776
Propheten Malachi.
Emellan år 430 och 415 f. Chr. f.
Inledning.
Malachi eller Maleachi betyder mitt sändebud. Det är sannolikt, att han lefwat omkring 100 år efter propheterna Haggai och ZacharJa. Hans prophetior kunna delas i twå hufwuddelar: 1:o stränga bestraffningar öfwer allahanda synder och laster, som i hans tid woro wanliga både i folket och ibland presterna; 2:o bestämda löften om Messiæ snara tillkommelse, som här kallas förbundets Engel. Redan Hans första tillkommelse omtalas såsom en stor och förskräcklig Herrans dag, och så blef den i sanning, ty den war i sig sjelf en wäsendtlig dom öfwer den fallna werlden och denna werldens förste. Denna dom började äfwen i det yttre att gå i fullbordan genom Evangelii predikan och alla de förändringar det medförde, samt de straffdomar det framkallade, och isynnerhet wisade sig detta i Jerusalems förstöring. Men allt detta war, och har allt sedan dess warit, liksom en förebild af Herrans tillkommelses uppenbarelfe i stor makt och härlighet. Uppb. 6. propheten talar äfwen om det andeliga presterskap, som Messias, förbundets Engel, skall tillreda och utrusta med sin Ande, och han propheterar om Johannes Döparen, som skulle komma i Eliæ anda och kraft, och bereda wäg för Messias. Johannes Döparen framstår tillika såsom förebild af de wittnen, hwilka skola förbereda Messiæ andra tillkommelse. Uppb. 11: 3. Denna prophet kallas prophetians insegel; han war den siste af Gamla Testamentets propheter, som efterlemnat skriftlig uppenbarelse, och under hans ledning och i det ljus, som war honom gifwet, fulländades samlingen af det Gamla Testamentets heliga böcker och förenades till ett helt, i det skick, hwaruti wi nu hafwa det Gamla Testamentets Canon (rättesnöre, boksamling, bestående af skrifter, ingifne af Guds Ande). På denna Canon, på hela denna samling af heliga skrifter har wår Frälsare sjelf satt sitt insegel och helgat den dermed, att Han och Hans Apostlar derutur anfört ett stort antal skriftställen. Christus och apostlarna uttala många skarpa bestraffningar öfwer Judafolket och förehålla de skriftlärda allahanda synder, men aldrig, att de hade förfalskat den Heliga Skrift. Ännu mindre kan någon förfalskning eller wäsendtlig förändring hafwa skett efter Christi apostlars tid; ty dels woro Judarna ytterst noggranna om att behålla dessa skrifter i ett oförändradt skick, så att de till och med räknade alla verser och alla bokstäfwer i hwarenda bok, dels war hela det Gamla Testamentet öfwersatt på det Grekiska språket mer än 200 år förut, och denna öfwersättning war i många tusendes händer i olika länder, och blef af apostlarna och de första christna begagnad och gillad. Mellan denna öfwersättning och det Hebreiska Gamla Testamentet finnes ingen wäsendtlig skillnad. Således hafwa wi det Gamla Testamentet nu sådant, som det war, då denna öfwersättning gjordes. Mellan propheten Maleachis tid och den tid, då öfwersättningen gjordes, kunde ingen förändring ske, ty dertill war ingen anledning, och efter apostlarnas tid har det aldrig warit möjligt, att någon förändring skulle kunnat ske; ty aldrig hade Judarna och de christna kunnat komma öfwerens med hwarandra, att göra likalydande förändringar både i grundtexten och i Grekiska öfwersättningen. Således hafwa wi äfwen klara historiska bewis, att wi ega den Heliga Skrift i dess rena, hela, oförfalskade skick, såsom dessa skrifter funnos i den siste prophetens och den siste apostelns dagar, ty propheten Malachi afslutade det Gamla och evangelisten Johannes det Nya Testamentets skriftsamling och Christi kyrka har wakat deröfwer såsom en härlig skatt ifrån himmelen. Ja, Herren sjelf har hållit wård och wakt öfwer sitt ord. Detta är obeskrifligen ljufligt och betryggande. Wi hafwe ett fast prophetiskt ord, och I gören wäl, att I akten derpå, så länge det dagas och morgonstjernan uppgår i edra hjertan. 2 Pet. 1: 19.
_780.jpg&oldid=346705){kind=link}