Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 665.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Syn om fyra djur. Propheten Daniel. Cap. 7. 661

7. Capitel.

Fyra djur, fyra riken.

Uti första året Belsazars, konungens i Babel, hade Daniel en dröm och syn på sin säng: och han skref densamma drömmen, och författade honom alltså:

2. Jag Daniel såg en syn om natten, och si, de fyra wäder under himmelen stormade emot hwartannat på stora hafwet.

Hafwet betyder werldens folk. Uppb. 13: 1. Stormarna betyda krig och oroligheter. De syner, som innehållas i detta och följande capitel, såg Daniel förr än de ting skedde, som innehållas i cap. 5 och 6. Se cap. 5: 30. Men Daniel hade fördelat sin bok i twå afdelningar, af hwilka den första är af historiskt och den andra af prophetiskt innehåll, och till den sednare höra cap. 7 och 8.

3. Och fyra stora djur stego upp utur hafwet, ju det ena annorlunda än det andra.

4. Det första såsom ett lejon, och hade wingar såsom en örn:* jag såg till, intilldess att wingarna wordo det afryckte, och det wardt taget bort af jorden, och det stod på sina fötter såsom en menniska; och det wardt ett menskligt hjerta gifwet. *Jer. 48: 40. Hes. 17: 37. Hab. 1: 8.

Såsom ett lejon beskrifwes Babylons konung och hans rike, Jer. 4: 7, och för hans hastiga eröfringars skull kallas han en örn. Hes. 17: 37. Det wardt taget bort af jorden, grt.: det hade upplyftat sig från jorden, det djuriska blef borttaget och han fick ett menskligt hjerta; han kunde upplyfta själ och sinne mot himmelen. Under sin krankhet war NebucadNezar mera djur än menniska, men då han kom till sina sinnen, gaf Gud honom ett menskligt hjerta, och han lärde känna den sanne Guden mer, än andra hedningar. Det Babyloniska riket blef af Gud benådadt med rika wittnesbörd om sanningen, och utan twifwel buro dessa wittnesbörd af propheterne Hesekiel och Daniel och af alla de fromma i Israels folk ganska många frukter.

5. Och si, det andra djuret dernäst war likt en björn, och stod på den ena sidan, och hade i sin mun ibland sina tänder tre stora långa tänder; och man sade till det: Statt upp, och ät mycket kött.

Under bilden af detta djur föreställes det Medisk-Persiska riket cap. 2: 39, som eröfrade Babylon. Tre stora långa tänder, grt.: refben af ett sönderriwet rof). Dessa tre refben afbilda Medien, Persien och Babylonien, som utgjorde detta rikes hufwudsakliga delar.

6. Efter detta såg jag, och si, ett annat djur likt en parde, det hade fyra wingar såsom en fågel på sin rygg: och detsamma djuret hade fyra hufwud; och det wardt makt gifwen.

Under bilden af en pard föreställes det Macedoniska riket. Parden är utmärkt för sitt mod och sin snabbhet, och dessa egenskaper funnos i hög grad hos detta rikes grundare, Alexander den Store. Efter Alexanders död delades detta rike, efter mycket buller och många krig, i 4 delar mellan 4 af hans fältherrar. Antipater erhöll Macedonien, Ptolomaeus Egypten, Seleucus Syrien jemte det öfriga Österlandet, och Antigonus erhöll Mindre Asien.

7. Efter detta såg jag i denna synen om natten; och si, det fjerde djuret war grufligt och förskräckligt, och mäkta starkt; och hade stora jerntänder: åt omkring sig, och förkrossade, och hwad qwar war, trampade det med sina fötter: det war ock mycket annorlunda än de förra, och hade tio horn.

Under bilden af detta fjerde djur föreställes det Romerska riket. De stora jerntänderna syfta på de många och stora eröfringar, hwarmed detta rike härjat och intagit så många länder. De tio hornen beteckna tio särskilda riken, som till slut af detta ena rike skulle uppstå. Se Uppb. 17: 12.

8. Då jag nu skådade hornen, si, då gick der ut ibland dem ett annat litet horn, för hwilket de tre främsta hornen afstötte wordo; och si, det samma hornet hade ögon såsom menniskoögon, och en mun, den stora ting talade.

Ett horn, som i början war ganska litet, uppkom mellan de öfriga och blef större än alla. Horn är en bild af makt. Att detta horn hade ögon såsom menniskoögon betyder, att det hade mycket stort förstånd och stor insigt. Med detta horn menas både herrskaren och hans rike. De stora ting han talar betyder, att han sjelf will wara Gud, cap. 11: 36, och upphäfwer sig öfwer allt hwad Gud eller gudstjenst kallas. 2 Thess. 2: 4.

9. Sådant såg jag, till dess stolar framsatte wordo, och den Gamle satte sig, hwilkens kläde war snöhwitt, och håret på Hans hufwud såsom ren ull; Hans stol war alltsammans eldslåge, och Hans hjul brunno af eld.

Då detta horn kommit till höjden af sin makt, framställas stolar för dem, som sitta till doms, men här omtalas endast den högste Domaren, den Gamle af dagarna. Men stolarne antyda, att Han låter sina utwalda sitta med till doms. Matth. 19: 28. Den gamle betyder den Ewige. Hans år hafwa ingen ända, Ps. 90: 2. Hans hwita kläder och glänsande hår beteckna Hans rättfärdighet och Hans strålande härlighet. Se