| 36 | Cap. 18, 19. | Wishetens Bok. |
11. Ty det gick allt lika plåga öfwer herren och tjenaren; och konungen måste detsamma lida, som den menige man.
12. Och de hade allesammans otaliga många döda, de af enahanda död döde woro; så att de lefwande icke räckte till att begrafwa dem; ty uti en stund war deras ädlaste afföda borta;
Blott den förstfödde i hwarje hus dog, der någon förstfödd fanns.
13. Och der de tillförene icke tro wille, förhindrade af trollkarlarna, måste de nu, sedan alla förstfödingarna dräpne wordo, bekänna att detta folket war Guds barn.
14. Ty då allt war stilla och tyst, och rätt midnatt war;
15. Kom ditt allsmäktiga ord neder af himmelen, af konungsligt säte, såsom en mäktig krigsman,* midt i landet, som förderfwadt skulle warda; *2 Mos. 15: 3.
16. Nemligen det skarpa swärdet, som ett strängt bud förde, stod och uppfyllde alla rum med döda; och ändock det stod på jorden, räckte det likwäl upp till himmelen.
17. Då förskräckte dem hastigt grufweliga drömmars syn; och oförsedd förfärelse kom öfwer dem;
18. Och här låg den ena, och der den andra halfdöde, så att man wäl kunde se det uppå dem, för hwad sak de döde blefwo;
19. Ty drömmarna, som dem förskräckt hade, gåfwo det wäl förut tillkänna; på det de icke skulle förderfwas owetande, hwarföre de så plågade woro.
20. Det kom ock då dödens anfäktning på de rättfärdiga, och i öknen skedde en skada i folket; men wreden warade icke länge;
Nemligen elden bland folket, se 4 Mos. 16: 35.
21. Ty med hast kom den ostrafflige mannen, som för dem stridde, och förde sitt embetes wapen, nemligen bön och försoning* med rökwerk, och stod emot wreden, och gjorde en ända på den jemren; dermed han bewiste, att han war din tjenare. *4 Mos. 16: 46.
Nemligen Aaron, se 4 Mos. 16: 46.
22. Men han öfwerwann det förskräckliga wäsendet, icke med lekamlig makt, eller med wärjas kraft, utan med ordet kastade han plågaren under sig, då han förtäljde eden och förbundet, som fäderna lofwadt war.
23. Ty då nu de döde fast föllo den ena öfwer den andra, stod han deremellan, och stillade wreden, och förtog henne wägen till de lefwande;
24. Ty uti hans sida kjortel war all prydningen,* och fädernas ära på de fyra stenrader ingrafwen, och din härlighet på hans hufwuds hatt. *2 Mos. 28: 6, 14, 36.
Prydningen, d. ä. den öfwerstepresterliga embetsdrägten. Fädernas ära eller namnen på de tolf Israels slägter woro ingrafna på de fyra raderna af ädelstenar i bröstskölden.
25. För sådana stycken måste förderfwaren wika, och det frukta; ty det war dermed nog, att wreden dermed allenast försökt wardt.
Herrans wrede wardt då i öknen försökt, och detta länder till en kraftig warning för hela folket.
19. Capitel.
Men de ogudaktiga kom wrede uppå, utan barmhertighet allt intill ändan; ty han wisste wäl tillförene, hwad de framdeles göra skulle;
2. Nemligen, att då de hade budit dem draga sin wäg, och låtit ledsaga dem med flit, att de då skulle ångra det, och jaga efter dem;
3. Ty medan de ännu sörjde och klagogråt höllo wid de dödas grifter, föllo de på ett annat oråd,* att de wille förfölja dem såsom flyktiga, hwilka de dock med stor bön utdrifwit hade.† *2 Mos. 14: 5. †cap. 12: 33.
4. Men det måste så gå, att de till en sådan ända komma skulle, som de förtjent hade, och måtte förgäta hwad dem wederfaret war; på det de skulle få en fullkomlig plåga, som dem tillbaka stod;
5. Och ditt folk skulle förfara en underlig resa; men de förre ett nytt sätt till döds finna.
6. Ty hela kreaturet, som sin egen art hade, förwandlade sig twärt om efter ditt bud, hwilket de tjente; på det dina barn skulle utan skada bewarade warda.
7. Molnskyn war der och öfwerskygde lägret;* der tillförene watten stod,
_824.jpg&oldid=346822){kind=link}