| Wishetens Bok. | Cap. 15, 16. | 33 |
wisserligen en död med sina ogudaktiga händer; hon är ju sjelf bättre, än det han dyrkar: ty hon lefwer ju; men det aldrig.
Sider, d. ä. mindre.
18. Dertill dyrka de ock de allrastyggeligaste djur, hwilka, om man liknar wid andra oförnuftiga djur, äro de mycket wärre.
19. Ty de äro icke hyggliga såsom andra djur, de det lustiga äro till seende, och äro af Gud hwarken prisade eller wälsignade.
Här syftas på ormar. Många hedningar hafwa ormar till afgudar. Ormen är icke af Gud wälsignad, utan förbannad. 1 Mos. 3: 14.
16. Capitel.
Derföre wordo de med lika ting, som wäl wärdt war, straffade, så att de blefwo plågade af en hop onda matkar.
Detta syftar åter på Egyptierna, se cap. 12: 22, 27.
2. Emot hwilken plåga du gjorde ditt folk godt, och beredde dem en nymäres mat, nemligen åkerhöns till kost,* der de lyste efter. *2 Mos. 16: 13. 4 Mos. 11: 31.
Nymäres, d. ä. ny, owanlig.
3. På det att de, som till sådan mat lust hade, skulle genom sådana gifna och tillskickade åkerhöns lära hafwa återhåll ock utaf naturlig nödtorft; men de andre, som en liten tid brist hade, skulle af en ny spis delaktige warda.
4. Ty det skulle så gå till, att de förra, som tyranniskligen handlade, skulle sådan brist wederfaras, som intet upphålla skulle; men för dessa skulle allenast betes, huru deras fiender wordo plågade.
5. Kommo också wäl öfwer dessa onda och grymma djur, och wordo bitne och förderfwade af onda ormar;* *4 Mos. 21: 6. 1 Cor. 10: 9.
6. Dock warade icke den plågan länge, utan de wordo en liten tid förskräckte, till en förwarning, ty de hade ett helsosamt tecken, på det de skulle tänka på budet i din lag.
7. Ty de, som wände sig till detsamma tecknet,* wordo helbregda, icke genom det som de skådade, *4 Mos. 21: 8.
Detta helsosamma eller helsogifwande tecken war kopparormen, som gjorde dem helbregda af de brännande ormarnes bett. 4 Mos. 21: 8.
8. Utan genom dig, som är allas Frälsare, och dermed bewiste du wåra fiender, att du är den, som hjelper ifrån allt ondt.
9. Men de förre wordo ihjälbitne af gräshoppor* och flugor, och kunde ingen hjelp finna till sitt lif; ty de woro dess wärda, att de skulle dermed plågade warda. *2 Mos. 8: 4, 14; cap. 10: 4, 12. Uppb. 9: 3.
Se 2 Mos. 8: 24.
10. Men dina barn kunde ock de etterfulla drakars tänder intet skada; ty din barmhertighet kom dem till hjelp, och helade dem;
11. Ty de wordo derföre så straffade, och straxt helade igen: på det de skulle lära tänka på dina ord, och icke för djupt falla i glömskan, utan blifwa owillige wid dina wälgerningar;
Att de icke skulle förgäta de undertecken, som dem skedde woro.
12. Ty hwarken örter eller plåster helade dem, utan ditt ord, HErre, som alla helar.* *5 Mos. 32: 39.
13. Ty du hafwer wåld både öfwer lif och död, och förer neder till helwetes portar, och upp igen.* *1 Sam. 2: 6. Tob. 13: 2.
Se 1 Sam. 2: 6. 5 Mos. 32: 39.
14. Men om en menniska någon dräper genom sin ondska, så kan hon icke igenhemta andan, som utfaren är, eller igenföra själen, som afskild är.
15. Men det är omöjligt undfly din hand;
16. Ty de ogudaktige, som icke wille känna dig, de wordo stupade genom din mäktiga arm, då de med owanligt regn,* hagel, watten, som de icke undwika kunde, förföljde och af eld upptärde wordo. *2 Mos. 9: 23. Wish. 19: 19.
Stupade, d. ä. slagne.
17. Och det war det allraunderligaste, att elden brann som mest i wattnet, det dock plägar all ting utsläcka; ty werlden strider för de rättfärdiga.
I wattnet, nemligen i regnet, se 2 Mos. 9: 24.
18. Stundom war eldslågan så spak,* att han icke uppbrände de djur, som till de ogudaktiga sände woro; utan att de sjelfwe se måste, att de af Guds dom alltså plågade wordo; Wish. 19: 20.
_821.jpg&oldid=346813){kind=link}