Propheten ZephanJa.
Emellan år 640 och 610.
Inledning.
Namnet ZephanJa betyder: Herren beskyddar. Äfwen denne prophet förkunnar straffdomar öfwer det affälliga Judafolket, men han förkunnar tillika straff och undergång åt fienderna. Herren är de frommas beskydd, äfwen under de strängaste hemsökelser, och detta är en del af denna prophetiska boks innehåll. ZephanJa började sitt prophetiska embete före Nineves förstöring och upplefde äfwen den fromme konung Josias försök att utrota afguderiet, men detta war så djupt rotadt i folkets hjertan och sinnen, att alla dessa bemödanden woro fruktlösa. Häraf kan man se, att öfwerheten allena icke förmår upprätthålla gudsfruktan eller återställa fromhet och christlig anda och ren gudstjenst i ett land, då folket blifwit nedsänkt i otro och laster; men dock äro sådana bemödanden wälbehagliga inför Gud. ZephanJa klagar såsom Jeremia öfwer folkets stora synder och de straff, som han såg skulle komma, men han tröstar de fromma med stor och ljuflig Evangelisk tröst och talar om den fröjd, som skall herrska i Messiæ härliga rike. Från början till slut är det Herren sjelf som talar genom denna prophet, nästan utan afbrott. Större delen af 3:dje capitlet handlar om Christi rike, om Evangelii förkunnande och dess fulla seger.
1. Capitel.
Juda rikes undergång.
Detta är HERrans ord, som skedde till ZephanJa, Chusi son, Gedalja sons, Amarja sons, Hiskia sons, uti Josia tid, Amons sons, Juda konungs.
2. Jag skall taga bort allting utur landet, säger HERren.
3. Jag skall borttaga både folk och fä,* både himmelens fåglar, och fiskarna i hafwet, samt med afgudarna och de ogudaktiga; ja, jag skall utrota menniskorna af landet, säger HERren. *Os. 4: 3.
För att gifwa kraft åt warningarna börjas här med straffets förkunnande. Herrans propheter förkunna icke Evangelium utan i förening med warningar, bestraffningar och wäckelserop. Genom landets förödelse blef äfwen boskapen borta, fåglarna förminskades och bortskrämdes, och äfwen fiskarna i hafwet wille Herren förminska. Afgudarna blefwo af fienden borttagna tillika med deras ogudaktiga tillbedjare.
4. Jag skall uträcka min hand öfwer Juda, och öfwer alla dem, som i Jerusalem bo; alltså skall jag borttaga det qwar är af Baal,* dertill de namn: munkar och prester utur detta rum. *2 Kon. 23: 4, 5.
Munkar, grt: Camarim, ett slags afgudaprester.
5. Och de som på taken* tillbedja himmelens här; de som honom tillbedja, och swärja dock wid HERran† och wid Malcham derjemte. *2 Kon. 23: 12. Jer. 19: 13. †Os. 4: 15.
Om afguderi på taken, se 2 Kon. 23: 12. Jer. 19: 13. Afguderi war nu blandadt med en skrymtaktig gudsdyrkan.
6. Och de som affalla ifrån HERran, och icke fråga efter HERran, och icke akta Honom.
7. Warer tyste* för HERran HERran; ty HERrans dag† är förhanden; ty HERren hafwer tillredt ett slagtoffer,** och bjudit der sina gäster till. *Hab. 2: 20. †Jer. 46: 10. **Es. 34: 6.
Herrans dag bet. straffdomens tid; slagtoffret: de ogudaktigas undergång, och gästerna äro Babylonierna.
8. Och på HERrans slagtoffers dag, skall jag hemsöka förstarna och
_747.jpg&oldid=346613){kind=link}