Propheten Habacuc.
Emellan år 610 och 599 f. Chr. f.
Inledning.
Äfwen denna prophets namn betyder Tröstare, och hans bok är af ett ganska trösteligt innehåll, ty ehuru kraftigt och strängt han bestraffar synden, så tillsäger han i ljufliga trösteord Guds nåd och förbarmande åt alla dem, som wilja omwända sig och med tron omfatta Herrans nådelöften. Han skådar i andanom alla syndiga makters undergång och Guds rikes stora seger öfwer alla mörkrets wäldigheter; han ser Herran komma till sitt folks förlossning i makt och härlighet, likasom Han fordom uppenbarade sig för sitt folk i djupet af Röda hafwet och på Sinai berg, och dessa uppenbarelser woro förebilder af Christi tillkommelse till dom öfwer fienderna, såsom fordom öfwer Egyptierna, och till sitt folks förlossning, och sålunda blifwer uppenbarelsen på Sinai en bild af den omedelbara regering, hwarmed den Allsmäktige saliggör sitt folk i härlighetens rike. Det war då med förskräckelse de sågo Hans härlighet och hörde Hans röst, ty de woro ett syndigt folk. Men de, som äro rättfärdige af tron, såsom propheten lärer, få en gång fröjda sig af Guds ansigtes åskådande ewinnerligen.
1. Capitel.
Juda wåld. Chaldee mord. Prophetens bön.
Detta är den tunga,* som propheten Habacuc sett hafwer. *Es. 13: 1.
Den tunga, den prophetia, som innebär straff och dom, se Es. 13: 1.
2. HERre, huru länge skall jag ropa, och du will icke höra? Huru länge skall jag ropa till dig för öfwerwålds skull, och du will icke hjelpa?
3. Hwi låter du mig möda och arbete?* Hwi hafwer du låtit mig se rof och öfwerwåld? Wåld går öfwer rätt. *Ps. 10: 14.
4. Derföre måste lagen blifwa tillbaka, och ingen rätt kan till ända komma; ty den ogudaktige öfwerfaller den rättfärdige, derföre gå wrånga domar.
Så talar propheten klagande i bönen till Herran med ett hjerta, uppfyldt af sorg öfwer det förakt mot Guds ord och det djupa förderf och de stora synder, som i folket woro rådande. Lagen hade förlorat sin kraft, de fromma woro utan förswar, laglöshet och oordning togo öfwerhand, fastän till en del under sken af rätt.
5. Ser ibland hedningarna; ser till, och förundrer eder; ty jag will något göra i eder tid, det I icke tro skolen, då man der om talar.* *Ap.G. 13: 41.
Här swarar nu Herren genom sin Anda på prophetens klagan och bön, och förkunnar det straff, som war bestämdt i Hans rådslut. Aposteln anförer dessa ord med särskild tillämpning. Ap.G. 13: 41.
6. Ty si, jag will uppwäcka de Chaldeer, ett bittert och snart folk, hwilket draga skall så widt som landet är, till att intaga de boningar, som icke äro deras.
7. Och skall wara grufweligt och förfärligt; och skall bjuda och twinga, såsom det will.
8. Deras hästar äro raskare än parder,* så äro de ock ilsknare än ulfwar om aftonen;† hans resenärer draga med stora hopar fjerran efter, iikasom de flögo, såsom örnar** hasta sig till ett as.†† *Jer. 5: 6. †Zeph. 3: 3. **Jer. 4: 13. ††Matth. 24: 28.
Då ulfwar dagen igenom ligga gömda i sina kulor, så gå de ut om aftonen och natten, och söka rof med glupskhet. Wid sådana rofdjur och roffåglar liknas här de snabba, roflystna fienderna.
9. De komma allesamman till att göra skada, ehwart de wilja, der gå de igenom, likasom ett östanwäder; och samka fångar tillhopa såsom sand.* *1 Mos. 32: 12. Os. 1: 10.
_741.jpg&oldid=346598){kind=link}