| 8 | Cap. 6, 7. | Judiths Bok. |
2. Huru djerfwes du spå, att detta Israels folk skulle hafwa beskärm af sin Gud?* När wi nu slå dem såsom en man, skall du få se, att ingen annan Gud är, utan allena NebucadNezar. *Jud. 5: 25.
3. Och dertill skall du ock med dem af de Assyriers swärd genomstungen warda, och hela Israel skall med dig förgöras.
4. Så får du förnimma, att NebucadNezar hela werldens herre är, när du med mitt swärd genomstungen warder, och ligger ibland de slagna Israel, och måste dö och förderfwas.
5. Men menar du, att din spådom wiss är, så behöfwer du icke förskräckas eller blekna.
6. Såsom dem gående warder, så skall dig ock gå; ty jag will nu sända dig till dem, på det jag må straffa dig med dem.
7. Så befallde Holofernes sina tjenare, att de skulle taga fatt på Achior, och föra honom bort till Bethulien uti Israels barns händer.
8. Och Holofernes tjenare grepo honom; och då de kommo öfwer slättmarken intill berget, drogo skyttar ut emot dem.
9. Då weko de afsides om berget, och bundo Achior wid ett träd med händer och fötter, och stötte honom neder, och läto så hänga honom; och foro till sin herre igen.
10. Men Israels barn kommo ned af Bethulien till honom, och gjorde honom lös, och hade honom in i Bethulien, och ställde honom midt i folket, och frågade honom, huru det tillgånget war, hwarföre de Assyrier honom hängt hade.
11. På densamma tid woro öfwerste i staden Ozias, Micha son, af Simeons slägte, och Charmi, den ock Othoniel hette;
12. För dessa äldsta och för allt folket, sade Achior allt, det Holofernes honom frågat, och han honom swarat hade; och huru Holofernes folk hade för det swarets skull welat dräpa honom.
13. Men Holofernes hade befallt, att man skulle öfwerantwarda honom Israels barn i händer, på det att, när han Israels barn slagit hade, skulle han ock då straffa och förgöra honom, nemligen Achior; derföre att han sagt hade, att himmelens Gud skulle deras beskärmare wara.
14. Då Achior sådant sagt hade, föll allt folket på sitt ansigte, och tillbådo HErran; greto allesammans, och bådo till HErran, och sade:
15. HErre, himmelens och jordens Gud, se uppå deras högmod,* och på wårt elände; och se nådeligen till dina heliga, och bewisa, att du icke öfwergifwer dem, som hoppas uppå dig; och omstörtar dem, som uppå sig och sin makt trösta. *Jud. 9: 6, 9.
16. Alltså greto de, och bådo den hela dagen; och tröstade Achior, och sade:
17. Wåra fäders Gud, hwilkens makt du prisat hafwer, warder dig alltså wedergällande, att de icke skola få se sin lust på dig: utan du skallt få se, huru de slagne och nederlagde warda.
18. Och när HErren wår Gud friar oss, så ware Gud med dig ibland oss; och will du, så skall du med alla dina bo när oss.* *Jud. 14: 6.
19. Då nu folket skildes åt, tog honom Ozias med sig uti sitt hus, och beredde en stor nattward;
20. Och bjöd till sig alla äldsta, och plägade sig wäl, efter de länge fastat hade.
21. Sedan wardt åter folket sammankalladt, och bådo om hjelp af Israels Gud uti församlingen öfwer hela natten.
7. Capitel.
På andra dagen böd Holofernes sitt krigsfolk, att man skulle uppe wara emot Bethulien;
2. Och hade hundrade och tjugu tusen till fot och tolf tusen till häst, förutan den hopen, som han uttagit hade af hwar stad, der han något land intagit hade.
3. Detta krigsfolk rustade sig alltsammans emot Israels barn, och lägrade sig ofwan på det berget emot Dothaim, ifrån Belma allt intill Chelmon, som ligger emot Esdrelom.
4. Då nu Israels barn sågo det myckna Assyriers folk, föllo de på jorden, och strödde aska på sina hufwuden,* och bådo alla endrägteligen, att Israels
_796.jpg&oldid=346744){kind=link}