| 730 | En straffpredikan. | Propheten Micha. | Cap. 6, 7. |
undergång. Girighet, bedrägeri och lögn, så snart de hos ett folk få öfwerhanden, förstöra äfwen den borgerliga samhällsgrunden.
13. Derföre will jag ock begynna plåga dig, och göra dig öde för dina synders skull.
14. Du skall icke hafwa nog till att äta, utan skall försmäkta;* och hwad du fattar, det skall dock likwäl icke undkomma; och hwad som undkommer, skall jag öfwerantwarda åt swärdet. *Os. 4: 10.
15. Du skall så, och intet uppskära; du skall olja pressa, och icke smörja dig dermed; och must pressa, och intet win dricka.* *5 Mos. 28: 38, 39. Amos 5: 11. Zeph. 1: 13. Hagg. 1: 6.
Efter jordiska egodelar står eder diktan och traktan, men äfwen dessa skola tagas ifrån eder.
16. Ty I hållen Omri gudstjenst, och all Achabs hus werk, och följen deras lära; derföre will jag lägga dig öde, och dess inbyggare, så att man skall hwissla åt dem,* och I skolen till skam warda. *Jer. 51: 37.
Omri och Achab woro twå konungar i Israel, som allramest utöfwade afguderiets alla styggelser och införde en allmän Baalsdyrkan. Detta bidrog mycket att göra folket moget till straffet och fångenskapen. Ju större framsteg ett folk gör i synder och laster, desto närmare är ett sådant folk sin undergång, om icke bättring sker.
7. Capitel.
De fromma få winna nåd.Ack! det går mig likasom en, den der efterhemtar i en wingård, der man inga windrufwor finner* till att äta; och wille dock gerna hafwa den bästa frukten. *Matth. 21: 19.
Så klagar propheten i sitt och kyrkans namn öfwer folkets hårdhet, att ingen bättring skedde, oaktadt Herrans mäktiga warningar och wäckelseropen i cap. 6: 9–16.
2. Gode män äro borta* i detta land, och de rättfärdige äro icke mer ibland folket; de fara alla efter att utgjuta blod; hwar och en jagar den andra, att han skall förderfwa honom; *Ps. 12: 2. Os. 4: 1.
3. Och mena, att de göra der wäl utinnan, när de ondt göra;* hwad försten will, det säger domaren, på det han skall göra honom en tjenst igen; de wäldige tala efter sin egen wilja, till att göra skada och wränga det, hwart de wilja. *Es. 5: 20. Micha 2: 1; cap. 3: 11.
En sådan lamhet och orättwisa hos öfwerheten i lagarnas handhafwande är också ett tecken till ett långt framskridet förderf och till ett rikes annalkande upplösning. Då konung, förstar och domare mera fråga efter egennytta och menniskogunst, än efter lag och rätt och allas bästa, så är ett af samhällets starkaste stöd förruttnadt.
4. Den allrabästa ibland dem är såsom törne, och den allraredligaste såsom tistel; men då dina predikares dag kommer, när du skall hemsökt warda, så skola de icke weta hwart de skola.
Dina predikares dag bet. den hemsökelsedag, som folkets propheter och trogna lärare förkunnat. När den dagen kom, så wisste icke Israel, hwart de skulle wända sig. Så är också för hwar och en, som hört Guds ord, dödsdagen och domedagen en sådan dag, hwarom alla trogna lärare predikat, för att kalla folket till bättring.
5. Ingen tro sin nästa; ingen förlåte sig uppå försten; förwara din muns dörr för henne, som sofwer på din arm.* *5 Mos. 13: 6.
Munnen är liksom en dörr och hålles denna dörr sluten, så blifwa tankarna förborgade, men de upptäckas genom munnens öppnande. Denna warning betyder: gif akt på dina ord äfwen för din äkta maka. Så långt gick slutligen den allmänna falskheten och kärlekslösheten hos detta folk, att ingen kunde lita på den andre. Oenigheten mellan makar och förrädiska tänkesätt och falska stämplingar äfwen mot egna anhörige blifwa mer och mer wanliga i förderfwets tider, då lättsinnighet, äktenskapsbrott och andra laster gripa omkring sig.
6. Ty sonen föraktar fadren; dottren sätter sig upp emot modren; sonhustrun är emot sin swära;* och menniskans fiender äro hennes eget husfolk. *Hes. 22: 7. Matth. 10: 35, 36. Luc. 12: 53.
Dessa ord anföras af wår Frälsare med tillämpning på det hat och den bitterhet, hwarmed de obotfärdiga sätta sig emot äfwen sina närmaste anhöriga, så snart de wilja allwarligt omwända sig och blifwa fromma menniskor. Detta hat bidrager då mycket både att hos dem sjelfwa påskynda syndens mognad och att drifwa de botfärdiga allt närmare till Gud.
7. Men jag will se efter HERran, och wänta efter Gud min Frälsare; min Gud skall höra mig.
Hittills har propheten i kyrkans namn klagat öfwer de otrognas hårdhet, falskhet och bitterhet, men här lägger han ljufliga uppmuntringsord i munnen på alla trogna. Församlingen skall se på sin Gud och Frälsare, och hålla sig till Honom och på Honom allena förtrösta.
8. Fröjda dig icke, min fiendska, att jag nere ligger; jag skall åter uppkomma;
_734.jpg&oldid=346580){kind=link}