| En straffpredikan. | Propheten Osea. | Cap. 4. | 681 |
4. Capitel.
Israels straff och grofwa laster.Hörer, I Israels barn, HERrans ord: ty HERren hafwer orsak till att straffa dem, som i landet bo: ty der är ingen trohet, ingen kärlek, intet Guds ord i landet:
2. Utan Guds hädelse, lögn, mord, stöld och hor hafwa fått öfwerhanden, och den ena blodskulden kommer efter den andra.
3. Derföre skall landet stå jemmerligen, och alla innebyggarena illa gå: ty ock djuren på marken, och fåglarna under himmelen, och fiskarna i hafwet skola förkomma.* *Jer. 4: 25; cap. 12: 4. Zeph. 1: 3.
4. Dock man torf icke straffa eller tukta någon:* ty mitt folk (will ostraffadt wara; utan) tager sig före att straffa presterna. *Es. 30: 10. Amos 2: 12.
Affallet och syndaförderfwet war förskräckligt, och grufliga straffdomar woro i annalkande, men folket wille icke höra eller emottaga någon warning eller bestraffning af Guds ords tjenare, utan straffade presterna och dödade många af propheterna, som oförskräckt förkunnade sanningen i Herrans namn.
5. Derföre skall du falla om dagen, och propheten falla med dig om natten; alltså skall jag din moder späka.
Du folk och hwarje falsk prophet, som insöfwer dig i förderfwet, måste falla och hwarken dag eller natt kunna undgå straffet. Med modren menas den Israelitiska menigheten, den otrogna kyrkan.
6. Mitt folk är förderfwadt, derföre att det icke lära will: ty du aktar icke Guds ord, derföre will jag ock icke akta dig, att du min prest wara skall: du förgäter din Guds lag, derföre will jag ock förgäta dina barn.* *2 Mos. 20: 5.
Israels folk war kalladt att wara Guds prest, att wara ett presterligt slägte för jordens folk, men det försummade sitt höga kall och förlorade denna wärdighet och dess många härliga förmåner; ty Guds ord åsidosattes, och dermed war denna wärdighet förlorad.
7. Ju flera de warda, ju mer de synda emot mig: derföre skall jag ju så högt göra dem till blygd, som de i ära högt uppe äro.
Israels utkorelse att wara ett presterligt folk war deras ära; denna ära förwandlades till skam, då de förkastade Herran och derföre af Honom blefwo förkastade. Såsom wi umgås med Guds ord, så will Gud slutligen umgås med oss.
8. De äta mitt folks syndoffer, och styrka deras själ i deras missgerning:
Presterna åstundade folkets syndoffer, och ansågo derföre synden såsom en winning. — Grt.: De upplyfta sin själ till deras missgerning: de fråssade begärligt i offermåltiderna.
9. Derföre skall det gå folket likasom presterna;* ty jag skall hemsöka deras wäsende, och wedergälla dem såsom de förtjena: *Es. 24: 2.
10. Så att de skola äta, och icke mätte warda:* bedrifwa boleri, och det skall icke bekomma dem: derföre att de hafwa öfwergifwit HERran, och icke aktat Honom. *3 Mos. 26: 26. Mich. 6: 14. Hagg. 1: 6.
”De skola drifwa sin gudstjenst hårdt och dock intet deraf hafwa till att äta.” L. Deras afguderi och ogudaktighet skulle icke kunna göra dem lyckliga, utan olyckligare. Derföre att de öfwergifwit Herran, blefwo de öfwerlemnade åt dessa laster och slutligen åt straffet. Rom. 1: 24.
11. Boleri, win och must göra menniskorna galna.
Synden är i sig sjelf en galenskap, och ju mera synden tilltager, desto mera förqwäfwes samwetet, desto mera förblindas förnuftet, desto hårdare blifwer hjertat.
12. Mitt folk frågar sitt träd, och deras staf predikar dem: ty en boleris ande* förförer dem, så att de bedrifwa boleri emot sin Gud. *Os. 5: 4.
Träbeläten woro nu folkets gudar och den staf, hwarpå det stödde sig. Här syftas ock på afgudiska spådomskonster. Afguderiets förförelse ökades genom köttsliga laster.
13. Ofwan på bergen offra de, och på högarna röka de, under ek, lind och bok, efter de hafwa skön skugga:* derföre warda ock edra döttrar skökor, och edra brudar horor. *Es. 57: 5, 6. Hes. 6: 13.
14. Och jag will ej heller förtaga det, då edra döttrar och brudar skämda och horor warda: efter I upptagen en annan gudstjenst med de horor, och offren med de slemma slynor: ty det galna folket will slaget warda.
Slynor d. ä. lättfärdiga qwinnor. Det är icke blott en grufwelig frukt af öfwerhandtagande sedeförderf, utan tillika ett syndastraff öfwer ett folk, då qwinlig dygd och ärbarhet förswinner, och det är då ett tecken, att det galna folket will slaget warda.
15. Will du, Israel, ju bedrifwa boleri, att dock Juda icke ock finnes skyldig! går icke bort till Gilgal,* och
_685.jpg&oldid=346450){kind=link}