| Om Evangelii predikan. | Propheten Osea. | Cap. 2. | 679 |
der skall hon sjunga likasom i hennes ungdoms tid, då hon utur Egypti land drog.* *2 Mos. 15: 1.
Genom tron blifwer själen åter inplanterad i den rätta wingården, Herrans trogna församling, och inympad i winträdet, Christus; då är hon icke längre i öknen, utan föres af den gode Herden till nådens lefwande wattukällor. Ps. 23. ”Achors dal är den gyllene platsen, der bedröfwelsens kors är och dock Christi trösteliga ord: ty Achor uttydes bedröfwelse eller kors, der man idel osynliga ting predikar, det man hoppas måste.” L. — Grt.: Achors dal till hoppets dörr. Achors dal låg nära intill staden Jericho wid ingången i Canaans land och betyder plåga eller bedröfwelse: ty Achan, som hade bedröfwat Israel med det nederlag, de ledo för hans tjufnad, Jos. 7: 1–5, 19–26, blef genom rättwist straff der plågad; han blef med alla de sina der stenad; damen gick öfwer synden, på det Herren måtte kunna bewisa folket sin nåd. Så måste i menniskans hjerta domen gå öfwer synden i ånger och syndabekännelse, innan hon kan emottaga nåd och blifwa rättfärdig genom tron. I Achors dal är menniskan i wäckelsens tillstånd under lagen, men redan i början af denna sorg förkunnar Guds Ande i hennes hjerta, att hon kan hoppas nåd, och med syndasorgens största bitterhet förenas ett hopp om Guds förbarmande, och redan detta är så ljufligt, att själen icke will byta bort det mot den största jordiska förnöjelse. Achors dal är alltså hoppets dörr. Syndaångren ar hoppets ingång. I Achors dal war först jemmer och sedan segerfröjd. Jos. 7: 1–26. Så får själen utbrista i lofsång och tacksägelse, då hon kommer till tron på sin Frälsare. Synden är då liksom stenad och begrafwen, och kraft är då gifwen till seger öfwer fienderna. Så får Guds folk fröjda sig såsom Israel efter förlossningen utur Egypti land, och efter Jerichos fall.
16.Och på den tiden, säger HERren, skall du kalla mig: min man; och icke mer kalla mig: min Baal.
Min Baal bet. min herre, ty ordet Baal betyder herre, och det betyder också min gud, emedan folket i sitt förfallna tillstånd på detta sätt åkallade afguden Baal såsom sin gud, och likwäl trodde de, att de dermed ärade och åkallade Gud sjelf. Se 2 Mos. 32: 4. Men detta falska namn skall upphöra, Israel skall åkalla Herran med ren och innerlig kärlek såsom sin förbundne, såsom sin högste wän och själabrudgumme. Se Es. 54: 5.
17. Ty jag skall låta Baalims namn bortkomma utur hennes mun,* så att man deras namn icke mer ihågkomma skall. *2 Mos. 23: 13. Ps. 16: 4.
18. Och jag skall på den tiden göra dem ett förbund* med wilddjuren på marken, med fåglarna under himmelen, och med maskarna på jorden; och skall borttaga båga, swärd och krig utur landet, och låta dem bo säkra.† *Job 5: 22, 23. Es. 11: 6. Hes. 34: 25; †cap. 14: 21. Joh. 16: 33.
Den benådade själen står under Guds särskilda beskydd emot de lekamliga, men isynnerhet emot de andeliga fienderna. Beskydd är utlofwadt emot wilddjur och krig, och emot alla de fiender, som betecknas med wilddjuren, fåglarna, bågen och swärdet. ”Detta är samwetes förbund och frid genom tron på Christum, hwilken ingen menniska ej heller någonting göra kan.” L. — Djefwulens, werldens och köttets makt öfwerwinnas genom nådens kraft i de trognas hjertan, och de bo säkra under den Högstes beskärm och den Allsmäktiges skugga. Se Ps. 46: 10. Ps. 3: 6. Ps. 91: 1, 2.
19. Jag will trolofwa dig mig i ewig tid; jag skall trolofwa dig mig uti rättfärdighet och dom, uti nåd och barmhertighet:
20. Ja, uti tron will jag trolofwa dig mig: och du skall känna Herran.* *Jer. 31: 34.
Efter bedröfwelsen i Achors dal. v. 15, följer nu den andeliga trolofningen. Denna outsägliga nåd kan icke beskrifwas, utan måste erfaras i själ och hjerta. ”Jag Messias, Jesus Christus, Guds Son, som är ett med Fadren och den Heliga Anda, 1 Joh. 5: 7, will förena mig med de trogna också till min menskliga natur, när jag dem i tidens fullbordan anammat hafwer, Eph. 5: 30, och skall meddela min församling min rättfärdighet, och detta är en trolofning, ett förbund, en förmälning till ewig tid.” Här tillkännagifwes i ordning, huru denna trolofning tillgår: Christi rättfärdighet är grunden, hwarpå trolofningen hwilar; denna rättfärdighet gäller inför Gud och Fadren: domen öfwer synden är i Christus fullbordad, och i den ångerfulla själen blifwer denna dom förkunnad genom lagen, men nåd och barmhertighet förkunnas genom Evangelium. Således går själens wäg genom rättfärdighet och dom till nåd och barmhertighet. Allt detta werkställes af Herran sjelf, och å menniskans sida fordras blott, att hon låter domen gå öfwer sig, tror Evangelium och med tron emottager nåden och barmhertigheten. Då är menniskan rättfärdig inför Guds domstol. Särdeles märkwärdigt är, att det ordet trolofwa står här tre särskilda gånger, och på ett sådant sätt, att man kan se de tre Gudomspersonernas särskilda werksamhet till denna trolofning. Det första trolofwa — i ewig tid syftar på Guds ewiga kärleks wilja och råd om wår salighet, beskärelsen till den himmelska arfwedelen efter Hans uppsåt, som allting werkar efter sin egen wiljas råd. Eph. 1: 11. Rom. 8: 30. Här är den kärlek, hwarmed Gud så älskade werlden, att Han utgaf sin enda Son, Hans ewiga, mäktiga: Jag will. Derefter kommer Guds Sons särskilda werksamhet till denna trolofning mellan Gud och menniskan; Han har förwärfwat och gifwer rättfärdighet, Han har för oss warit i domen, Han har förwärfwat och tillbjuder oss nåd och barmhertighet från Fadren för sin förtjensts skull. Det tredje ordet trolofwa sättes i förening med tron, v. 20; detta syftar på den Helige Andes nådewerkningar, med hwilka Han förer menniskan till wäckelse och
_683.jpg&oldid=346445){kind=link}