| 688 | En straffpredikan. | Propheten Osea. | Cap. 9, 10. |
wara: och we dem, när jag ifrån dem wiken är.
Genom straffdomarne förminskades folket alltmera. We det folk och den menniska, från hwilken Herren är bortwiken!
13. Ephraim, som mig synes, är planterad och skön likasom Tyrus:* likwäl måste han nu få dråparen sina barn ut. *Hes. 26: 17.
Grt.: När jag på Ephraim ser ända in mot Tyrus, är han planterad på ett skönt rum, men Ephraim måste leda ut sina söner till dråparen. Hela landet war fruktbart, men folket ogudaktigt, så att det öfwerlemnades åt fienderna.
14. Herre, gif dem: men hwad will du gifwa dem? Gif dem ofruktsamma qweder,* och försinade bröst. *Luc. 23: 29.
Försinade, d. ä. uttorkade.
15. All deras arghet sker i Gilgal:* der hatar jag dem, och skall för deras onda wäsendes skull drifwa dem bort utur mitt hus, och ingen kärlek mer bewisa dem; ty alla deras förstar äro affällige.† *Os. 4: 15; cap. 12: 11. †Es. 1: 23.
Gilgal war det ställe, der Josua lät omskära Israel, der manna upphörde, der folket först åt af Canaans frukt, der den första påskahögtiden firades i detta land, och der Herren uppenbarade sig för Josua. Jos. 5: 7–15. just der steg nu ondskan till sin höjd!
16. Ephraim är slagen, hans rot är borttorkad, så att de ingen frukt mer bära kunna; och om de än födde, så will jag dock den åstundade frukten af deras lif döda.
17. Min Gud skall förkasta dem, derföre att de icke wille höra Honom: och de måste gå willrådiga ibland hedningarna.
10. Capitel.
Israel warnas för undergång.Israel är ett onyttigt winträd worden, hans frukt är ock alltså: så mycken frukt, som han hafwer, så många altaren gör han;* der landet allrabäst är, der stikta de allraskönaste kyrkor. *Os. 8: 11.
Kyrkor, grt.: stoder, afgudabilder, och der dessa afgudabilder woro, der samlade de sig såsom till sina kyrkor. Ju mera timligt wälstånd Herren gaf, desto mera nedsjönk folket i afguderi.
2. Deras hjerta är deladt; och de syndade nu; men deras altare skola nederbrutne, och deras stiktningar förstörde warda.
Stiktningar, grt.: afgudabilder. Folkets hjerta war deladt; de wille synas dyrka Gud, men woro fångna i afguderi och i syndens tjenst. All falsk gudstjenst will Herren till slut förstöra.
3. Ty de berömma sig, och säga: Konungen hafwer oss icke ännu, och behöfwa wi icke frukta HERran; hwad skulle konungen göra oss?
Grt.: Då måste de säga: Wi hafwa ingen konung; ty wi fruktade icke Herran, och huru skulle nu konungen kunna hjelpa oss. För deras ogudaktighets skull war konungens makt förswunnen, så att det war, som om de ingen konung hade; ty han kunde icke beskydda dem.
4. De swärja sig tillhopa förgäfwes, och göra ett förbund: och sådana råd grönskas likasom ogräs på alla fåror i marken.
Genom allehanda upproriska stämplingar sökte de att beskydda sig sjelfwa, då nöden kom; men förgäfwes. Sådana råd, grt.: dom, straffdom, syndens frukt uppwäxande såsom ogräs.
5. Samarie inbyggare församla sig till kalfwen* i BethAven: ty hans folk hafwer gråtit öfwer honom, der dock hans andelige† plägade fröjda sig öfwer hans härlighet; ty han är bortförd ifrån dem. *Os. 8: 5. †2 Kon. 23: 5.
BethAven, d. ä. Bethel, se cap. 4: 15. Äfwen afguden blef bortförd. Detta förkunnade propheten långt förut, såsom om det redan warit skedt.
6. Ja, kalfwen är förd in uti Assyrien, konungen i Jareb till en skänk; alltså måste Ephraim stå med skam, och Israel skamligen gå med sitt anslag:* *Os. 5: 9, 11.
Jareb. Se cap. 5: 13.
7. Ty konungen i Samarien är förswunnen, likasom fradan på wattnet.
Fradan, d. ä. fradgan, skummet, som snart förswinner.
8. De höjder i Aven, der Israel med syndade, äro förlagda; tistel och törne wäxer på deras altare; och de skola säga: I berg förskyler oss, och I backar faller öfwer oss.* *Es. 2: 19. Luc. 23: 30. Uppb. 6: 16; cap. 9: 6.
Aven, d. ä. BethAven eller Bethel. Cap. 4: 15. I straffdomen skulle förskräckelsen få gripa dem, att de skulle önska att kunna undangömma sig under berg och högar. Så skedde det, då de bortfördes i fångenskap: så skall det en gång ske med de ogudaktiga på den sista tiden. Uppb. 6: 16.
9. Israel, du hafwer syndat allt ifrån Gibea tid,* derwid hafwa de ock
_692.jpg&oldid=346471){kind=link}