| 724 | Straffpredikan, löfte. | Propheten Micha. | Cap. 2, 3. |
denna arfwedel, likasom Kain, då Gud förehöll honom hans stora synd. Se ock 4 Mos. 14: 28–35. Ebr. 3: 17, 19. Blott till en tid will Gud gifwa Jacobs arf i hedningarnas wåld, blott till en tid låter Gud sitt rikes fiender herrska, men salige äro de saktmodige, ty de skola besitta jorden. Matth. 5: 5.
5. Ja wäl, I skolen ingen del behålla uti HERrans menighet.
De obotfärdiga förlora för alltid den arfwedel, som war dem beskärd. Ebr. 3: 6–19.
6. De säga: man skall icke predika;* ty sådan predikan kommer oss intet wid; wi warda icke så till skam. *Es. 30: 10. Amos 7: 16.
Det ordet predika uttryckes på grundspråket med ett ord, som betyder drypa (lära, prophetera). Guds ord har en lifgifwande kraft för dem, som tro, och gör botfärdiga hjertan fruktbärande; men för de obotfärdiga är Guds ord beswärligt, såsom ett takdropp, som de söka undwika.
7. Jacobs hus tröstar sig alltså: Menar du, att HERrans ande är så all borta?* Skulle Han detta wilja göra?† Det är sannt, mitt tal är ljufligt för de fromma. *Es. 50: 2; †cap. 28: 21.
Herrans ord är ljufligt för de fromma, äfwen då Han hotar med straff. Men nu säga många i christenheten på samma sätt, då Guds ord förkunnas i sin kraft af någon trogen ordets tjenare: Tror du, att du allena wet Guds ord och att wi icke äro rätta Christna?
8. Men mitt folk skickar sig så, att jag deras fiende wara måste; ty de röfwa* både kjortel och mantel af dem, som säkre gå, likasom uti ett örlig. *Hes. 22: 29.
9. I drifwen mitt folks qwinnor ifrån sina lustiga hus,* och borttagen allestädes min prydelse ifrån deras unga barn. *Matth. 23: 14.
Wåldsamhet och girighet hade inträngt i Israel. Förtryckare drefwo enkor och faderlösa från hus och hem och röfwade Herrans prydelse, den barnsliga menlösheten och tron på Gud, ifrån de unga barnen, likasom nu i christenheten döpelsenåden blifwer bortröfwad från barnen genom ondt exempel redan i barndomstiden.
10. Derföre står upp, I måsten eder wäg; I skolen här icke blifwa; för deras afguderis skull måste de swårligen förderfwade warda.* *3 Mos. 18: 25.
11. Fore jag med drafwel, och wore en lögnpredikare,* och predikade, huru de dricka och swälja skulle; det wore en prophet för detta folk. *Micha 3: 5.
Propheten Micha war således långt ifrån att wara en behaglig predikare för de flesta af sitt folk på den tiden. Han skulle hafwa predikat någonting annat än Guds ord, för att wara dem till behag. Men we dem, som förfalska Guds ord, för att winna menniskors bifall!
12. Men jag will församla dig, Jacob, allesammans; och låta de qwarblifna i Israel tillhopa komma; jag will hafwa dem tillhopa, såsom en hjord uti ett fårahus,* och såsom en hjord uti sin hydda; så att det skall gny af menniskor. *Jer. 31: 10. Joh. 10: 16.
13. Hjelten skall för dem slå sig igenom; de skola slå sig igenom, och gå ut och in genom porten; och deras konung skall gå före dem, och HERren främst.
Efter bestraffningarna och hotelserna följer nu här åter till de frommas tröst en härlig prophetia, som närmast handlar om Judafolkets återställelse från fångenskapen genom Zerubabel, som war liksom en hjelte eller genombrytare på deras återtåg till Canaans land. Men här syftas hufwudsakligen på Herran Christus, den himmelske segerhjelten, som öfwerwunnit alla wåra andeliga fiender och likasom slagit sig igenom döden och förbannelsen och mörkrets härar, och öppnat wägen för sitt andeliga Israel till det himmelska Canaan, hwarifrån det genom synden warit fördrifwet. Han är Herren, Han är Konungen, Han ledsagar såsom härförare hela sitt folk, Han församlar och föder det såsom sin hjord och förer det till lefwande wattukällor under wandringen och till det ewiga fäderneslandet. Joh. 10: 1–18. Denna prophetia syftar äfwen på Israels tillkommande återställelse ifrån den långa Romerska fångenskapen, hwaraf den Babyloniska war blott ett kort förespel. I allmänhet tala prophetiorna om befrielse från fångenskapen både i denna widtomfattande timliga betydelse och isynnerhet i den andeliga betydelse, som syftar på alla trognas ewiga förlossning och salighet. Se Rom. 11. Såsom Zerubabel anförde folket, då de återwände från fångenskapen, så återförer och så anförer Herren Jesus sjelf alla trogna, till dess de anlända till sitt rätta hem, till de många boningarna i Fadrens hus. Joh. 14: 1, 2.
3. Capitel.
Regenters, presters wåld.Och jag sade: Hörer dock, i höfwitsmän i Jacobs hus, och I förstar i Israels hus: I skullen med rätta wara de, som weta hwad rätt är.* *Jer. 5: 4, 5.
Just de, som skulle wara folkets beskyddare, ledare och lärare, de woro dess förförare och förstörare.
2. Men I haten det goda, och
_728.jpg&oldid=346564){kind=link}