| Om Christus. | Propheten ZacharJa. | Cap. 11. | 769 |
Både herdarne på marken, som waktade hjordar, och folkets herdar, nemligen regenter och lärare, måste jemra sig, då förstörelsen gick öfwer stad och land. Deras härliga byggning, grt.: deras ståtlighet är förstörd. De unga lejon betyda de starka och roflystna herrskare, som hade wälde öfwer folket. Lejonen hade sin tillhåll i skogarne wid Jordanfloden. Jordan betyder alltså här dessa wåldswerkares hemwist och boningar. Innan Jerusalem förstördes, war landet fullt af röfweri och wåldsamhet, isynnerhet Jordanstrakten.
4. Detta säger HERren min Gud: Wakta slagtefåren:
5. Ty deras herrar slagta* dem, och hålla det för ingen synd;† sälja dem, och säga: Lofwad ware HERren, jag är nu rik; och deras herdar skona dem icke. *Ps. 44: 23. Rom. 8: 36. †Joh. 16: 2.
I föregående verser har förstörelsen blifwit beskrifwen, och här beskrifwes orsaken dertill, nemligen att folket, innan förstörelsen kom, hade förkastat Herran Jesum, sin Messias, den rätte Herden, som sökte dem. Här uppdrager Fadren herdaembetet åt sin Son, och Sonen uttalar detta uppdrag, v. 4. Fåren, nemligen folket, kallas slagtefår, emedan det behandlades såsom en slagtehjord och förtrycktes och plundrades af de onda herdarna, nemligen hårda regenter och falska lärare, och derföre att det rusade till sin förstörelse derigenom, att det förkastade den gode Herden. Icke blott de styrande, utan också presterna kallas här herrar, v. 5; ty de wille wara herrar, men icke herdar öfwer folket. Då någon af dem kunde få ett indrägtigt embete, så skattade han sig lycklig, men frågade intet efter hjorden, utan den war till spillo gifwen, såsom det nu ofta tillgår i den christna kyrkan. Skona dem intet, grt.: förbarma sig icke; ingen andelig omwårdnad eller själawård utöfwades, ingen omsorg anwändes att frälsa dem ifrån synden och fördömelsen.
6. Derföre will jag ock icke mer skona inbyqgarena i landet, säger HERren; och si, jag skall öfwergifwa menniskorna, hwar och en uti den andras hand,* och uti deras konungs hand, att de skola förkrossa landet, och jag skall icke hjelpa dem utur deras hand. *Zach. 8: 10.
Deras konung betyder den Romerske kejsaren, i hwilkens wåld Judafolket blef af Gud öfwergifwet till förstörelse och undergång.
7. Och jag waktade slagtefåren för de elända fårens skull, och tog twå stafrar till mig: den ena kallade jag Lust, den andra kallade jag We; och waktade fåren.
Messias kom sjelf såsom herde till det arma folket, som både behandlades som slagtefår af sina herdar och gingo den stora förstörelsen till mötes; Han uppsökte och frälste de elända, de nådehungriga, de som wäntade efter Israels tröst. Stafwen Luft, grt.: ljuflighet, betyder: Evangelii ljufliga lära och det förbund, som Gud hade gjort med Judafolket fordom för den utlofwade Messias skull. Stafwen We betyder grt.: de förbundnas staf. Den första har afseende på förbundet med Gud och den sednare på det inbördes brödraförbundet, som war en följd af förbundet med Herran. Med dessa stafwar, med Evangelii ord och med sin Andas sammanhållande wård och wakt wille nu den gode Herden wakta sin hjord. Då den sednare stafwen hade till ändamål att sammanhålla hjorden, så war den också en tuktande staf till we och smärta för dem, som wille bortgå, och för dem, som störde friden, för partier o. s. w.
8. Och jag förgjorde tre herdar uti en månad: ty jag förmådde icke lida dem; så ledo de ej heller mig.
Dessa tre herdar, som blefwo tillintetgjorda, woro folkets borgerliga öfwerhet, som stod under den Romerska makten, samt deras prester och skriftlärda. Messias förkunnade dem deras undergång, Han gjorde deras herdaembete om intet, då Han sjelf intågade såsom konung i Jerusalem, då Han renade templet, då Han med en liknelse föranledde dem att fälla domen öfwer sig sjelfwa, sägande: de onda skall Han illa förgöra o. s. w., se Matth. 21: 33–41, och Matth. 23 och 24. De wille icke lida Honom, Es. 53: 3, de wille icke anamma salighetens ord på den tid, då de af Honom söktes, derföre kunde Han sedan icke lida dem eller låta dem fortfara i besittning af landet och templet. Det Gamla Testamentets gudstjenst måste upphöra, ty dess betydelse war i Christo fullbordad, Ebr. 10: 1. Col. 2: 16, 17.
9. Och jag sade: Jag will icke wakta eder: det som dör, det dö;* det som försmäktar, det försmäkte; och de qwarblifna äte den ene den andras kött. *Jer. 15: 2.
Jag will hwarken längre beskydda eder mot fienderna, Matth. 23: 38, ej heller widare låta förkunna eder mitt Evangelium, Matth. 21: 43. Ap.G. 13: 46. Den, som i otro will störta sig i förderfwet, får nu göra det, ty straffets stund nalkas. Under flera års tid, innan Jerusalem förstördes, förstörde detta folk den ene den andre genom inbördes wåldsamheter. Se Es. 9: 19.
10. Och jag tog min staf Lust, och bröt honom sönder, på det jag skulle rygga mitt förbund, som jag med alla folk gjort hade.
Så framställes här den wigtiga sanning, att Judafolket just genom Guds beskyddande försyn hade blifwit intill den tiden bewaradt ifrån att blifwa omintetgjordt af deras många och mäktiga fiender. Detta beskydd blef nu borttaget just derigenom, att detta folks hjertan förhärdade sig i otro mot Evangelium. Då ett träd icke will bära frukt, så skall det huggas bort. Luc. 13: 7–9.
11. Och det wardt på den dagen ryggadt: och de elända fåren, som med mig höllo, märkte deraf, att det HERrans ord war.
_773.jpg&oldid=346685){kind=link}