| Wishetens Bok. | Cap. 12, 13. | 29 |
10. Men du dömde dem långsamligen, och lät dem hafwa rum till bättring; ändock dig icke oweterligt war, att de woro af en ond art, och deras ondska dem medfödd, och att de aldrig skulle få sig annat sinne;
11. Ty de woro en förbannad säd af begynnelsen. Så behöfde du ock ingen frukta, om du dem förlåtit hade deras synder;
12. Ty ho will säga till dig: Hwad gör du? Eller ho will stå emot din dom? Mer ho will skylla dig för de fördrifna hedningar, hwilka du skapat hafwer? Eller ho will uppsätta sig för en hämnare emot dig, för de orättfärdiga menniskors skull?
13. Ty utan dig är ingen Gud, du som omsorg hafwer för all ting* att du skall bewisa, huru du icke orätt dömer. *1 Pet. 5: 7.
14. Ty hwarken konungar eller tyranner kunna träda fram emot dig, då du straffar.
Se, huru denna boks författare böjer och drager alla ord emot de tyranner, till att förskräcka dem.
15. Efter du nu rättwis är, så regerar du ock all ting rättwisligen, och håller icke, att det wäl höfwes ditt majestät någon fördöma, som straff icke förtjent hafwer;
Det höfwes icke ditt majestät, din makt, rättfärdighet o. s. w. att fördöma någon orättwist, såsom tyranner, de sig tycka låta, att de måste bruka sin makt till att skada och pocka m. m.
16. Ty din starkhet är rättwisans wälde; och efter du råder öfwer alla, så skonar du ock alla.
17. Ty du hafwer bewist din starkhet uppå dem, som icke trodde, att du så allstinges mäktig war; och hafwer bewist dig på dem, som öfwerdådige woro.
De öfwerdådige, nemligen Egyptierna i det Röda hafwet.
18. Men du, mäktige regerare, dömer med saktmodighet, och regerar oss med mycken förskoning; ty du förmår allt det du will.
19. Men ditt folk lärer du med sådana gerningar, att man skall wara from och god; och dina barn gifwer du dermed till förstå, att de skola wara wid ett godt hopp, att du will anamma bättring för synden.
20. Ty medan du dina barns fiender, och dem, som till döden skyldige woro, med sådan fördröjning och förskoning straffade, och gaf dem tid och rum, att de måtte bättra sig;
21. Huru mycket mer är du wäl betänkt, när du dömer dina barn, med hwilkas fäder du en ed och förbund om många goda löften gjort hafwer.
22. Derföre så ofta, som du wåra fiender plågar, gör du oss det till tuktan, att wi skola med flit akta uppå din godhet; och om wi än worde dömde, att wi dock likwäl skola trösta uppå din barmhertighet.* *1 Cor. 11: 32.
Grt.: Derföre, då du tuktar oss, slår du wåra fiender tiotusenfaldigt mera, på det wi skola med flit akta uppå din godhet o. s. w.
23. Derföre du ock plågade de orättfärdiga, som förde ett oskäligt lefwerne med sina styggelser.
De orättfärdiga, nemligen Egyptierna, som hade djur till sina afgudar och lefde äfwen i djuriska laster, oförnuftigt och wederstyggligt, se 3 Mos. 17: 17. 5 Mos. 32: 17.
24. Ty de woro så allstings djupt komne i willfarelsen, att de ock höllo de djur, som när deras fiender föraktade woro, för gudar;* bedragne såsom oförståndiga barn. *Wish. 11: 16. Rom. 1: 23.
25. Derföre hafwer du ock sändt ibland dem ett spottsligt straff,* såsom ibland oförståndiga barn. *2 Mos. 8: 6.
Spottsligt straff war för Egyptierne, att de blefwo plågade af paddor, ohyra m. m., de kunde icke hjelpa sig sjelfwa, ej heller kunde deras afgudar hjelpa dem.
26. När de nu sådant spottsligt straff intet aktade, kommo de uti Guds allwarliga straff;
27. Ty de wordo genom detsamma plågade, som de för gudar höllo;* hwilket dem swårligen förtröt, då de sågo Honom, som de tillförene icke känna wille, och måste bekänna Honom för en sann Gud; derföre ock fördömelse på sistone öfwer dem kom. *Wish. 11: 17.
13. Capitel.
Alla menniskor äro af naturen fåfänglige, som af Gud intet weta, och af de goda ting, som man ser, icke känna
_817.jpg&oldid=346802){kind=link}