| 704 | Prophetia emot Juda och Israel. | Propheten Amos. | Cap. 2, 3. |
2. Utan jag will sända en eld i Moab,* han skall förtära palatsen i Kerioth; och Moab skall dö uti buller, rop och basuns klang. *Es. 16: 2. Jer. 48: 1. Hes. 25: 8.
Moab war ett annat grannfolk till Judarna öster ut. Moab hade emot Edom begått en gruflig grymhet, och äfwen för detta brott förkunnas öfwer detta folk ett strängt straff. Icke blott för förbrytelser emot Guds folk, utan för all slags omensklighet straffar den rättfärdige Domaren alla obarmhertiga menniskor.
3. Och jag skall borttaga domaren ifrån honom, och dräpa alla hans förstar med honom, säger HERren.
4. Detta säger HERren: För tre och fyra Juda lasters skull,* will jag icke skona honom; derföre att de förakta HERrans lag, och icke hålla Hans rätter, och låta sin lögn förföra sig, hwilka deras fäder efterföljt hafwa; *Dom. 2: 12, 13.
5. Utan jag will sända en eld i Juda, han skall förtära palatsen i Jerusalem.
Icke blott öfwer de hedniska folken, utan öfwer det folk, som till namnet är Herrans egendomsfolk, förkunnas här ett strängt straff, på det ingen må tänka, att det skall skonas, derföre att det till namnet tillhört Israels folk, och att ingen må trösta sig dermed, att han till namnet är en christen och derföre hoppas ewig salighet. Orsaken till straffet är, att de förakta Herrans lag.
6. Detta säger HERren: För tre och fyra Israels lasters skull, will jag icke skona honom; derföre att de sälja de rättfärdiga för penningar och de fattiga för ett par skor.* *Amos 8: 6.
För en ringa gåfwo eller fördels skull äro de obotfärdiga williga att bortsälja all sin christendom, likasom Judas förrådde Christus för trettio silfwerpenningar. Men denna vers syftar på den laglöshet, som härskade, att anseende och mutor gick för lag och rätt. — ”Den ogudaktige will icke gifwa ett gammalt par skor för alla kyrkoherdar och predikare.” L.
7. De gå med fötterna öfwer de fattiga, och hindra de eländiga allestädes; sonen och fadren sofwa när en qwinna, hwarmed de ohelga mitt namn.* *Rom. 2: 24.
Så långt war redan då ogudaktigheten kommen; detta war en blodskam, för hwilken äfwen hedningarne hade afsky.
8. Och wid alla altare slösa de af förpantade kläder,* och dricka win i sin Guds hus, af sakören. *2 Mos. 22: 26, 27. 5 Mos. 24: 12.
Sakören, d. ä. böter, hwartill de genom skuldfordringsmål twungit de fattiga. I v. 6, 7 är det först girighet, sedan otukt och nu återigen girighet och hårdhet, för hwilken propheten bestraffar det ogudaktiga folket.
9. Nu hafwer jag dock förlagt Amoreen för dem,* den så hög war som cederträd, och hans makt såsom ekar; och jag förderfwade hans frukt ofwantill, och hans rötter nedantill. *4 Mos. 21: 24, 25. 5 Mos. 2: 33, 34. Jos. 24: 8. Dom. 11: 23.
Amoreen bet. de hedniska folk, som innehade Canaans land, innan det blifwit intaget af Israeliterna. Se 1 Mos. 15: 16.
10. Hafwer jag ock fört eder utur Egypti land,* och ledt eder uti öknen i fyrtio år, att I de Amoreers land besitta skullen; *2 Mos. 12: 51: cap. 14: 21.
11. Och af edra barn uppwäckt eder propheter, och af edra ynglingar Nazareer. Är det icke så, I Israels barn? säger HERren.
Om propheterna, se 1 Sam. 3: 20. Om Nazareerna, se 4 Mos. 6: 2–21.
12. Så gåfwen I de Nazareer dricka win, och propheterna bjöden I,* och saden: I skolen icke prophetera. *Es. 30: 10. Jer. 11: 21. Amos 7: 13.
Detta folk hade således anwändt wåld emot Guds ords tjenare och förbjudit dem att utöfwa den gudaktighet och predika det ord, som Guds Anda dem befallde.
13. Si, jag will göra ibland eder ett gnisslande, såsom en wagn full af kärfwar gnisslar;
14. Att den der rask är, skall icke kunna undfly, ej heller den starke något förmå, och den mäktige skall icke kunna undsätta sitt lif;
15. Och de bågskyttar skola icke bestå: och den der rask är till att löpa, skall icke undlöpa; och den der rider, skall icke rädda sitt lif;
16. Och den der allra manligast är ibland de starka, måste i den tiden naken undfly, säger HERren.
Såsom de hade förtryckt Guds ord och Guds ords tjenare, så skulle de sjelfwa blifwa förtryckta såsom under en belastad sädeswagn (v. 13), och gwidandet i nöden liknas här wid gnisslandet af wagnshjul. Äfwen den tappraste i striden och den snabbaste i flykten kan icke undgå Guds straffande hand.
3. Capitel.
Israel wald och förkastadHörer hwad HERren med eder talar
_708.jpg&oldid=346517){kind=link}