| Judiths Bok. | Cap. 8, 9. | 11 |
31. Så pröfwer ock nu, om det, jag i sinnet hafwer att göra, utaf Gudi är; och beder, att Gud gifwer der lycka till.
32. Blifwer i denna natt wid porten, när jag der utgår med min (piga) Abra, och beder, att HErren i dessa fem dagar, som I sagt hafwen, wille trösta sitt folk Israel;
Abra betyder på grekiska piga.
33. Men hwad jag i sinnet hafwer, der skolen I intet fråga efter;* utan beder allenast för mig till HErran wår Gud, till dess jag åter kungör eder, hwad I göra skolen. *Jud. 10: 8.
34. Och Ozias, Juda försten, sade till henne: Gack i frid, HErren ware med dig, och hämne oss på wåra fiender. Och så gingo de åter ifrån henne.
9. Capitel.
Sedan gick Judith uti sin kammare, och beklädde sig med en säck, och strödde aska på sitt hufwud, och föll neder för HErran, och ropade till Honom och sade:
2. HErre, min faders Simeons Gud som fick honom swärd, till att straffa hedningarna, som jungfrun förkränkt och till skam gjort hade;* *1 Mos. 34: 2, 25, 26.
Icke Gud, utan hans eget syndiga, hämndgiriga hjerta hade satt mordswärdet i händerna på Simeon. Simeons förfarande är emot 2 Mos. 20: 13. 1 Thess. 5: 15, och emot tro och trohet, 1 Mos. 34: 15, 16, 29. Den fromme Jacob förbannar denna gerning med rätta. 1 Mos. 49: 5–7; cap. 34: 29. Det tal som här lägges i Judiths mun, kan icke wara werkadt af Guds Anda eller wara en rätt bön.
3. Och hafwer låtit fånga deras hustrur och döttrar igen, och beröfwa dem genom dina tjenare, som i ditt nit brinnande woro; hjelp mig fattiga enka, HErre min Gud.
4. Förty all den hjelp, som fordomdags, och sedan någon tid skedd är,* den hafwer du gjort; och hwad du will, det måste ske; *Ps. 74: 12.
5. Ty om du hjelpa will, så kan det icke fela; och du wet wäl, huru du fienderna straffa skall.
6. Se nu uppå de Assyriers här, likasom du i förtiden såg uppå de Egyptiers här,* då de jagade efter dina tjenare med stor makt, och förläto sig uppå sina wagnar, resenärer och myckna krigsfolk; *2 Mos. 14: 24.
7. Men då du såg på dem, wordo de förtwiflade.
8. Och djupet skyndade sig öfwer dem, och wattnet fördränkte dem.
9. Alltså ske ock nu för dessa, HErre, de der trösta på sin makt, wagnar, spetsar och skott;* *Ps. 46: 10. Jud. 6: 15.
10. Och icke känna dig, och komma icke ihåg, att du, HErre wår Gud, är den, som stillar örlig af begynnelsen, och kallas med skäl HErre.
Äfwen detta är en syndig bön, då hon beder Gud om bistånd till det beslut, hwartill Gud icke kunde hafwa något wälbehag. Ps. 5: 5, 7.
11. Räck din arm ut såsom i förtiden, och slå fienderna genom din makt, att de förgås genom din wrede, som berömma sig, att de wilja förstöra din helgedom, och ohelga ditt namns tabernakel och med sitt swärd omkullslå ditt altare.
12. Straffa deras högmod genom deras eget swärd;
13. Att han med sina egna ögon gripen warder, när han ser uppå mig, och med mina ljufliga ord bedragen warder.
14. Gif mig ett mod, att jag mig för honom och hans makt icke förskräcker, utan att jag må omstörta honom.
15. Det skall wara ditt namns ära, att en qwinna hafwer nederlagt honom.
16. Ty du, HErre, kan wäl gifwa seger utan all myckenhet,* och hafwer ingen lust till hästars starkhet; de högfärdige hafwa icke någon tid behagat dig; men alltid hafwer dig behagat de eländas och ödmjukas bön.† *Dom. 7: 2. 1 Sam. 14: 6. 2 Chrön. 14: 11. †Ps. 147: 10.
17. O HErre, himmelens Gud, wattnens skapare och alla kreaturs HErre. hör min fattiga bön, som allenast på din barmhertighet dristar.
18. Tänk, HErre, uppå ditt förbund och gif mig in, hwad jag tala och tänka skall, och gif mig tycke dertill, på det ditt hus må blifwa i helighet;
19. Och alla hedningar förnimma, att du är Gud, och ingen annan, utan du allena.
_799.jpg&oldid=346753){kind=link}