| Löfte om Christus. | Propheten ZacharJa. | Cap. 6. | 761 |
Det är märkwärdigt, att de största folkrörelser skett i de nordliga länderna af det gamla Romerska riket, och att Christendomen kommit till dessa länder förrän till sydliga länder i werlden. Söderut ifrån Judalandet, såsom i Afrika och Arabien, gjorde Christendomen wida mindre framsteg, och nu äro de sydliga länderna nästan mörka, med undantag af de få ljusa fläckar, på hwilka genom missionsarbete christna församlingar blifwit grundade.
7. De starke gingo, och drogo omkring, så att de foro igenom alla land; och han sade: Går åstad, och drager igenom landet. Och de drogo igenom landet.
De starke äro här de, som förut kallas röda (v. 2); ty genom krig och omhwälfningar werkar Gud mäktigt att bana wäg för Evangelium och att dämpa sitt rikes motståndare. Starke (v. 3) woro alla wagnarnas hästar, men isynnerhet de första, v. 2. Dessa äro liksom ett qwarblifwande förswar för Guds folk, och draga af och an, alltid beredda att straffa alla dem, som motstå Messiæ rike i alla land.
8. Och han kallade mig, och talade med mig, och sade: Si, de som norr åt draga, de låta min Anda hwilas i nordlanden.
De swarta och de hwita, v. 6, skulle således i nordlanden uträtta Guds wilja och låta Hans Ande hwilas der; de skulle der bereda en waraktig hwilostad för Guds Anda genom Christi kyrkas uppbyggande till ett Andans tempel. I christenheten är en församling af trogna, ett andeligt hus, 1 Pet. 2: 5, hwaruti Guds Anda bor. Bor Han också i ditt hjerta? Har Han funnit ett hwiloställe der?
9. Och HERrans ord skedde till mig, och sade:
10. Tag af fångarna, nemligen af Heldai, och af Tobia, och af Jedaja; och kom du på den samma dagen, och gack in uti Josia, ZephanJa sons hus, hwilka af Babel komne äro.
11. Men tag silfwer och guld, och gör (twå) kronor, och sätt dem uppå Josua den öfwersteprestens hufwud, Jehozadaks sons;
Från de i Babylon tillbakablifna Judarna hade dessa män såsom sändebud ankommit med gåfwor af guld och silfwer, såsom bidrag till templets uppbyggande. De woro i Josia, Zephania sons hus. Af detta guld och silfwer skulle twå kronor göras och sättas på den öfwerstepresten Jehosuas hufwud.
12. Och säg till honom: Detta säger HERren Zebaoth: Si, der är en man, som heter Zemah;* under honom skall det gro, och han skall bygga HERrans tempel. *Zach. 3: 8.
I cap. 3: 4, 5 fick propheten i en syn skåda, huru den öfwerstepresten blef iklädd den presterliga drägten, åklagaren blef näpst, folkets syndaskuld blef så efterskänkt, att straffet skulle uppskjutas och templet uppbyggas, och detta löfte blef gifwet i sammanhang med ett widt omfattande löfte om Messiæ rikes uppbyggande. Zemah, telningen, utlofwades. Han som här åter utlofwas, Han är den som gifwer wäxten, Han är den, af hwilken Hans kyrka uppwäxer; på Honom och af Honom bygges Herrans lefwande tempel.
13. Ja, HERrans tempel skall han bygga; han skall bära skruden, och skall sitta och råda på sin stol;* skall också wara en prest† på sin stol, och der skall frid wara emellan dem båda. *Luc. 1: 32, 33. †Ps. 110: 4. Ebr. 3: 1; cap. 7: 1, [et]c.
De twå kronorna sattes på Jehosua såsom en förebild af Messias och betecknade, att i Christus det Öfwerstepresterliga och det Konungsliga embetet skulle förenas. Hwarje krona war en krans eller diadem, sannolikt förenade med hwarandra. Mellan dem båda, nemligen det Konungsliga och Öfwerstepresterliga embetet är frid eller frids råd i Christo, i Honom äro alla trogna både med Gud försonade och lydige Guds barn, således rätte undersåter i Guds rike, och rättfärdigheten och kärleken hafwa i Christo båda sin fulla rätt, de äro i Honom uppfyllda och i Honom förenade. Denna frid får menniskan, då hon emottager Herran Jesum både såsom Öfwersteprest och Konung.
14. Och kronorna skola wara Helem, Tobia, Jedaja, och Hen, ZephanJa son, till en åminnelse i HERrans tempel.
15. Och de skola komma fjerran efter,* som uppå HERrans tempel bygga skola; Så skolen I förnimma, att HERren Zebaoth mig till eder sändt hafwer;† och det skall ske, så framt I hörande warden HERrans eder Guds röst. *Es. 57: 19. Zach. 8: 21. Eph. 2: 17. †Zach. 2: 8, 9.
De twå kronorna skulle icke af Jehosua begagnas, utan han skulle blott dermed krönas till tecken, att han war en förebild af den utlofwade Frälsaren; ty i Jehosua förenades icke det öfwerstepresterliga och konungsliga embetet; han war icke Messias, utan blott en förebild af Messias. Kronorna förwarades i templet för att wänta på Messias, och de blefwo en åminnelse af dessa män, som kommit från Babylon med gåfwor till tempelbyggnaden. Dessa män förebildade alla de folk, som från alla werldens delar skola komma fjerran efter, för att bygga Herrans tempel; de skola införlifwas med Christi kyrka och bidraga till dess uppbyggande, de skola hylla och kröna Sonen såsom Öfwersteprest och Konung. I synnerhet förebildades härigenom Judafolkets omwändelse till Christi då den långa
_765.jpg&oldid=346662){kind=link}