| 20 | Cap. 2, 3. | Wishetens Bok. |
18. Är den rättfärdige Guds barn, så hjelper Han honom,* och friar honom ifrån hans motståndares hand. *Ps. 22: 9. Matth. 27: 43.
19. Med smälek och qwal wilja wi plåga honom, att wi måga se, huru from han är, och förnimma huru tålig han är;
20. Wi wilja fördöma honom till en skamlig död;* då får man känna honom af hans ord. *Jer. 11: 19.
21. Sådant hafwa de för händer, och fela; deras ondska hafwer förblindat dem,* att de icke känna Guds lönliga domar;† *Es. 33: 1. Rom. 1: 21; †cap. 11: 33.
Ondska alstrar andelig blindhet och säkerhet.
22. Ty de hafwa icke det hoppet, att ett heligt lefwerne skall lönt warda, och akta intet den ära, som ostraffeliga själar få skola.
23. Ty Gud hafwer skapat menniskan till ewigt lif, och gjort honom till ett beläte,* att han skulle sådan wara, som Han är; *1 Mos. 1: 27; cap. 2: 7; cap. 5: 1.
24. Men genom djefwulens afund är döden kommen i werlden;* *1 Mos. 3: 1, [et]c. Syr. 17: 1.
25. Och de, som på hans sida äro, hjelpa ock dertill.
3. Capitel.
Men de rättfärdigas själar äro i Guds hand,* och intet dödsqwal kommer wid dem. *5 Mos. 33: 3.
Detta förträffliga språk är ett tydligt wittnesbörd, att läran om själens lif efter kroppens död war tydligt bekant och obetwiflad i den judiska kyrkan, isynnerhet de rättfärdigas och frommas lif efter döden.
2. För de oförståndiga synas de, såsom de dödde, och deras aflidande warder räknadt för en pina;
3. Och deras affärd för ett förderf; men de äro i frid.
4. Om de än i menniskors åsyn mycket lida, så hafwa de dock ett wisst hopp,* att de aldrig dö skola.† *Rom. 8: 24. †Joh. 11: 26.
5. De warda något litet agade; men dem skall mycket godt wederfaras;* ty Gud försöker dem,† och finner dem, att de äro Honom wärde. *Es. 54: 7. †5 Mos. 8: 2.
Genom deras ståndaktighet i pröfningen bewisar sig deras tro wara sann; tron räknas dem likasom Abraham till rättfärdighet, och Gud aktar dem derföre Honom wärde.
6. Han bepröfwar* dem såsom guld i ugnen och annammar dem såsom ett fullkomligt offer. *Es. 48: 10. 1 Pet. 1: 6, 7.
7. Och på den tid, när Gud ser dertill, skola de klarligen skina,* och fara såsom eldslåge öfwer strå. *Matth. 13: 43.
Det är: de hedningar och ogudaktiga.
8. De skola döma hedningarna,* och råda öfwer alla folk, och HErren skall råda öfwer dem till ewig tid. *Matth. 19: 28. 1 Cor. 6: 2.
9. Ty de, som på Honom trösta, de förnimma, att Han trofast är; och de som faste äro i kärleken, dem låter Han icke taga ifrån sig;* ty Hans helige äro uti nåd och barmhertighet, och Han hafwer ett uppseende på sina utkorade. *Joh. 10: 28, 29. Rom. 8: 38, 39.
10. Men de ogudaktige skola straffade warda såsom de fruktade; ty de aktade intet den rättfärdiga, och weko ifrån HErran.
11. Ty den som wishet och tuktan föraktar, han är usel; och deras hopp är intet, och deras arbete är fåfängt, och hwad de göra, är utan nytta.
12. Deras qwinnor äro galna, och deras barn skalkar; förbannadt är allt det, som af dem födt är.
Många af judarna togo hedniska qwinnor, och derigenom blef Israels Gud allt mera glömd, så att ett hedniskt sinne tog öfwerhand och inträngde äfwen i barnen, som uppwäxte utan underwisning i Herrans bud och rätter.
13. Ty salig är den ofruktsamma* som obesmittad är, den der oskyldig är för en syndelig säng; hon skall det njuta på ben tiden, då man själarna döma skall. *Es. 54: 1. Luc. 23: 29. Gal. 4: 27.
Det war då bättre för en qwinna att lefwa i ensamhet, fastän ofruktsamhet på den tiden aktades för en skam, än att ingå i en syndig förbindelse.
14. Sammalunda ock den ofruktsamme, som intet orätt gör med sin hand, eller något ondt tänker emot HErran, honom warder gifwen för hans tro en besynnerlig gåfwa, och en bättre del* i HErrans tempel; *Es. 56: 5. Eph. 3: 16.
15. Ty godt arbete gifwer härlig lön, och förståndets rot förgås icke.
_808.jpg&oldid=346779){kind=link}