| Judiths Bok | Cap. 11, 12. | 13 |
säger, så warder HErren dig lycka och seger gifwande.
5. Gud gifwe NebucadNezar lycka och salighet, hela landets konung, som dig utsändt hafwer, alla ohörsamma till straffande; ty du förmår göra honom underdånig, icke allenast folket, utan ock alla djur på marken.
Detta war en falsk önskan, och v. 12–14 innehålla ett falskt föregifwande, hwilka äro dubbelt syndiga, emedan Guds namn derwid missbrukas.
6. Ty ditt förnuft och wishet är namnkunnigt i hela werlden; och hwar man wet, att du den wäldigaste försten är i hela riket, och ditt goda regemente warder prisadt öfwer allt.
7. Så weta wi ock, hwad Achior sagt hafwer,* och huru du deremot med honom gjort hafwer; *Jud. 5: 5, 24.
8. Ty wår Gud är så wred för wåra synders skull, att Han genom sina propheter hafwer förkunna låtit, att Han will straffa folket för deras synders skull.
9. Efter nu Israels folk wet, att de sin Gud förtörnat hafwa, så äro de för dig förskräckte;
10. Dertill lida de stor hunger och måste för törsts skull försmäkta;
11. Och hafwa nu tagit sig före, att de wilja slagta sin boskap, på det de måga dricka blodet deraf;* *3 Mos. 3: 17; cap. 7: 26. 5 Mos. 12: 16.
12. Och äta det heliga offret i korn, win och olja, det dem Gud förbjudit hafwer, att de ock icke skulle komma derwid; derföre är det wisst, att de måste förgås, efter de sådant göra;
13. Och efter jag det wet, hafwer jag rymt ifrån dem; och HERren hafwer sändt mig till dig, att jag dig detta säga skall.
14. Ty ändå jag är till dig kommen, så är jag dock icke derföre affallen ifrån Gud, utan will ännu tjena min Gud när dig;
15. Och din tjenarinna måste gå ut och tillbedja Gud; Han warder mig uppenbarandes, när Han will gifwa dem lön för deras synder. Så will jag då komma, och gifwa dig det tillkänna, och föra dig midt igenom Jerusalem, så att du skall få allt Israels folk, såsom får, de der ingen herde hafwa;
16. Och icke en hund skall töra ställa emot dig,* *2 Mos. 11: 7.
17. Ty Gud hafwer mig detta uppenbarat, efter Han på dem wred är, och hafwer sändt mig hit, att jag dig det säga skall.
18. Detta talet behagade Holofernes och hans tjenare wäl; och de förundrade sig på hennes wishet, och sade emellan sig:
19. Denna qwinnans like är icke på jorden, med dägelighet och wishet.
20. Och Holofernes sade till henne: Det hafwer Gud så skickat, att Han hafwer sändt dig hit, förr än folket i min hand komme.
21. Om din Gud detta så gör, som du säger, så skall Han ock wara min Gud; och du skall stor warda när konung NebucadNezar, och ditt namn skall prisadt warda i hela riket.* *Jud. 16: 25.
12. Capitel.
Då lät han henne komma in uti sin skattkammare, att hon der blifwa skulle; och befallde, att man skulle spisa henne af hans bord.
2. Men Judith swarade och sade: Jag tör icke ännu äta af din spis,* på det jag icke skall synda; utan jag hafwer något litet med mig tagit, der will jag äta utaf. *1 Mos. 43: 32. Dan. 1: 8. Tob. 1: 12.
3. Då sade Holofernes: När det upptärdt är, som du med dig haft hafwer, hwadan skulle wi då skaffa dig något igen?
4. Judith swarade: Min herre, så wisst som du lefwer, förr än din tjenarinna allt det förtärt hafwer, då skall Gud genom mig uträtta, hwad Han i sinnet hafwer.
5. Och då tjenarena wille hafwa henne in i kammaren, såsom han befallt hade, bad hon, att man måtte tillstädja henne om afton och morgon utgå, och göra sin bön till HErran.
6. Så böd Holofernes sina kammartjenare, att man skulle låta henne i tre dagar fri ut och in gå, till att bedja sin bön till Gud.
7. Och om aftonen gick hon ut i
_801.jpg&oldid=346759){kind=link}