| Wishetens Bok. | Cap. 3, 4. | 21 |
Den som blifwit bepröfwad i Guds ord och lidit mycket, han skall blomstra och grönska ewinnerligen.
16. Men horbarn skola icke trifwas, och säd af en orätt säng skall förgjord warda.
17. Och om de än länge lefde, så måste de dock på ändalykten komma till skam, och deras ålderdom skall dock på sistone utan ära wara.
18. Dö de ock bittida, så hafwa de dock intet hoppas, eller någon tröst i domens tid;
Detta ställe allena är tillräckligt bewis, att denna bok är blott en mensklig skrift, ty här afskäres för sådana barn äfwen hoppet om frälsningen, så att de måste blifwa fördömde, om de också tidigt dö. Men Gud will, att alla menniskor skola frälste warda, se Hes. 18: 2, 4, 20. Jona 4: 11. Och det är klart, att så snart en menniska kommer till tron på Herran, så blifwer hon frälst, utan afseende på hennes naturliga härkomst. Wilja wi tillämpa de föregående verserna blott på detta närwarande lifwet, så gå de icke heller alltid i fullbordan.
19. Ty de orättfärdige taga en ond ända.
4. Capitel.
Bättre är hafwa inga barn, der man from är; ty detsamma hafwer ewigt lof med sig; ty det warder mycket afhållet, både när Gud och menniskor.
2. Der det är, anammar man det för ett exempel; men den det icke hafwer, så önskar han det likwäl, och prålar i en ewig krans, och behåller segren af kyskhetens kamp.
Här är bilden (kransen m. m.) tydligen tagen af de grekiska kämpaspelen, som uppstodo långt efter Salomos tid.
3. Men den stora fruktsamma hopen af de ogudaktiga är intet nyttig; och hwad som af horeri planteradt warder, det rotar sig icke djupt, eller får någon fast grund.
Se cap. 3: 18. Erfarenheten wisar, att ju mera otuktssynden griper omkring sig och äktenskapet föraktas, desto större blifwer också ondskan och det allmänna förderfwet genom brist på föräldrawård och god uppfostran.
4. Och om de än en tid långt grönskas på qwistarna, efter de allstinges löst stå, warda de af wädret omakade och af starkt wäder utrotade;* *Ps. 37: 35, 36, 38. Jer. 17: 6. Matth. 7: 19.
5. Och de otidige telningar warda sönderbrutne, och deras frukt är intet nyttig; omogen till att äta och duger intet.
6. Ty de barn, som utaf en oäkta säng födde warda,* de måste wittna om ondskan emot föräldrarna, när man dem frågar. *Wish. 3: 16.
7. Men den rättfärdige, om han än bittida dör, så är han dock i rolighet
8. Ty ålderdomen är ärlig, icke deraf att han länge warar, eller många år hafwer.
9. Klokhet ibland menniskorna äro de rätta grå håren, och ett obesmittadt lefwerne är den rätta ålderdomen.
10. Ty han behagar Gudi wäl, och är Honom kär; och warder borttagen ifrån lifwet ibland syndare;* *1 Mos. 5: 24. Syr. 44: 16. Ebr. 11: 5.
11. Och warder bortryckt, att ondskan icke skall förwända hans förstånd, eller falsk lära bedraga hans själ.* *Es. 57: 1, 2.
12. Ty onda exempel förföra och förderfwa enom det goda; och den onda begärelsen förwänder ett oskyldigt hjerta.
13. Han är snarligen fullkommen worden, och hafwer uppfyllt många år;
14. Ty hans själ behagade Gudi; derföre hastade han med honom utur detta onda lefwernet.
15. Men menniskorna, som detta se, akta det intet, och lägga det intet på hjertat; nemligen att Guds helige äro i nåd och barmhertighet, och att Han hafwer ett uppseende uppå sina utkorade;
16. Ty den rättfärdige, som död är, fördömer de ogudaktiga, som lefwa; och en ung, som snarligen fullkommen warder, dömer den orättfärdiges långa lif.
17. De se wäl den wises ända; men de weta icke hwad HErren hafwer i sinnet om honom, och hwarföre Han bewarar honom.
18. De se det wäl, och akta det intet; ty HErren begabbar dem; och skola derefter skamligen falla, och wara till en försmädelse ibland de döda ewinnerligen.
19. Och Han skall nederstörta dem Oförsedt, och rifwa dem bort af grunden, så att de platt förläggas.
20. Och de skola wara i ångest, och deras åminnelse skall förgås; men de skola komma förtwiflade med deras
_809.jpg&oldid=346782){kind=link}