| Prophetia emot Israel. | Propheten Amos. | Cap. 4, 5. | 707 |
13. Ty si, Han är den, som gör bergen,* skapar wädret,† och kungör menniskan hwad hon tala skall: Han gör morgonrodnan (och) mörkret;** Han går på jordens höjder;†† Han heter HERren Gud Zebaoth. *Ps. 65: 7. †Ps. 135: 7. **Ps. 104: 20. ††Micha 1: 3.
Kungör menniskan hwad hon tala skall, grt.: kungör menniskan hennes tankar, d. ä. utransakar hjertat, uppenbarar hennes syndaskuld och wisar henne salighetens wäg genom ordet. Han råder öfwer himmel och jord, öfwer ljus och mörker, Han kan frälsa den botfärbige och straffa den obotfärdige, som motstår alla warningar.
5. Capitel.
Wrång dom och gudstjenst.Hörer, I af Israels hus, detta ordet, ty jag måste göra denna klagowisan öfwer eder.
2. Jungfrun Israel är fallen, så att hon icke mer uppstå kan; hon är stött neder till jorden, och ingen är, som upphjelper henne.
Så skådar propheten i andanom det Israelitiska rikets fall och undergång, ehuru det icke inträffade förr än lång tid derefter; men folkets synder såg han redan nu, och uti dessa synder låg redan det tillkommande straffet, som dock genom bättring hade kunnat afwändas.
3. Ty så säger HERren HERren: Den staden der tusende utgå, der skola icke utan hundrade qwarblifwa; och der hundrade utgå, skola icke utan tio igen behållne blifwa i Israels hus.
4. Derföre, så säger HERren till Israels hus: Söker mig, så skolen I lefwa.
5. Söker icke BethEl, och kommer icke till Gilgal, och går icke till BerSeba; förty Gilgal skall warda fånget bortfördt, och BethEl skall i jemmer komma. * *Amos 4: 4.
Söker icke afgudarna, ehwar de äro! Herren befaller att söka Honom och förenar med befallningen ett stort nådelöfte: Söker mig, så skolen I lefwa! Matth. 7: 7, 18. I BerSeba längst i söder af Judalandet och i Dan längst i norr woro afgudahus. Se cap. 8: 14. Om BethEl, Guds hus, som i stället för detta sköna namn kallas BethAven, syndahus, se Os. 4: 15. Menniskohjertat, som skulle wara ett bönehus, är hos många förwandladt till en röfwarekula.
6. Söker HERran, så skolen I lefwa, på det i Josephs hus icke uppgå skall en eld, hwilken förtärer, och icke utsläckas kan uti BethEl.
Josephs hus, d. ä. Ephraims stam, betecknar här hela Israel. Hwarje straffdom kan kallas en Herrans eld, men orsaken till denna eld är menniskans syndaförderf, otro och obotfärdighet. En gång blifwer straffet en ewinnerlig eld.
7. I som förwänden rätten uti malört,* och stöten rättwisan neder till jorden;* *Amos 6: 12.
8. Han gör sjustjernorna och Orion;* Han gör af mörkret morgonen, och af dagen mörka natten; Han kallar wattnet i hafwen, och gjuter det uppå jordens krets; Han heter HERren;† *Job 9: 8, 9; cap. 38: 31. Es. 13: 10. †Amos 4: 13; cap. 9: 6.
9. Den der en förstöring beställer öfwer den starka; och låter komma en förstöring öfwer den fasta staden.
Rätten förwandlas i malört, då den förwändes så, att den fattige icke kan få rätt, utan om han försöker, så förbittras hans lif och han utsuges ännu mer genom rättegången. Se cap. 6: 12. Derföre förmanas de orättfärdige att besinna Herrans stora makt, och huru förskräckligt det är att wåga trotsa den Allsmäktige, som skapat himmelens stjernor och råder öfwer ljus och mörker, öfwer watten och land, och we dem, som trotsa den Allsmäktige!
10. Men de äro Honom gramse, som dem uppenbart straffar, och hafwa en styggelse wid den, som hälsosamt lärer.
Hatet till uppriktige förkunnare af Guds ord är både ett bewis på en högt stigen ogudaktighet och ett kännetecken, att Herrans domar äro för dörren, då sådana tänkesätt blifwa allmänna hos ett folk.
11. Derföre, efter I undertrycken den fattige, och tagen korn af honom i stora bördor; så skolen I icke bo uti husen, som I af huggen sten uppbyggt hafwen, och icke dricka det win, som I uti de sköna wingårdar planterat hafwen.* *5 Mos. 28: 30, 39. Zeph. 1: 13.
12. Ty jag wet eder öfwerträdelse, den mycken är, och edra synder, de der starka äro; huru I trängen de rättfärdiga, och tagen gåfwor, och undertrycken de fattiga i domen.
Gåfwor, d. ä. mutor för att frikänna de brottslige.
13. Derföre måste den kloke tiga på den tiden; ty det är en ond tid.
Den kloke är den, som tänker och dömer efter Herrans ord. Då synden tager öfwerhand, will man icke höra de råd och tänkesätt, som öfwerensstämma med Guds ord. ”Man tör intet predika, det will ingen höra eller lida det.” L.
14. Söker det goda, och icke det onda; på det I lefwa mågen; så skall HERren Gud Zebaoth wara med eder, såsom I berömmen.
_711.jpg&oldid=346526){kind=link}