwer, buken och länderna woro af koppar;
33. Dess ben woro af jern, dess fötter woro somt af jern, och somt af ler.
34. Sådant såg du, till dess en sten nederrifwen wardt utan händer, han slog belätet uppå dess fötter, som af jern och ler woro, och förkrossade dem.
Då NebucadNezar såg belätet, såsom stående i dalen (v. 45), så syntes det honom i drömmen, såsom om en sten blef lösryckt utan menniskohänder från en bergshöjd, som han i drömmen såg wid dalen.
35. Då wordo alla tillhopa förkrossade, jernet, leret, kopparen, silfret och guldet, och wordo såsom agnar på en sommarloge, och wädret bortförde det, så att man kunde icke mer finna det: men stenen, som slog belätet, wardt till ett stort berg, så att det uppfyllde hela werlden.
36. Detta är drömmen: nu wilja wi säga uttydningen för konungen:
Det ordet nu wisar Daniels ödmjukhet och att han icke will taga någon ära för sig sjelf: hans wänner hade förenat sig med honom i bönen om denna uppenbarelse, v. 17, 18, 23 och woro nu sannolikt med honom inför konungen, v. 49. Hwad ett utmärkt Herrans redskap gör i församlingen, deruti deltaga alla, som bedja för honom, de äro hans medarbetare, hans medtjenare och få samma nådelön som han.
_654.jpg&oldid=346363){kind=link}