| En straffpredikan. | Propheten Osea. | Cap. 12, 13. | 691 |
Jacob segrade: Han gret och bad Honom. Med trogen ödmjuk bön låter Herren sjelf öfwerwinna sig, Han sjelf gifwer de krafter, hwarmed tron segrar. Engelen war förbundets Engel, Guds Son i antagen menniskogestalt. Jacob kände icke Hans namn, men förstod, hwem Han war, och bad med tårar om wälsignelsen, sägande: Jag släpper dig icke med mindre du wälsignar mig — Der hafwer Han, nemligen Engelen, talat med oss, d. ä. med hela Israel i stamfadren Jacob, som wid Bethel gjorde förbund med Gud och wid Pniel kämpade och undfick wälsignelse, icke blott för sig, utan för sina efterkommande. Af stamfadren skulle nu Israel lära, huru det åter kunde komma i besittning af denna wälsignelse. Och detta gäller om alla, som hafwa öfwergifwit sitt döpelseförbund; de kunna återwinna wälsignelsen och förbundets stora förmåner.
5. Men HERren är Gud Zebaoth; HERre är Hans namn.* *2 Mos. 3: 14. Ps. 83: 19. Es. 42: 8.
I Herrans namn ligger kraften till omwändelse, så snart menniskan emottager nåd att akta derpå. Så snart själen will hafwa Honom till sin Herre och Frälsare, så warder henne hulpet. Jacob frågade efter Engelens namn; men det blef icke då uppenbaradt så, som det sedan blef. I det namnet Jehovah eller Herren är hela treenigheten och hela salighetens grundwal, och då själen blifwit förenad med Honom, så har hon honom till sin Herre, som är härarnas Herre, en allsmäktig beskyddare mot alla fiender. Israel behöfde icke frukta alla hedniska härar, om det wille omwända sig, och den trogna själen behöfwer icke frukta satan och hans härar.
6. Så omwänd dig nu till din Gud: gör barmhertighet och rätt,* och hoppas allestädes uppå din Gud. *Ps. 101: 1.
Märkom wäl först omwändelsen, som innebär ånger öfwer synden och tro på Herrans nådelöften, så att själen blir född på nytt; derefter skall hon göra barmhertighet och rätt, tron skall wara werksam i kärleken, och så uppstår rättfärdighet i lefwernet; och der tron är, der är ock hopp och förtröstan på Gud under alla pröfningar.
7. Men köpmannen hafwer en falsk wåg i sin hand, och bedrager gerna.
Men i stället för att likna stamfadren Jacob, war Israel nu såsom en Canaaniter (köpman) med en falsk wåg.
8. Ty Ephraim säger: Jag är rik, jag hafwer nog;* man skall intet ondt finna i allt mitt arbete, det synd är. *Uppb. 3: 17.
Se Uppb. 3: 17. Så är den obotfärdiga i sina egna tankar rik på rättfärdighet och will icke se någonting syndigt i sitt lefwerne, ehuru syndigt det än är.
9. Men jag HERren är din Gud allt ifrån Egypti land,* och den dig låter ännu i hyddor bo, såsom man i årstider plägar; *Os. 13: 4.
10. Och talar till propheterna;* och jag är den, som så många prophetior gifwer, och förkunnar genom propheterna, ho jag är. *Ebr. 1: 1.
Ännu fick Israel bo i sina hus lugnt och stilla, såsom i hyddorna under löfhyddohögtiden. Israel tillskref sig sjelf och sin egen omtanke detta lugn; men det war en frukt af Guds stora långmodighet och barmhertighet. Ännu större nåd war det, att Guds ord ännu för detta folk blef förkunnadt af sanna propheter. Genom dem talade Herren sjelf.
11. Uti Gilead är alltsammans afguderi, och i Gilgal offra de oxar fåfängligen, och hafwa så många altare, som skylarna på åkren stå.
I Gilead och Gilgal hade Gud uppenbarat sig i stor barmhertighet för detta folk, se 1 Mos. 31: 45–54. Jos. 4: 8, 19—24. I stället för att tänka på dessa nådens under, bedref folket afguderi också på dessa ställen.
12. Jacob måste fly uti Syrie land,* och Israel måste tjena för en hustru; för en hustru måste han wakta.† *1 Mos. 27: 43; cap. 28: 5; †cap. 29: 20, 27, 1 Mos. 29: 30.
13. Men derefter förde HERren Israel utur Egypten* genom en prophet. och lät bewara honom genom en prophet.† *2 Mos. 12: 37; cap. 14: 30. †Ps. 77: 21.
”Propheten will nu säga: att Jacob hafwer tjent Gud i Bethel, det måste på den tiden ske för hans person; men derefter förde Gud folket utur Egypten genom Mose och gaf genom honom befallning, att allenast på den ort, hwilken Herren utwäljande wore, honom skulle offradt och tjent warda; det skulle de efterfölja, men icke Jacobs exempel.” L.
14. Men nu förtörnar honom Ephraim genom sina afgudar; derföre skall deras blod komma öfwer dem, och deras herre skall wedergälla dem deras försmädelse.
13. Capitel.
Israels olycka. Messiæ seger,Då Ephraim lärde afguderi* med makt, wardt han i Israel upphöjd; sedan syndade de genom Baal,† och wordo deröfwer dräpne. *1 Kon. 12: 28, 29; †cap. 16: 31.
De tio stammarne upphöjde sig till ett sjelfständigt rike, på samma gång de afföllo ifrån Davids hus och införde en falsk gudstjenst. Derefter föllo de i ännu förskräckligare afguderi, nemligen Baalsdyrkan, och detta blef deras undergång.
_695.jpg&oldid=322944){kind=link}