| Emot Judarna. | Propheten ZephanJa. | Cap. 3. | 747 |
härstammade Canaaniterna. Detta samlande började, så snart evangelium började förkunnas i werlden, det började i apostlarnas tid, det fortfar ännu, och det skall på ett härligt sätt fulländas, då Herren åter förbarmar sig äfwen öfwer det gamla Israel efter köttet.
11. På densamma tiden skall du icke mer skämmas öfwer allt ditt wäsende, der du med emot mig syndat hafwer; ty jag will taga de stolta helgon ifrån dig, att du icke mer skall upphäfwa dig för mitt heliga bergs skull.* *Jer. 7: 4.
Alla, som äro samlade till det sanna Israel, de, som i tron äro förenade med Christus, hafwa syndernas förlåtelse, de kunna glädja sig och behöfwa icke skämmas; men stoltheten och egenrättfärdigheten är då kufwad. Judarna woro stolta deröfwer, att de kallades Guds folk och hade Guds tempel. Detta blef en egenrättfärdighet, ett högmod, en blindhet, som förorsakade, att de förkastade och korsfäste sin Messias, och sedan gick förkastelsedomen öfwer dem. Slutligen skall en sådan skiljning ske i detta folk, att alla, som wilja frälsas, blifwa omwände till Christus, och de öfriga blifwa ytterligare förkastade. En dylik skiljning förestår också den affälliga christenheten; många upphäfwa sig i sitt sinne och anse sig förwissade om saligheten, derföre att de tillhöra den Christna kyrkan, likasom Judarna deröfwer, att de woro Abrahams barn. Både det ena och det andra är förgäfwes. Matth. 3: 7–12.
12. Jag skall låta öfwerblifwa i dig ett fattigt* ringa folk, de skola trösta uppå HERrans namn. *Matth. 5: 3.
Det är denna qwarlefwa i Israel, ett antal utwalda bland folken, som tror på Evangelium och blifwer frälst.
13. De qwarblifna i Israel skola intet ondt göra,* eller lögn tala; och man skall icke kunna någon bedräglig tunga i deras mun; utan de skola födas och ro hafwa, utan all fruktan. *1 Joh. 5: 18.
Här omtalas några af trons frukter hos detta andeliga Israel, och huru den gode Herden sjelf will föda och beskydda dem. Se Ps. 23. De födas med lifsens bröd, de föras till lifsens källa, de försörjas med Guds hus’ rika håfwor, hafwa frid med Gud genom tron på sin Medlare och Öfwersteprest och behöfwa icke frukta för fienderna.
14. Fröjda dig, du dotter Zion, ropa Israel; war glad och fröjda dig af allt hjerta, du dotter Jerusalem.* *Es. 12: 6. Zach. 9: 9.
15. Ty HERren hafwer borttagit ditt straff och afwändt dina fiender; HERren Israels Konung är när dig, att du icke mer behöfwer frukta dig för någon olycka.* *Ps. 23: 4.
Så uppmanas det omwända Israel, det andeliga Zion, alla sanna christna att fröjda sig i Herranom; Han sjelf är med dem såsom deras Herre och Konung. Si, jag är när eder alla dagar intill werldens ända. Matth. 28: 20. Fienderna äro afwända, syndaskulden borttagen, syndabanden sönderslitna, samwetets anklagelser och lagens förbannelser upphäfna, döden och helwetet öfwerwunna! Hwilken är den, som kan fördöma, Christus är den, som lidit hafwer döden! Rom. 8: 34. Derföre fröjder eder i Herranom alltid; och åter säger jag: fröjder eder! Phil. 4: 4.
16. På densamma tiden skall man säga till Jerusalem: Frukta dig intet; och till Zion: Låt dina händer icke nederfalla;
17. Ty HERren din Gud är när dig, en stark Frälsare; Han skall fröjda sig öfwer dig, och wara dig wänlig, och förlåta dig det, och skall glädjas öfwer dig med hög röst.
Så framlades redan i gamla förbundet ett omäteligt förråd af Guds nåds rikedomar i Messiæ rike, och redan på den tiden fingo de trogna åtnjuta den ljufliga trösten af alla dessa löften, ty de trogna hörde också då till Messiæ rike. Det är att förringa Guds ära i Christo, då man icke beder om nåd att lyda Hans ord och med tron emottaga syndernas förlåtelse och barnaskapets ande. Med tron ärar du Herran, din Frälsare, med otron wanärar du Honom. Outsägligt märkwärdigt är det ordet: Han skall fröjda sig öfwer dig. Hwarje själ, som blifwer ett Guds barn, gör Honom dermed en glädje, en fadersglädje åt Hans fadershjerta, och detta ord står twå gånger, att du icke må twifla derpå. — Förlåta, grt.: Han skall tiga i sin kärlek: Dina synder blifwa aldrig nämnda, Han förtiger dem, Han gör dem om intet såsom en dimma, Han kastar dem i hafwets djup. Micha 7: 19. Han tiger om synden, men Han gläder sig öfwer dig, du frälsta själ, med hög röst, likasom med fröjdesång.
18. Dem, som igenom menniskors stadgar plågade woro, will jag bortskaffa, att de skola ifrån dig komma, hwilka stadgar din tunga woro, för hwilka du skyllad war.
Grt.: De (långt) ifrån församlingen skilde sörjande will jag församla; de äro af dig (Zion): smälek war dess börda. Det förskingrade Guds folk, som en tid långt skulle sörjande sakna den högtidliga gudstjensten, Ps. 42: 5, och fördenskull lida försmädelse af sina fiender, will Herren från alla rum, dit de woro förströdda, i nåd församla till det andeliga Zion, Nya Testamentets församling.
19. Si, jag skall på den tiden göra en ända uppå alla dem, som dig ondt göra; och skall hjelpa den halta, och församla den fördrifna;* och skall sätta
_751.jpg&oldid=346623){kind=link}