| Änden. | Propheten Daniel. | Cap. 12. | 675 |
göra, än de, som äro lärare i församlingen, och löftet angår hela det andeliga presterskapet. Apostelen Paulus liknar alla de uppståndna rättfärdigas härlighet wid glansen af himmelens stjernor: stjernorna hafwa olika klarhet, och så hafwa de uppståndna saliga, men alla äro de förklarade. 1 Cor. 15: 41, 42.
4. Och du, Daniel, fördölj dessa orden, och besegla denna skriften intill den yttersta tiden: så skola många deröfwer komma, och finna ett stort förstånd.
Att denna prophetia skulle förseglas intill den yttersta tiden, och att då många skola deruti finna ett stort förstånd, betyder att dessa prophetior skola för dem, som akta på ordet, blifwa allt klarare, ju närmare tiden för deras fullbordan nalkas och slutligen genom uppfyllelsen fullkomligt klara. De hafwa isynnerhet till ändamål att styrka och upprätthålla de heligas tålamod och tro i bedröfwelsens tider, isynnerhet i den yttersta tiden, hwarpå här syftas.
5. Och jag, Daniel, såg, och si, der stodo twå andra, en på denna stranden wid elfwen, en annan på den andra stranden.
Nemligen englar, utom den engel, som talade med Daniel.
6. Och han sade till den, som i linnekläder* ofwan uppå elfwens watten stod: När skall då änden warda med sådana under? *Dan. 10: 5.
En af dessa englar talade till den, som war klädd i linnekläder, cap. 10: 5, och frågade Honom, när dessa underbara prophetior skulle fullbordas.
7. Och jag lydde till den mannen, som i linnekläder stod ofwanuppå wattnen; och han hof upp sin högra och wenstra hand till himmelen, och swor wid Honom, som lefwer ewinnerligen,* att det skulle wara till en tid, och några tider, och en half tid: och när det heliga folkets förskingring en ända hafwer, så skall allt sådant ske. *5 Mos. 32: 40. Uppb. 10: 5, 6.
Några tider, grt. tider. Se Uppb. 10: 5, 6. Det heliga folkets förskingring hafwer ännu icke ända, men den tiden nalkas, och då gå dessa löften i fullbordan.
8. Och jag hörde det, men jag förstod det icke; och jag sade: Min Herre, hwad skall ske derefter?
Daniel war angelägen att förnimma något tydligare om sitt folks förlossning och Guds rikes upprättelse på jorden.
9. Han sade: Gack, Daniel; ty det är fördoldt och besegladt intill yttersta tiden.
Herren fann icke för godt i sin wishet, att tydligare förklara dessa tillkommande händelser, på det att det prophetiska ljuset icke måtte blifwa missbrukadt af ogudaktiga menniskor.
10. Många skola renade, luttrade och bepröfwade warda; och de ogudaktiga skola föra ett ogudaktigt wäsende: och de ogudaktiga skola icke akta det; men de förståndige skola akta det.
Genom förföljelsen och bedröfwelsen blifwa de trogna renade, luttrade och bepröfwade; de mogna allt mera för himmelen, under det de ogudaktige allt mera mogna för fördömelsen och akta icke på tidernas lopp eller tecken. Se Uppb. 22: 11.
11. Och ifrån den tiden, när det dagliga offret borttaget, och förödelsens styggelse uppsatt warder, skall wara tusende twåhundrade och nittio dagar.
Således några dagar mer än halffjerde år. Detta war också ungefärligen tiden för den swåraste förföljelsen under Antiochus Epiphanes, som war en förebild af den antichristiska nöden. Hwarpå det dagliga offret i denna sednare fullbordan syftar, får liden lära. Hesekiels tempel och dess offer utgör härwid grundåskådningen. Förödelsens styggelse betyder en afgud, som sättes i den sanne Gudens ställe. Antichrist låter dyrka sig sjelf. Det är redan ett långt kommet afguderi, att menniskan göres till gud, snillet tillbedes, snillet men icke Skaparen dyrkas af en stor del afgudadyrkare, som bära det Christna namnet. För öfrigt dyrkas nu i christenheten otaliga afgudar. 1,260 dagar är sannolikt tiden emellan upprättelsen af förödelsens styggelse och Guds dom öfwer denna fiende, och sedan förflyta 30 dagar, innan den sanna gudstjensten hinner ordnas och återställas. Se Uppb. 11: 2, 3; cap. 13: 5.
12. Wäl är honom, som då förbidar, och räcker intill tusende trehundrade och fem och trettio dagar.
Under ytterligare 45 dagar blifwer tillståndet ännu lyckligare. Utan twifwel syftar äfwen detta på någon stor och härlig händelse, som då skall ske, och troligen på den uppståndelse, som nu antydes i den sista versen.
13. Men du, Daniel, gack bort, till dess änden kommer, och hwila dig, att du må uppstå i din del, när dagarna hafwa ända.
Se Es. 26: 20. 1 Thess. 4: 16. Uppb. 20: 6. Till dess utlofwas här åt propheten och åt de rättfärdiga, som afsomna, en ljuflig ro, och att då undfå den härliga arfwedelen, som är dem beskärd. Dagarnas ända kan betyda de dagars ända, som förut genom denna prophetia äro bestämda, v. 12.
_679.jpg&oldid=346434){kind=link}