| Sjuttio års weckor. | Propheten Daniel. | Cap. 9. | 667 |
namn, och detta war grunden till deras bönhörelse.
18. Böj neder dina öron, min Gud, och hör; låt upp dina ögon och skåda, huru wi förstörde äro, och staden, som efter ditt namn nämnd är; ty wi ligga inför dig med wåra böner, icke uppå wår rättfärdighet, utan på din stora barmhertighet.
Långt ifrån att Daniel wille öfwerskyla sina egna och sitt folks synder, bekänner han dem och åberopar sig ingalunda någon egen rättfärdighet, utan stödjer sin bön på Guds blotta barmhertighet. Det ordet wi bewisar, att han bad i gemenskap med andra trogna och kände sig wara ett med sitt folk.
19. Ack, HERre! hör; Ack, HERre! war miskundsam; Ack, HERre! akta uppå, och gör det; fördröj icke, för din egen skuII, min Gud; ty din stad och ditt folk är nämndt efter ditt namn.
Här se wi åter, att det är på Herrans namn allena bönen grundas. Märk wäl de orden: för din egen skull, min Gud! — Jerusalem kallades Herrans stad och Judafolket Herrans folk.
20. Som jag ännu så talade och bad, och mina och mitt folks Israels synder bekände, och låg med min bön inför HERran min Gud, för min Guds heliga bergs skull:
21. Rätt då jag så talade i min bön, flög den mannen Gabriel* fram, den jag tillförene i synen sett hade, och tog uppå mig i aftonoffrens tid. *Dan. 8: 16.
För min Guds heliga bergs skull (v. 20) betyder, att Daniel bad om återställelsen af Guds tempel, som låg på ett berg. 2 Chrön. 3: 1. Namnet Gabriel betyder: Gud är min kraft. Engelen Gabriel hade förut uppenbarat sig för Daniel i en mans gestalt. Cap. 8: 16.
22. Och han underwiste mig, och talade till mig och sade: Daniel, nu är jag utsänd till att underwisa dig.
23. Ty då du begynte att bedja, gick denna befallningen ut; och jag kommer fördenskull till att underwisa dig; ty du är behaglig och täck; så märk nu till, att du må förstå synen.
Redan då Daniel började sin bön, war han bönhörd och ifrån den högste Konungens thron utgick denna befallning till engelen Gabriel, att han skulle utgå nemligen ifrån Guds ansigte, Matth. 8: 10, för att underwisa Daniel och gifwa honom swar på hans bön. De orden: du är behaglig och täck, äro wittnesbördet, att Daniel genom trons rättfärdighet war täck inför Gud. Rom. 8: 15, 16. Eph. 1: 5–7.
24. Sjuttio weckor äro bestämda öfwer ditt folk, och öfwer din heliga stad; så skall öfwerträdelsen blifwa förtagen, och synden betäckt, och missgerningen försonad, och den ewiga rättfärdigheten framhafd, och synen och prophetian beseglad, och den Allraheligaste smord warda.
”Förstås sådana weckor, som talas om 1 Mos. 29: 27, der hwar wecka håller 7 år, och så göra dessa 70 weckor 490 år.” L. Grt.: Sjuttio sjuor äro bestämda öfwer ditt folk. Dessa sjuttio sjuor eller sjuttio sjutal af år äro fördelade i tre afdelningar. Dessa sjutal af år skulle börjas från Artasasthas befallning att återuppbygga Jerusalem. Cyrus gaf blott befallning att återuppbygga templet. Werldshistorien wisar, att ifrån den tid Artasastha eller Artaxerxes Longimanus, omkring år 557—4 f. Chr. f., gaf befallning att återuppbygga Jerusalem, Neh. 2: 5–8, till Christi dödsår förflöto sju och sextiotwå, d. ä. 69 Weckor af år eller 483 år. De sju weckor räknas särskilt, såsom wigtiga i Israels historia under denna tid. Den 70:de weckan är förbehållen för en annan tidpunkt. I 70 år hade fångenskapen warat och sjuttio sjutal af år efter fångenskapen bestämmas har ytterligare, såsom tiden för Guds löftens fullbordan öfwer Israel. — Så skall öfwerträdelsen blifwa förtagen, d. ä. så skall affallet upphöra, nemligen Judafolkets otro. Synden betäckt eller förseglad betyder syndaskuldens borttagande. Missgerningen försonad syftar också derpå, att Israels synder skola förlåtas för försoningens skull. Den ewiga rättfärdigheten blef framhafd genom Christi försoningsdöd; då blef ock affallet hämmadt, synden betäckt och missgerningen försonad, då blef också synen och prophetian beseglad och den Allraheligaste, som war smord med den Helige Ande utan mått, Joh. 3: 34, blef genom sin död och uppståndelse fulländad Öfwersteprest och Konung; Ebr. 2: 10; cap. 5: 9. Men här syftas icke blott på Christi försoningsdöd, utan äfwen på försoningens tillämpning på Israels folk samt smörjelsen eller inwigningen af det allraheligaste i den helgedom, om hwilken Hesekiel hade propheterat. I grundtexten står här icke den Allraheligaste, utan det allraheligaste, hwilket är det beständiga namnet på den innersta afdelningen i Herrans helgedom. Det allraheligaste betydde himmelen och det betydde äfwen himmelriket på jorden i sin fulländning genom Christendomen, och denna fulländning skall framstå i sin fullhet, då Israel blifwer omwändt och saligt i tron på Messias.
25. Så wet nu och märk till, ifrån den tiden då befallningen utgår, att Jerusalem skall igen uppbyggd warda, intill den Försten Christum äro sju weckor; och twå och förtio weckor, så skola gatorna och murarna åter uppbyggde warda,* ändock i bullersam tid. *Hagg. 1: 2.
_671.jpg&oldid=319363){kind=link}