18
Wishetens Bok.
Salomos wishet (till tyrannerna).
Inledning.
Denna bok har blifwit kallad Salomos wishet, emedan ett och annat ställe deruti har någon likhet med Salomos skrifter, såsom i cap. 6, och emedan författaren iklädt sig Salomos person, cap. 7: 7; cap. 9: 7, 8. Men att boken icke är skrifwen af Salomo, kan man se af följande omständigheter: 1) Denna bok war obekant för Judarna efter Salomos tid; 2) Den är icke skrifwen på Hebreiska språket, på hwilket Salomo skref sina skrifter; 3) Åtskilliga uttryck förekomma, som sannolikt äro tagna af Grekernas philosophi och de nyare bruken wid deras folklekar, cap. 4: 2. Denna bok har alla fyra kännemärken, som wisa, att det är en blott mensklig bok, och isynnerhet finner man deruti några lärosaker, cap. 3: 12, 18; cap. 8: 19, 20, som äro öfwerdrifna, oriktiga, samt berättelser, som påminna om rabbinernas skrifsätt och böjelse att sammanhopa underwerk, se cap. 10: 4; cap. 16: 9, 18, 19; cap. 17: 3, 20, och som icke öfwerensstämma med den Heliga Skrifts böcker. Många af de äldsta kyrkofäderna hafwa förklarat den wara apocryphisk.
Men att den lärde juden Philo, som lefde i första hälften af det första århundradet efter Christi födelse, icke är författare till denna bok, kan man finna deraf, att denna bok tidigt wann något anseende bland de christna, som lefde snart efter hans tid, hwilket icke hade warit möjligt, om han wore författaren, ty han war sträng jude, och wille icke weta af Christus. Boken har sannolikt blifwit skrifwen före Christi födelse af en from och wälmenande jude, som antagit åtskilliga meningar af Grekernas philosophi. Boken är för öfrigt ganska läswärd och full af goda läror och lefnadsreglor, samt wisar oss en tydlig pregel af de fromma Judarnes tro, tänkesätt och sedelära.
1. Capitel.
Älsker rättheten,* I som regeren på jorden; tänker att HErren hjelpa kan, och frukter Honom med allwar; *5 Mos. 16: 19. Es. 56: 1.
2. Ty Han låter sig finna af dem, som icke försöka Honom, och beter sig dem, som icke misstro Honom.* *5 Mos. 4: 29. 2 Chrön. 15: 4.
3. Men wrångwisa tankar* äro fjerran ifrån Gud; och när straffet kommer, bewisar det, hwad de för dårar warit hafwa. *5 Mos. 12: 8.
4. Ty wisheten kommer icke uti en arg själ, och bor icke uti den kropp, som synden undergifwen är.
5. Ty den Helige Ande, som rätt lärer, flyr de afgudiska, och wiker ifrån de wrångwisa,* hwilka straffade warda med synder, som dem skall hända uti komma. *Jer. 4: 22.
6. Ty wisheten är så from,* att hon icke låter lastaren ostraffad blifwa; ty Gud är wittne öfwer alla tankar, och känner alla hjertan wisserligen, och hörer alla ord; *Gal. 5: 22.
7. Ty werldens krets är full af HErrans Anda, och Han, som talet känner, är allestäds.
8. Derföre kan den icke fördold blifwa, som orätt talar,* och rätten, som honom straffa skall, skall icke fela honom; *4 Mos. 11: 4; cap. 20: 10. 1 Kon. 2: 44.
9. Ty hans ogudaktiga anslag måste komma fram för domen, och hans tal* för HErran, att hans odygd må straffad warda. *Matth. 12: 36.
10. Ty det nitiska* örat hörer all ting; och lastarens bespottelse blifwer icke fördold. *2 Mos. 20: 5. 5 Mos. 5: 9.
Guds nitälskande öra.
11. Så tager eder nu wara, att I
_806.jpg&oldid=346773){kind=link}