| Om Syriens och Egyptens konungar. | Propheten Daniel. | Cap. 11. | 671 |
En telning af hennes slägt, nemligen Berenices broder, Ptolomæus Evergetes, som sedan blef konung i Egypten, öfwerwann den Syriske konungen Seleucus Calinicus, en son af Antiochus Theos och Laodice (v. 6). Fäste betyder här konungariket, som war wäl befästadt.
8. Och han skall bortföra deras gudar och beläten, samt med de kosteliga klenodier både af silfwer och guld in uti Egypten; och skall blifwa wäl ståndande för konungen i nordlanden i några år.
Denne konung af Egypten förde från Syrien röfwade afgudar och skatter till sitt land och wardt segerrik i några år.
9. Och då han hafwer dragit igenom det riket, skall han draga hem i sitt land igen.
Grt.: Och den (den Syriske konungen Seleucus Calinicus) skall komma mot konungens rike af söderlanden, men han skall draga hem i sitt land igen. Han skall icke kunna besegra Egypten.
10. Men hans söner skola warda wrede, och samla tillhopa många härar: och den ene skall komma, och fara framåt såsom en flod och åter reta den andra till wrede inför hans fäste.
Antiochus den store och Seleucus Kerannus (eller dundraren), twå söner af Seleucus Calinicus, samlade Syriens krigshärar mot Egypten. Keraunus omkom och Antiochus den store, en Napoleon på sin tid, förde hären mot Egypten.
11. Då skall konungen i söderlanden warda wred, draga ut och strida med konungen i nordlanden; och skall hemta tillhopa en så stor hop, att den andra hopen skall warda gifwen honom i hans hand:
12. Och han skall föra samma hop bort; och skall hans hjerta förhäfwa sig deraf, att han så många tusen nederlagt hafwer: men dermed får han icke öfwerhanden med honom.
Egyptens konung Philopator samlade en stor här och öfwerwann Antiochus den store i en slagtning wid Raphia, och Ptolomæus Philopator blef stolt öfwer denna seger, men hade ingen stor nytta deraf.
13. Ty konungen af nordlanden skall åter samla en större hop tillsammans, än den förra war; och efter några år skall han draga dit med stor härs kraft, med stora rikedomar.
Syriens konung, Antiochus den store, tågade nu mot Egyptens nye konung, Ptolomæus Epiphanes, med en stor här.
14. Och på samma tid skola många sätta sig upp emot konungen af söderlanden: skola ock desslikes några affällige af ditt folk upphäfwa sig, och uppfylla prophetian, och falla.
Med Antiochus den store förbundo sig många, och ett antal affällige Judar förbundo sig äfwen med honom. Dessa gjorde således uppror emot Egypten, emedan Judalandet på den tid tillhörde Egypten. Detta berömmes af historieskrifwaren Josephus, men här kallas dessa menniskor affälliga, och de föllo i striden och fingo sin förtjenta lön. Också i wåra tider blifwa upproriska tänkesätt och företag berömda af många, men Guds ord warnar med stränga hotelser mot alla upproriska stämplingar.
15. Alltså skall konungen af nordlanden draga ut, och bålwerk göra, och winna fasta städer; och söderlandens armar skola icke hinna förtaga det, och hans bästa folk skola icke kunna stå emot:
16. Utan han skall, när han kommer till honom, skaffa sin wilja, och ingen skall kunna stå honom emot: han skall ock komma in uti det lustiga landet, och skall förderfwa det genom dess hand.
Söderlandens armar, v. 15, nemligen söderlandens härar. Utan han, nemligen Antiochus den store, gjorde med konungen af Egypten efter sin egen wilja, och ingen kunde stå honom emot. Han öfwerwann den Egyptiska fältherren Scopas i en slagtning wid Paneas. Antiochus blef med wälwilja emottagen af Judarna, han smickrade dem, emedan de bistodo honom emot Egypten, men detta blef deras förderf, ty aldrig hafwa Judarne lidit så stor nöd, som under Syriens konungar.
17. Och han skall ställa der sitt ansigte efter, att han må komma med all sitt rikes makt; men han skall förlika sig med honom, och skall gifwa honom sin dotter till hustru, på det han skall förderfwa honom: dock skall det icke lyckas honom, och der warder intet af.
Antiochus förlikte sig skenbart med Ptolomæus och gaf honom sin dotter Cleopatra till äkta, lofwande honom en del af Syrien såsom brudskatt. Det war fadrens afsigt att genom denna dotter förderfwa eller förgifta Ptolomæus, men hon höll med sin gemål emot sin fader, som hade till afsigt att förderfwa både henne och hennes man.
18. Derefter skall han wända sig emot öarna, och winna många af dem; men en förste skall twinga honom, så att han måste wända igen med skam; på det honom icke skall wederfaras mer skam.
Öarna betyder här det Romerska rikets länder. Men en förste, en Romersk fältherre (Lucius Scipio), öfwerwann Antiochus den store i en förstörande slagtning wid Magnesia, så att han icke mer kunde wända ifrån sig sin skam eller återwinna sitt beröm såsom segerhjelte. Romarne borttogo mindre Asien ifrån Antiochus.
_675.jpg&oldid=346423){kind=link}