| 770 | Om Christus. | Propheten ZacharJa. | Cap. 11. 12. |
De trogna märkte, när detta gudomliga beskydd öfwer folket upphörde; de spridde sig åt flera håll, och en det flydde till Pella öster om Jordan, innan Jerusalem förstördes.
12. Och jag sade till dem: Behagar det eder, så bärer hit så mycket som jag gäller; hwar icke, så låter det blifwa: och de wogo upp så mycket som jag gällde, trettio silfwerpenningar.* *Matth. 26: 15.
Här föreställes denna sak i sin djupaste betydelse. Af förrädaren Judas ställdes till folket den fråga, hwad de wille gifwa honom, om han åt dem förrådde eller öfwerlemnade Messias, och de gåfwo åt Judas trettio silfwerpenningar, det wanliga wärdet af en slaf. Här framställes herden sjelf såsom fordrande sin lön. Det skedde genom Judas och blodspenningen blef den herdelön, som de gåfwo! Så köpte de Honom, för att kunna korsfästa och döda Honom. Det blef således lönen för Hans herdatjenst ibland dem.
13. Och HERren sade till mig: Kasta det bort, att det må åt en krukomakare gifwet warda, den kosteliga summan, för hwilken jag när dem skattad är; och jag tog de trettio silfwerpenningarna, och kastade dem uti HERrans hus, på det de skulle åt krukomakaren gifne warda.* *Matth. 27: 3, [et]c.
Det war Judas, som kastade de trettio silfwerpenningarne ifrån sig, Matth. 27: 5, men här tillskrifwes det Messias sjelf, emedan Fadren, som här gifwer Honom denna befallning, styrde så i sin wishet och allmakt, att Frälsaren, som fulländades på det sätt, som skrifwet war om Honom, lät det så ske, att Judas twärtemot sin giriga böjelse kastade penningarne ifrån sig, och att äfwen de girige öfwerstepresterne icke wille anwända dem till sin nytta, utan köpte för dem en krukomakares åker till begrafningsplats för främmande, Matth. 27: 5–10. O, huru många förråda Herran Jesum äfwen nu, ofta för mindre än trettio silfwerpenningar!
14. Och jag bröt sönder den andra min staf We: på det jag skulle borttaga brödraskapet emellan Juda och Israel.
Nu upphörde all frid och enighet bland folket, då Herren tog ifrån dem sin Andas tuktande, ledande och sammanhållande nåd. Ps. 69: 9. Os. 1: 9.
15. Och HERren sade till mig: Tag åter till dig en galen herdes tyg;
Och Herren sade till mig: Tag härefter till dig en galen herdes tyg. Fadren säger nu till Messias: Låt nu mot detta otrogna folk anwändas de wapen, som de ogudaktige herdarne hafwa anwändt, att de genom öfwerwåld, krig och slagtning få sin dom, derföre att de hafwa förkastat dig. Deras egna wapen blifwa alltså Herrans redskap till straffdomens werkställande. Då ett folks syndamått är fullt, så tager Herren dessa synder och gör dem till wapen, Han förwandlar dem i straff och dom.
16. Ty si, jag skall uppwäcka herdar i landet, de der icke skola bese det försmäktade; det slagna icke besöka, och det sönderbrutna icke hela, och det helbregda icke försörja; utan de fetas kött skola de uppäta,* och sönderrifwa deras klöfwar. *Jer. 23: 1. Hes. 34: 3, 21.
Det slagna icke besöka, grt.: det wilsefarande icke söka. Detta är förklaring och fullbordan af v. 15. Just genom dessa herdar, dessa tyranner, och till slut genom de Romerska styresmännen fullbordades det förkunnade straffet.
17. O afgudaherdar, som hjorden öfwergifwa;* swärdet komme öfwer deras arm, och uppå deras högra öga; deras arm borttwine, och deras högra öga warde mörkt. *Joh. 10: 12.
Så skärpes straffdomens ord emot de afgudiska ledare och lärare i folket, som förförde det att korsfästa härlighetens Herre, Matth. 27: 20, och att löpa efter en annan. Ps. 16: 4. De tillbådo nu icke afgudabilder, men i det stället öfwerlemnade de det arma folket åt alla afgudars öfwerhufwud, som är en lögnare och en mandråpare af begynnelsen, och domen kom öfwer dem. Arm och öga nämnas särskilt såsom de lemmar, med hwilka de mest försyndade sig, och hwaröfwer straffet blef hårdast. Sådana otrogna herdar hafwa nu också fått öfwerhand i den Christna kyrkan, det andeliga och det lekamliga sammanblandas, och i andeliga embeten sökes på werldens wis makt, ära och rikedom. Från Evangelii predikan förswinner sålunda all anda och kraft, och på själarnas frälsning och hjordens ewiga wälfärd tänka icke de, som äro trolösa herdar.
12. Capitel.
Christi rike stärkt. Fienden krossad.Detta är HERrans ords tunga öfwer Israel, säger HERren, den der utsträcker himmelen, och grundar jorden, och menniskans anda gör uti honom;
2. Si, jag will göra Jerusalem till en fallskål* för alla folk deromkring; ty det warder ock Juda gällande, när Jerusalem belagdt warder. *Es. 51: 22. Jer. 51: 7.
Föregående capitel beskrifwer Guds straffdom öfwer det affallna Israel, som förkastade Messias, men här beskrifwes den stora och afgörande straffdom, som slutligen wid Israels återupptagelse skall öfwergå alla fiender. Tydligt är, att allt detta icke blifwit uppfyldt i Maccabeernas tid, utan att en helt annan fullbordan af dessa prophetior är att wänta, ty i slutet af capitlet är en så klar prophetia, som ännu aldrig gått i fullbordan, att man deraf äfwen nödgas tyda det föregående och tillämpa det på en tid,
_774.jpg&oldid=346689){kind=link}