Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 662.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
658 Daniel uttyder Skriften. Propheten Daniel. Cap. 5.

”Daniel är få slätt förgäten när denne konungen, att man nu måste söka efter honom och kalla honom: alltså går det ock alla trogna tjenare i werlden.” L.

14. Jag hafwer hört sägas om dig, att du hafwer de helga gudars anda, och att upplysning, förstånd och hög wishet i dig funnen är.

15. Nu hafwer jag låtit komma för mig kloka och wisa, att de skulle läsa mig denna skriften, och underwisa mig hwad han betyder; och de kunna icke säga mig hwad sådant betyder:

16. Men om dig hörer jag, att du kan gifwa uttydning, och uppenbara det hemligt är; kan du nu läsa denna skriften, och underwisa mig hwad hon betyder, så skall du med purpur klädd warda, och bära en gyllene kedja om din hals, och wara den tredje herren i mitt rike.

17. Då swarade Daniel, och sade inför konungen: Behåll dina gåfwor sjelf, och gif din skänk åt en annan; jag will dock wäl läsa för konungen skriften, och underwisa hwad han betyder.

Det måste hafwa förwånat denne konung, att nu se framför sig en man, som icke frågade efter de gåfwor och den ära, han hade att bjuda.

18. Herre konung, Gud den högste gaf din fader NebucadNezar rike, makt, ära och härlighet.* *Dan. 2: 37.

19. Och för sådan makts skull, som honom gifwen war, fruktade och räddes för honom alla land, och folk, och tungomål: hon drap hwem han wille, han slog hwem han wille, han upphöjde hwem han wille, han nedertryckte hwem han wille.

20. Men då hans hjerta upphof sig, att han wardt stolt och högmodig,* wardt han kastad ifrån sin konungsliga stol, och miste sin härlighet; *Dan. 4: 27.

21. Och wardt drifwen ifrån menniskor; och hans hjerta wardt likt wid wilddjur, och han måste löpa ibland wildåsnor; och åt gräs såsom oxar, och hans kropp låg under himmelens dagg, och wardt wåt, till dess han lärde weta, att den Högsta hafwer wåld öfwer menniskors riken, och gifwer dem hwem Han will.

Allt detta måste för denne konung hafwa warit wälbekant, ehuru han icke wille weta deraf.

22. Och du Belsazar, hans son, hafwer icke ödmjukat ditt hjerta, ändock du allt sådant wet:

23. Utan hafwer upphäfwit dig emot himmelens Herre, och man hafwer måst bära Hans hus käril fram för dig; och. du, dina wäldige, dina hustrur, och dina frillor hafwen druckit win deraf: dertill lofwat de silfwer-, gyllene-, koppar-, jern-, träd- och stengudar, hwilka hwarken se, eller höra, eller känna:* men den Guden, som hafwer din anda och alla dina wägar i sin hand, hafwer du icke ärat: *Ps. 115: 5, 6.

24. Derföre är denna handen sänd ifrån Honom, och den skrift, som der upptecknad står.

Så måste den bäfwande konungen icke blott höra förklaringen på skriften, utan tillika ett kraftigt wittnesbörd om den sanne Guden, som han hade hädat, så att den skrifna domen för honom blef tydliggjord såsom rättfärdig och wälförtjent.

25. Och detta är skriften, som der upptecknad är: Mene, Mene, Thekel Upharsin.

Dessa ord kunna så öfwersättas: Räknad, räknad, uppwägen och de bryta (eller dela nemligen riket).

26. Och hon betyder detta: Mene, det är: Gud hafwer räknat ditt rike, och ändat det.

Gud hafwer räknat ditt rike, nemligen din regeringstid, och ändat den. Hans tid war nu förbi. Ordet Mene upprepas twå gånger för större eftertrycks skull.

27. Thekel, det är: Man hafwer wägit dig på en wåg, och funnit dig allt för lätt.

Du är wägd och funnen för lätt. Då något wäges, så göres icke afseende på en glänsande yta. Då ett mynt eller en ädelsten wäges, så är det hela innehållet som pröfwas. Så pröfwar Gud menniskans hela wäsende, och de, som äro för lätta, blifwa förkastade, sedan Gud förgäfwes tillbjudit dem den lösepenning, som allena gäller i wågskålen. Belsazar befanns på wågen bestå af slagg i stället för guld.

28. Peres, det är: Ditt rike är åtskildt, och gifwet de Meder och Perser.

När propheten uppläste denna skrift, sade han Upharsin (och de bryta eller dela) såsom om flera, som skulle dela, nemligen Mederna och Perserna, men nu säger propheten: Peres, han hafwer brutit eller delat, så att han uttyder det om Gud, som gaf detta rike åt Perserna.

29. Då befallde Belsazar, att man skulle kläda Daniel uti purpurkläde, och gifwa honom ett gyllene kedja om