| Löfte om Christus. | Propheten ZacharJa. | Cap. 3. | 757 |
Gal. 3: 19, och såsom uti alla rättfärdiggjorda menniskors dagliga förnyelse och helgelse englar och andra Guds redskap medwerka dertill, att de både måtte tillwexa i nåden och att de må så föras, att de uppfylla sin kallelses werk och uträtta det, hwartill Herren sänder dem. Och under allt detta står Herrans Engel när dem. Matth. 28: 20.
6. Och HERrans Engel betygade Jehosua, och sade:
7. Detta säger HERren Zebaoth: Om du wandrar på mina wägar, och håller min wakt, så skall du regera mitt hus, och bewara mina gårdar: och jag skall få dig några af dem, som här stå, som dina ledsagare wara skola.
Herrans Engel betygar inför den himmelska skaran det, som Han här förkunnar. Herren Zebaoth är Gud Fader, som talar genom Sonen. Det är ett löfte till öfwerstepresten, och detta löfte förenas med det willkor, att nu, sedan de orena kläderna blifwit honom afklädda och han blifwit klädd i högtidskläder, skulle han också wandra på Herrans wägar och hålla Hans wakt, nemligen med beständig beredwillighet, nit och allwar tjena i Herrans hus. Så skall hwarje trogen själ wandra på Herrans wägar och hålla Hans wakt, och då har han det löfte, att han en gång skall få regera i Herrans hus och bewara Hans gårdar, Uppb. 20: 6. Några af dem, som här stå, betyder: ”Englarne, som ledsaga de fromma, isynnerhet prester och lärare. Ps. 34: 8.” L.
8. Hör till, Jehosua, öfwersteprest, du och dina wänner,* som för dig bo: ty de äro undersmän: ty si, jag will låta komma min tjenare Zemah.† *Es. 8: 18. †Es. 11: 1; cap. 42: 1. Jer. 23: 5; cap. 33: 15. Hes. 34: 23, 29. Zach. 6: 12, 13.
Dina wänner, grt.: medbröder, de öfrige presterna, som tjente i helgedomen. De kallas undersmän, ty det war ett Herrans under, att den rätta gudstjensten nu war återupprättad och att de fingo tjena i den synliga helgedomen, såsom englarne i den osynliga. De kallas undersmän också derföre, att de afbildade det andeliga prestembetet i Messiæ rike. Här utlofwas åter Herrans tjenare Zemah eller telning, Es. 11: 1. — Det syndiga menniskoslägtet hörer i sig sjelf till en fallen förruttnad stam. Genom synden är döden kommen i werlden, genom synden är menniskan andeligen död och hemfallen åt den ewiga döden. För att komma till nytt lif och lefwa ewinnerligen behöfde menniskoslägtet en ny stamfader med oändelig lifskraft, en lifgifwande ande, som gifwer makt att blifwa Guds barn åt dem, som tro på Hans namn, Joh. 1: 12, så att ett nytt slägte födes, och sålunda ett rike uppstår, som skall blifwa ett ewigt rike. Detta rike uppwäxer af Honom sjelf, såsom ett slägte af en stamfader, såsom grenarne af winträdet. Med afseende på denna lifgifwande kraft kallas Han Zemah eller telning. Således är Han de trognas pånyttfödare, såsom Han ock är deras rättfärdiggörare, v. 4. Lycklig den, som är och förblifwer en ewigt grönskande, fruktbärande gren i denna friska telning af Davids rot och slägte! Det war för Hans skull tempelbyggnaden skulle lyckas och folket blifwa wälsignadt; det är för Hans skull Gud wäntar med långmodighet och förbarmande på de oomwändas bättring; det är för Hans skull de botfärdiga blifwa rättfärdiggjorde och pånyttfödde och uppbyggas till ett andeligt hus.
9. Ty si, uppå den ena stenen,* som jag för Jehosua lagt hafwer, skola sju ögon† wara: men si, jag skall uthugga honom, säger HERren Zebaoth; och skall borttaga dess lands synder på en dag. *Ps. 118: 22. Es. 28: 16. †Zach. 4: 10. Uppb. 5: 6.
Herrans tjenare Zemah war också den rätta andeliga grundstenen och hörnstenen till det påbegynta templet. Han är sin kyrkas hörnsten och salighetens grundwal. Såsom Jehosua såg det yttre templet grundadt, så skulle han nu besinna och lära känna, att detta tempel måste hwila på den osynliga grundsten, som i prophetian war utlofwad, Ps. 118: 22. Es. 28: 16. På denna hörnsten äro sju ögon, d. ä. Gud åskådar honom och uppfyller honom med sin Heliga Andas sjufaldiga oändeliga krafter, så att Hans nåds afsigter icke kunna warda om intet, Es. 11: 2, Uppb. 4: 6. Det uthuggande, som här menas, syftar på Christi mandoms anammelse och beredelse i moderlifwet samt hela Hans jordiska wandel, Hans lidande och död, hwarigenom Han blef liksom med uthuggande beredd till grundwal för det andeliga tempel, som på Honom uppbygges, 1 Pet. 2: 4, 6. Ebr. 2: 9–15; cap. 5: 8, 9. Då Han utropade på korset: det är fullkomnadt, så blefwo det landets synder och hela werldens synder på en gång borttagna, så att hwar och en, som tror på Honom, skall icke förgås utan få ewinnerligt lif. På denna försoning äro alla Guds löften grundade, både i Gamla och Nya Testamentet.
Såsom hörnstenen blifwit uthuggen och beredd till sin kyrkas grundwal, så måste alla trogna genom nådens arbete, genom pröfningar och lidanden liksom uthuggas, afsöndras från werlden och beredas hwar och en till sin bestämda plats i det ewiga, andeliga hus, som på Honom uppbygges, 1 Pet. 2. Detta uthuggande är ofta pinsamt, men apostelen säger: Ändock wår utwärtes menniska förgås, så warder dock den inwärtes förnyad dag ifrån dag, ty wår bedröfwelse, den dock timlig och lätt är, föder i oss en ewig och öfwer alla måtto wigtig härlighet, 2 Cor. 4: 16, 17. De sju ögon på grundstenen, de sju Guds andar, som Han hafwer, Uppb. 3: 1, öfwerskåda och genomskåda allt; med sin Anda är Han närwarande i hela sin församling, och dessa ögon äro alla trognas ljus och lif.
10. På den samma tiden, säger HERren Zebaoth, skall hwar bjuda den andra under winträd,* och under fikonaträd. *1 Kon. 4: 24, 25. Micha 4: 4.
Detta löfte syftar på den andeliga friden i Christi kyrka och på den ännu fullkomligare
_761.jpg&oldid=346651){kind=link}