| 656 | Drömmens fullbordan. | Propheten Daniel. | Cap. 4. |
NebucadNezar hade en så stor makt, att den öfwersteg all annan makt på jorden, v. 19; ja, han hade äfwen trotsat den Allsmäktige, cap. 3: 15. Es. 14: 13, 14. Till sin förödmjukelse skulle nu denne mäktige konung förnedras till likhet med djuren på marken. Hans förnedring bestod uti ett slags wansinnighet, i hwilken han också inbillade sig, att han war ett djur.
23. Men det som sagdt är, att man ändå skall låta blifwa stubben af trädet med sina rötter qwar: ditt rike skall blifwa dig, då du känt hafwer makten i himmelen.
24. Derföre, herre konung, låt mitt råd täckas dig, och gör dig lös ifrån bina synder, genom rättfärdighet; och ledig ifrån dina missgerningar, genom wälgerningar emot de fattiga; så hafwer Han tålamod med dina synder.
Daniel förmanade honom till bättring, på det, om möjligt, denna dröms fullbordan måtte uteblifwa. Detta war också Herrans afsigt, ty NebucadNezar fick ett helt år till bättringstid, innan drömmen gick i fullbordan. Men året förflöt, och han wille icke omwända sig till den Gud, som nu på flera sätt hade så underbart uppenbarat sig för honom. Hade NebucadNezar welat lyda förmaningen och slitit sig lös ifrån sina synder och bewisat wälgerningar emot de fattiga, så hade han fått nåd att rätt lära känna salighetswägen. Se Es. 1: 16–18.
25. Allt detta wederfors konung NebucadNezar.
26. Ty efter tolf månader, då konungen gick på konungsborgen i Babel,
27. Hof han upp, och sade: Detta är den stora Babel, som jag uppbyggt hafwer till ett konungshus, genom min stora makt, min härlighet till ära.
Så glömde nu NebucadNezar, af hwilken han hade undfått denna makt. Cap. 2: 37.
28. Förr än konungen dessa orden uttalat hade, kom en röst af himmelen: Dig konung NebucadNezar ware sagdt: Ditt rike skall dig aftaget warda;
NebucadNezars ord (v. 27) uttryckte, att hans stolthet nu war stigen till sin högsta höjd. I stället för att låta warna sig genom drömmen och dess tydning hade han mognat i synden, och nu war hans hemsökelsestund kommen.
29. Och man skall drifwa dig bort ifrån folk, och du skall blifwa med wilddjur, som på marken gå; gräs skall man dig äta låta såsom oxar, till dess sju tider öfwer dig framlidne äro: på det du skall förnimma, att den Högste hafwer wåld öfwer menniskors riken, och gifwer dem hwem Han will.
Så talade rösten från himmelen, och detta hade NebucadNezar ännu i lifligt minne, då han efter sin sjukdomstid återfick sitt förnufts bruk. Men så snart nu denna röst slutade att tala, började hos NebucadNezar en sådan förwirring, att han blef oskicklig till regeringen, och att man måste göra med honom såsom med en wild menniska, nemligen binda honom; men ändå lemna honom på fria marken, emedan han der syntes wara lugnast.
30. I samma stund wardt ordet fullkomnadt öfwer NebucadNezar; så att han wardt bortdrifwen ifrån folk, och han åt gräs såsom oxar, och hans lekamen låg under himmelens dagg, och wardt wåt, till dess hans hår wäxte såsom örnafjädrar, och hans naglar wordo såsom fåglaklor.
31. Efter den tiden hof jag NebucadNezar upp mina ögon till himmelen, och kom åter till sinne igen, och lofwade den Högste; jag prisade och ärade Honom, som lefwer ewinnerligen, hwilkens wälde är ewigt, och Hans rike warar slägte ifrån slägte.* *Dan. 7: 14.
Nemligen efter de sju åren (v. 13, 22, 29).
32. Emot hwilken alla de, som på jorden bo, för intet räknas: Han gör allt såsom Han will, både med krafterna* i himmelen, och med dem, som bo på jorden; och ingen kan stå Hans hand emot, eller säga till Honom: Hwad gör du? *Luc. 21: 26.
33. På samma tid kom jag till sinne igen, och till mitt konungsliga ära, till min härlighet, och till min skapnad; och mitt råd och wäldige sökte mig; och jag wardt åter satt uti mitt rike igen, och fick ännu större härlighet.
34. Derföre lofwar jag, NebucadNezar, och ärar och prisar Konungen i himmelen: ty alla Hans gerningar äro sanning, och Hans wägar äro rätta, och den, som stolt är, kan Han ödmjuka.
Allt detta, ända ifrån cap. 3: 31, är NebucabNezars egen berättelse om den märkwärdiga hemsökelse, som öfwergått honom, och hans bekännelse om den allsmäktige Guden, som han genom denna hemsökelse hade lärt känna. Men här står dock icke skrifwet, att han omwände sig till den sanne Guden. NebucadNezar är således blott en förebild af den förödmjukelse, hwaruti alla, äfwen Guds rikes motståndare, skola i Jesu namn böja sina knän, deras som i himmelen, på jorden och under jorden äro; och alla tungor skola bekänna, att Jesus Christus är Herren, Gud Fader till ära. Phil. 2: 10, 11.
_660.jpg&oldid=346380){kind=link}