| Belsazars syn. | Propheten Daniel. | Cap. 5. | 657 |
5. Capitel.
Belsazars gästabud, synd, död.Konung Belsazar gjorde ett härligt gästabud till sina wäldiga och höfwitsmän, och drack sig drucken med dem.
Denne Belsazar war son af Evil Merodach, 2 Kon. 25: 27, och sonson af NebucadNezar, Jer. 27: 7, fastän han efter Österländskt språkbruk kallas NebucadNezars son, v. 22, och NebucadNezar hans fader, v. 2, 11, 13, 18. Han förekommer i historien under namnet Nabonidus eller Nabonadius.
2. Och då han drucken war, bjöd han bära fram de gyllene och silfwerkäril, som hans fader NebucadNezar utur templet i Jerusalem borttagit hade,* att konungen med sina wäldiga, med sina hustrur, och med sina frillor skulle dricka deraf. *2 Kon. 25: 15. 2 Chrön. 36: 18. Dan. 1: 2.
Se Os. 4: 11. Ords. 31: 4, 5. Eph. 5: 18.
3. Alltså wordo framburna de gyllene käril, som utur templet utur Guds hus i Jerusalem tagne woro; och konungen,* hans wäldige, hans hustrur och frillor drucko deraf. *Jer. 25: 26.
4. Och då de så drucko, lofwade de de gyllene, silfwer, koppar, jern, träd och stengudar.
”De lofwade sina gudar till den Gudens hån och spott i Jerusalem, hwilken de hade dessa kärilen ifråntagit, likasom ifrån en sjuk och wanmäktig gud.” L. — Dryckenskap och hädelse följas ofta åt.
5. På samma stund syntes finger, såsom en menniskas hand, de skrefwo twärs öfwer ifrån ljusastaken på den hwitmenade wäggen i konungssalen; och konungen wardt warse handen som skref.
Grt.: En del of handen, som skref. Just i den stunden, då dessa rusiga menniskor ärade sina afgudar och bespottade den sanne Guden, behagade den Allsmäktige att uppenbara sig såsom deras domare.
6. Då förwandlades konungens ansigte, och hans tankar förskräckte honom, så att hans länder bäfwade, och hans ben darrade.
Grt.: Hans knän slogo tillsammans med hwarandra. Så hastigt kan Gud göra ett slut på de menniskors syndiga glädje och förwandla den i förskräckelse.
7. Och konungen ropade öfwerljudt, der man skalle låta komma wisa, Chaldeer, och spåmän; och lät säga till de wisa i Babel: Den menniska, som denna skriften läser, och kan säga hwad hon betyder, han skall warda klädd i purpur, och bära en gyllene kedja om halsen, och wara den tredje herren i mitt rike.
8. Så wordo alla konungens wise upphafde: men de kunde hwarken läsa skriften, eller underwisa konungen uttydningen.
9. Deraf förfärades konungen Belsazar ännu fastare, och tappade platt sin hy; och hans wäldige wordo illa till frids,
Då alla Babels wisa stodo blottade i sin okunnighet, så ökades förskräckelsen ännu mer.
10. Då gick drottningen, för sådant konungens och hans wäldigas ärendes skull, upp i salen, och sade*: Herre konung, Gud unne dig länge lefwa;* låt dina tankar icke så förskräcka dig, och omskifta icke så din hy. *Dan. 2: 4; cap. 3: 9; cap. 6: 6, 21.
”Det kan tilläfwentyrs hafwa warit konungens moder, den gamla drottningen och enkan.” L. — Sannolikt war det konungens farmor, en enkedrottning af NebucadNezar, wid namn Nitocris, hwilken berömmes såsom en mycket wis qwinna. Hon war icke med i laget, men kom för att gifwa råd i den stora förskräckelsen.
11. Det är en man i ditt rike, som hafwer de helga gudars anda:* ty uti din faders tid wardt i honom funnen upplysning, klokhet och wishet, sådan som de gudars wishet är; och din fader, konung NebucadNezar, Satte honom öfwer de stjernkikare, wisa, Chaldeer och spåmän;† *Dan. 4: 5; †cap. 2: 48; cap. 4: 6.
12. Derföre att en hög ande wardt funnen i honom; dertill förstånd och klokhet till att uttyda drömmar, råda uppå mörkt tal, och uppenbara hemliga ting, nemligen Daniel, den konungen lät Beltesazar kalla:* så låt nu kalla Daniel, han warder wäl sägande uttydningen. *Dan. 1: 7.
Oaktadt all sin wisdom war Daniel glömd eller tillbakasatt wid det lättsinniga hofwet, emedan han war en from man, ehuru högt hans anseende förut hade warit.
13. Då hade man Daniel upp för konungen; och konungen sade till Daniel: Är du Daniel, en af de fångar* utaf Juda, hwilka konungen min fader utur Juda fört hafwer? *Dan. 1: 6.
_661.jpg&oldid=346383){kind=link}